Igår fick vi ett samtal från Bagarmossen om att de behövde blod. Leia kallades in och hon var som vanligt jätteduktig när hon lämnade blod! Det är andra gången vi blir inkallade till blodgivning för att de har brist eller att en hund behöver blod akut. Det känns så bra att kunna hjälpa till då! Jag skulle ju så klart vilja att någon lämnade blod om min hund hade behov av det!

Vi åkte dit i racer-forden, det är en Escort från -88 och går som ett spjut. Det är superkul att köra den! Redan på parkeringen tjuter Leia rakt ut, hon vet var vi är. Men vi behövde rasta, eller Leia behövde Sk-ta för vi hann inte hemma innan vi åkte, så upp i skogen mitt emot. Skönt med en hund som gör det på kommando :D Sen på med koppel och försöka styra in den bångstyriga lilla rackaren i väntrummet. Jag avskyr när Leia drar i kopplet, men när hon gör det på Bagis så är det helt ok. Jag vill att hon ska tycka att det är kul och att hon får utlopp för all sin glädje. Och det får hon ju, hon sitter i väntrummet och skriker rakt ut! Sköterskor med blåa rockar är hon överlycklig i att se, det kan ju vara hennes tur! Däremot sköterskor i gröna rockar var inte intressant, vilket får mig att tro ännu mer att hundar har färgseende. Men till slut kom Lind, Leias sköterska, hon fick frikadeller och de stack i benet. Kollade blodet och sen tappade vi henne. Hon är så söt när hon ligger på bordet, hon vet att hon ska vara stilla, hon ligger nästan och blundar och jag klappar hennes nos, huvud och öron hela tiden, plus att jag passar på att ha puss-stund när hon ändå ligger helt stilla ;-)

Det var snabbt över och vi fick gå ut och välja leksak, Leia hittade en jätteful kalkon som var som ett mjukis-djur som hon sedan dess har släpat runt överallt här i lägenheten...

Det är underbart att ha en hund som kan hjälpa till på det här sättet!!

Ha det gott allihopa, i em ska jag till tandläkaren och försöka mig på nåt med den jäkla, onda visdomstanden igen - hoppas jag får en annan tid och kan sövas och de drar ut den... Vi får väl se vad de säger.

Kram, Therese