I morse skulle jag iväg och få massage, det var lite tidigt på fm så jag satte klockan stressade upp. Blir som vanligt lite stressad när jag har en tid att passa och ska åka kommunalt... Men jag kom upp, satt i godan ro och käkade frukost när jag hör; Mjaauuu, prrrr från herr Simba (han förvarnar alltid när han är på väg upp på bordet). Där kom han uppfarandes på frukostbordet och mjauade, full med skit och sand i rumpan :-( Han var tydligen lite kass i magen och hade lyckats få in först skit i svansen/rumpan och sen ner med härligheten i sanden, med följden att det blev som strösslat. Nice! Bara att avbryta frukosten och kasta sig in i badrummet med katten utsträckt på en arm framför mig. Han mindes ju förra badet som tog en timme och skrek rakt ut samt försökte hålla sig fast i dörrkarmar, tvättmaskin och till slut även duschdraperiet. Men skam den som ger sig, katten hamnade i badkaret, på med duschen och skölja hela kissen samt schamponera... Sen luktade han nyponros igen :D

Jag hann lugnt till massagen och kom därifrån avslappnad och skön i hela kroppen, det är underbart att kunna få massage ibland! Min kära mor står för kostnaden och som vi säger; Gratis är gott! Nej, men det jag menar är;

Tack mamma för att jag får massagen betald av dig!

Jag har också börjat på en ny bok som jag läste på både buss och tåg dit och åter. Det är fortsättningen på Berlinerpopplarna, den heter Eremitkräftorna av Ragde, Anne B. Jag tyckte mycket om Berlinerpopplarna för den berättad så varmt om en familjs sammankomst efter flera år isär. Berlinerpopplarna går ju på tv nu, det är en norsk serie. Jag vet inte hur mycket jag ska berätta för er, men den boken handlar om en familj på far och mor med tre söner i vuxen ålder. En son bor kvar hemma på gården, de har grisar som de föder upp. Den ena sonen bor i närheten och är begravningsentreprenör och den andra sonen bor i Köpenhamn med sin pojkvän. Sönerna har ingen kontakt, inte med varandra och de som inte bor hemma har heller ingen kontakt med föräldrarna. Plötsligt blir modern sjuk och alla måste samlas, även den hemma-boende sonens dotter som ingen haft kontakt med eller knappt ens vetat om... Gripande och så varmt beskrivet i en tragisk miljö. Jag fullkomligt älskar hennes sätt att beskriva människorna, speciellt bög-sonen med sin pojkvän i Köpenhamn; hur de har storslagna partyn med mycket god mat och många känslor som svämmar över framåt natten...  Kanske inte så bra recension, men om ni blir sugna på en bok man blir glad av och som känns varm så läs den! Jag har precis börjat på hennes nästa bok, som tar vid efter den första boken, och jag satt på tåget och log som ett fån stundtals för jag såg dem framför mig i boken.

Igår var Mats på Iron Maiden med sin bror, det hade tydligen varit jättebra! Jag var in och hämtade dem efter konserten och vilket liv, vilken folkfest; det var massor som satt i stolar utanför stadion och lyssnade och drack öl... Leia och jag hade tjej-kväll, dvs tittade på tv, gick långa lugna promenader (när det hade svalnat lite ute) och sen låg vi och läste tills det var dags att åka till Stadion och hämta grabbarna.

Tack både Mia och Anna för de fina ord ni skrivit här, jag uppskattar er verkigen och känner att vi har en oerhörd gemenskap och värme oss emellan när vi ses, det är underbart! Och Anna tackar oss för att vi tar hand om Simba, jag ser det som en stor ära att få ha denna katt!! (Även när han skiter på sig...)

Ha det gott, allihopa!

Kram, Therese