Simba och jag var uppe tidigt, ja så klart var resten av familjen också det ;-) Vi käkade frukost och sen skjutsade Mats ner oss till stationen. Simba och jag åkte pendeltåget ner till Västerhaninge, Anna hoppade på efter vägen med Simbas mamma Bella. Vi hittade en buss att åka med en liten bit, sen fick vi gå till ishallen som utställningen var i. Väl där träffade vi Mia och hennes son. Vi gjorde iordning burarna och Anna anmälde vår närvaro och allt vad man skulle göra. Sen var det bara att vänta på att det skulle bli vår tur.

Simba var lugnare i buren den här gången när han kom in i den. Förra gången var han lite pipig och tittade bedjande på mig, men förmodligen kände han sig trygg med sin iglo;

 "Snälla sluta fota!"

"Hallå, jag försöker faktiskt gömma mig här!"

Till slut var det dags för Simba, jag bar fram honom, men märkte att han inte var helt avslappnad... han morrade lite och var lite stissig, inte så att det var någon fara men ändå så att han var lite annorlunda. Anna och jag kom fram till att han nog var lugnare med mig så jag skulle få gå fram med honom. Det här gjorde mig oerhört nervös, men jag visste ju att jag inte kunde visa det för Simba. Vi gick fram till bordet och jag skulle sätta ner honom, men domaren stoppade mig. Tydligen hade hon skrivit på fel bedömningslapp på katten innan och skrivit på Simbas, så de behövde få fram en ny till honom. Under tiden bestämde hon sig för att ta andra katter emellan, vi stoppade ner Simba i sin puff så han skulle känna sig trygg och inte så varken människor eller andra katter. I sista stund lyfte jag upp honom och tog fram honom till domaren.

 Försöker kramas och hitta all trygghet man kan få innan bordet.

Väl framme hos domaren så morrade Simba en hel del, han var inte så nöjd, men jag höll honom och klappade på honom och försökte att han skulle hålla kontakten med mig istället för andra katter, som triggade honom ännu mera. Domaren var mycket nöjd med honom, han hade din kropp och fin päls (vi lyckades med tvätten, Anna!). Han fick massa beröm och jag blev stolt som en tupp så klart. Hon ville ha fram honom till nomineringen.

Här kommer en massa bilder på domar-bordet och på nomineringen;

 Domaren känner igenom Simba, men låter honom sen mest vara eftersom han var lite som han var :s

 Han ser rätt nöjd ut med att hon tar på honom

 Men bäst är nog att sitta hos matte och titta på tanten

 Räser-öron och morr, jag försöker prata med honom...

 Njae, lite kan jag nog busa med den snälla damen

 Lätt stirrig blick?!

"Anna, kan du hjälpa mig härifrån?"

Simba är en av 7 katter på nomineringen

 Jag försöker både hålla honom snyggt och utan att han ska få syn på någon av de andra katterna - inte så lätt

 Mia min Oliver, han var cool-lugn, ville bara busa och mysa - tänk om Simba kunde lära sig lite av hans takter?!

 Kolla in blicken Simba ger Oliver, han är inte nöjd...

 Jag lyckades vrida på Simba...

 De här tre katterna valde domaren emellan på slutet

 Alla katterna var jättefina

Men Simba knep medaljen!

Nu var Simba nominerad till Panelen. Kändes jättekul, för han är en sån fin katt, men jag hade nog aldrig räknat med att det skulle bli panel varje gång vi ställer ut... Super-kul och verkligen kul för både Anna och Mia som har Simbas föräldrar att den parningen föll bra ut!

När vi skulle upp till panelen så satte jag in Simba i buren bakom, han var fullkomligt lugn, busade lite med nåt i buren eller låg och vilade, så det kändes skönt att han är trygg i buren. Sen när det var hans grupps tur så glömde de ta upp honom... Illa, Anna fick gå och säga till och då kom han till slut upp på sitt bord, men det var lite stressigt ett tag för domarna hade redan börjat döma.

Nu lite bilder från panelen, här var det svårt att fota honom för han tittade inte enbart på matte i publiken :s

Alla domare klämmer och känner på honom, han skötte sig superbra och verkade inte morra nu.

 Ännu mer klämmande och kännande...

 Till slut fick han hänga i assistentens armar och de läste resultatet

Simba fick en röst i panelen och det tyckte jag var jättekul.

Mia håller mamma Bella och Anna håller Simba, som ni ser är det inte någon större värme dem emellan :-(

Som avslutning skulle vi ta en bild på Simba och hans mamma, men Simba var inte så nöjd i att se andra katter så även mamma fick sig en utskällning. Det blev inga bra bilder alls...

Trötta åkte vi hem den kvällen, Mats & Leia kom och hämtade oss. Mia fick träffa Leia, som hon har sett fram emot länge. Mias favvo-hundras är Rottis, men de har haft otur när de skaffade en han-valp som de lämnade tillbaka... Men fina Leia gav henne nog nytt hopp om att en dag ha en rottis. Leia är dock lite typsikt rottis, inte så hälsa-vänlig. Alltså, hon får fram, hälsar, sen går hon iväg och gör nåt annat. Hon hälsar inte så överdrivet glatt och mycket på främmande människor, men är det någon hon känner och tycker är kul så river hon nästan omkull den personen.

Tack Anna och Mia för att ni förgyllde min dag med många skratt och mycket prat!

Kram, Therese