Igår, måndag, var Simba på rymmen... Usch, det här är pinsamt att berätta om, jag känner sånt ansvar över katten när jag är fodervärd, vill inte att nåt ska hända för Anna´s skull... Men jag berättar ändå;

Vi satt vid tv:n, på balkongen har jag fönstrerna till inglasningen öppet, har ställt massa blommor ivägen så inte Simba ska kunna komma ut - det har funkat jättebra hittills! Men igår hörde jag en liten smäll från balkongen, tänkte inte mer på det. Efter ett tag får jag en känsla av att katten inte är hemma, vi går skallgångskedja genom lägenheten, ropar, tittar i alla garderober och andra fiffiga gömställen. Ingen katt... Men de är ju påhittiga vad gäller gömställen, så han borde ju vara hemma. Till slut går jag ut och tittar, går på vår gård, hör skator kraxa och låta, precis som de gör när de retar katt... Och vad sitter inte under trädet och spanar på skator, lite skraj, men ganska tuff. Jo, vår Simba har varit ute och kikat lite på livet utanför lägenheten. Skator var otäcka så när jag kom och pratade med honom så kom han mot mig direkt. Vi gick hem och satte upp kompostgaller i fönstret. Nu är Simba skitsur för att han inte kommer ut, men han är ingen utekatt - det är visserligen svårt att övertyga honom om, men vi jobbar på det.

Ha det gott, allihopa!

Kram, Therese