Simba är ju ett litet busfrö här hemma, hittar på div saker att göra. Ibland får jag för mig att han är lite uttråkad och då åker alla hans leksaker fram. Jag försöker busa med honom, men han sitter mest och glor. Jag köper andra leksaker som jag får för mig att han ska gilla bättre, men med samma resultat; han glor... Jag hade ju en jätte-klätterställning från början, men han hoppade ju inte högre upp än nån halvmeter, så varför ha 2 meter till ovanför honom? Nej, den köpte vår kära vän Anna -  och hennes katter älskar den, så det är ju inget fel på själva ställningen!

Det enda som är riktigt kul och intressant för Simba är papperstussar, de kan han röja runt med så möblerna flyttar på sig, han springer runt med dem i munnen och ser ganska löjlig ut, men stolt! Alexandra sa igår; han är ju en budget-katt. Och det är sant, han behöver inte ha alla sina leksaker, det är bättre med papperstussar... Där fick jag för att jag försöker anstränga mig med inköpen.

Min mormor är 88 år, jättepigg och alert på alla sätt, en underbar människa som har ett eget sätt att se på livet. Hon har en hel del egna regler här i världen också, man får ta henne med en nypa salt ibland.

Nu var det ju ändring till vintertid i söndags, mormor kan ställa om alla klockor utom klockradion, så den hjälper mamma till med. Så i söndags gick mormor runt och ställde om alla vägg-klockor, och på måndagen kom mamma över och skulle fixa klock-radion. När hon kommer dit ser hon att alla klockor går på sommar-tid och frågar om hon inte har ställt om dem. Jo, hon hade ställt om dem, men sen hade hon pratat med min kusin (ungefär jämngammal med mig) som då sa att det finns klockor som ställer om sig själva. Ni vet såna där klockradios som har nån radiokontakt med nåt ställe om vad klockan är exakt, och som automatiskt ställer om sig när det blir sommar- eller vintertid. Hur det sen blev omgjort i huvudet på mormor är inte lätt att få fram, men mormor kommer fram till att klockor ställer om sig själva nuförtiden, så hon ställer tillbaka alla klockor och väntar på att de ska börja fixa detta... Ett dygn senare har inget hänt, och mamma hjälper henne att ställa alla klockor rätt. Underbart, men jag förstår att hon tänkte som hon gjorde, för det är inte säkert att min kusin förklarade exakt hur det här funkar och att man behöver en speciell klocka.

Nu är det ju vinter-tid och det märktes när vi gick i skogen efter jobbet häromdagen; kolmörkt. Halt på rötterna är det också, så det blev en intressant promenad. Jag har dessutom så dåligt mörkerseende så jag såg inte att det kom folk förrän de i princip gick in i mig... Jag använde ficklampa en stor del av promenaden!

Njut av den klara, kalla luften idag, det verkar bli en kall och fin dag!

Kram, Therese

I lördags var vi och tittade och snusade på Simbas syskon, det var superkul att se dem 1 vecka gamla, även om de knappt ser mycket ut för världen! En av dem hade öppnat ögonen, men annars var de blinda, döva och pipiga :D

Mamma, Bella, och hennes assistent Anastasiia låg i lådan och pysslade om de 6 små huliganerna. Det var så kul att se att Anastasiia vara så intresserad av ungarna, hon har nämligen aldrig själv varit mamma.

Sen fick vi ju också träffa alla andra underbara katter som Anna har, de är så fina allihopa och jag är väldigt förtjust i dem allihopa!!

Söndag var det uppdragning av båtar, som vanligt med hjärtat i halsgropen och med livet som insats stundtals, men det gick bra i slutänden! Båtarna står nu på land och är tvättade. Svärfar ska ut idag och packa in båten i presenningar och serva motorn, sen är den klar för vintern.

Hur är livet här hemma då? Jo, det är höstlov den här veckan så vi ska passa på att åka till landet i slutet av veckan. Leia mår finfint, och Simba likaså. Vår kära vän Netta och Zamba mår också kanon. Vi brukar ta några vändor i skogen med våra hundar och det är så mysigt att ha sällskap i skogen och vi brukar sitta och fika en stund på nån stubbe. Zamba var på sin första utställning i helgen och blev BIV, visserligen en inoff. utställning men superkul med tanke på att hon aldrig varit på utställning. Hon skötte sig exemplariskt! Hon är en superfin hund och hon har en speciell plats i mitt hjärta!

Ha det gott allihopa!

Kram, Therese

Mats är ju den som går upp först här i familjen, han och Simba har då en mysig stund tillsammans. Simba buffas och pussas, vilket han aldrig gör med mig - undrar varför... Sen ligger Simba på tvättmaskinen och myser medans Mats duschar. Mats har lagt ut en liten handduk så han ska ha det lite mysigare. I morse fick jag skällning för att jag hade hängt tvätt ovanför tvättmaskinen som hängde ner på Simbas mys-ställe, samt lagt en massa strumpor som gjorde att den "lilla" katten inte fick plats. Simba var upprörd och berättade det för Mats som sedan berättade för mig att så ville inte Simba ha det...

I helgen hoppas jag att vi får komma och titta på Simbas syskon, jag vet att Anna har mer än massor att göra, men någon liten lucka kanske finns, hoppas jag. Det ska bli så spännande att se hur de ser ut nu och att jag dessutom får se fler än 2 som jag ju bara hann med förra veckan under fölossningen. Vi får se hur det blir.

I helgen ska också båten upp och det brukar vara en hjärtinfarkts-risk-historia. Svärfar, 75 år och superpigg, tillsammans med sina lika "gamla" vänner drar upp sina båtar med en trailer bunden till en bil. Ja, de kör inte med dragkrok som man skulle kunna tro, för rampen som man drar upp båten på är så grund och lång så då skulle halva bilen behöva vara i vattnet... Sedan man har dragit upp båten så ska den lyftas över från trailern till bockar. Tänk er själva att man har en båt som väger mellan 700 - 1.000 kg som ska "jockas" över till bockar. De har en schysst snits på det nuförtiden, men det är med andan i halsen och hjärtinfarkten på ingående hos oss som tittar på. Och inte blir "gubbarna" yngre för var år.

Igår var det ju möte, igen, i bostadsrättsföreningen. Vi håller ju på att ombilda de här hyresrätterna vi har. Vår hyresvärd har lämnat ett pris till föreningen och vi har haft div. informationsmöten och sedan en omröstning, där det fattades ett fåtal röster, och sedan en omröstning till där vi röstade FÖR att köpa ut fastigheten. Naturligtvis bor det folk på vår gård som inte vill att man ska köpa fastigheten och som ni vet så brukar de ju höras, även om de är få. I vilket fall som helst har 4 hyresgäster (av 270 totalt) stämt föreningen för att man har gjort en omröstning på felaktigt sätt. Så igår gjorde vi ett förtydligande och ytterligare omröstning. Det föll väl ut och nu hoppas vi att vi är ett litet steg närmare en ombildning.

Hade det inte varit för den här stämningen så hade vi nog köpt ut lägenheten om ca en vecka, men nu lär det ju ta tid... Jag respekterar och tycker absolut att folk ska få ha sina åsikter, men när man sitter i positionen att man är 4 st av 270 som är så till den milda grad emot en ombildning så skulle jag i alla fall känna mig ensam bland dessa 4 och inte känna att jag skulle vilja driva igenom det. Dessa personer bor ju grannar med oss, vi ses dagligen och antagligen bor de kvar när ombildningen är klar...

Jaja, nog om de tråkigheterna. Idag är det skogen som gäller, det är som balsam för själen att gå i skogen, se hösten och bara mysa! När jag kommer hem från skogen känner jag mig stark och harmonisk.

Ha en super-dag och helg om vi inte hörs!

Kram, Therese

Vår kära Simba är en riktig liten buse här hemma, han kör vidare på samma spår som han gjort sen han var liten. Dvs "bus och stoj, ju mer dessto bättre". Både Anna och Simbas mamma Bella gick skallgångskedjor när utbrytar-kungen hade smitit ur bolådan. Han lärde också sina syskon hur man skulle göra, så han har alltid varit en framåt kille.

Nuförtiden behöver vi inte gå skallgångskedjor så ofta, jag har lurat ut ungefär var han brukar ta vägen, bästa stället att vara på är Alexandras rum. Där ställer han till div. oreda så fort han kan, så hon har alltid dörren stängd... Han har en överdriven förtjusning i smala sladdar, typ laddare till mobilen eller till hands-freen. Jag vet inte hur många lurar som har blivit avskiljda från sina sladdar efter hans framfart. Så klart är allas Alexandras! Jag tror på nåt sätt att han retas med henne, att det är därför han går in där och biter sönder nåt.

I morse ska jag köra igång en tvättmaskin, katten ska naturligtvis vara med i badrummet. Vi har ett litet badrum och det är trångt redan som det är, utan katten... Men visst ska Simba få vara med och fixa. Han sitter på badkars-kanten och tittar på mig medans jag sorterar tvätten. Sen kryper han under ett skåp vi har under handfatet, jag vet ärligt talat inte riktigt hur han fick plats, men han lyckades. Därunder får han tag på en smaskig hårtuss, han backar stolt ut med bytet i munnen. Men jag är ju så elak och förstår vad min katt är för en liten vilde, så munnen kollades och hårtussen kastades. Simba blev sur och smiter in under skåpet igen efter nya fynd. Jag buttar till honom lite med foten för att få ut honom, då slår han huvudet i skåpet så det "tjongar" och sen springer han snabbt därifrån med ett grymtande mjauande...

Sen ska Alexandra klä på sig för att gå till skolan, hon har en sån där sjal eller vad man ska kalla det, med små tofsar på. När hon tar i den för att få till nåt snyggt runt halsen så ser man Simba ta sats och hoppa 1 m upp i luften för att fånga de små tofsarna, men Alexandra var snabbare och gick vinnande ur den striden. Då hoppar kattskrället upp på hallbyrån och börjar slå mot en tavla som hänger en bit ifrån, han jabbar och får fart på tavlan. Den är förvisso lite för långt borta så typ 75% av hans kropp är utanför hallbyrån och han balanserar bara på bakbenen...

Nu har han gått och lagt sig och vila, det har varit en tuff och händelserik morgon för en Ragdoll :-)

Leia och jag träffade en granne i morse, de har skaffat valp och jag var så klart lite nyfiken på den. Leia också i och för sig... Men valpen är så oerhört rädd, hon vågar knappt gå fram till människor än mindre till stora hundar. Men när vi står och pratar en stund så vågar hon sig fram till Leia, hon var riktigt duktig och modig. Men det jag skulle berätta var att de hade blivit rejält lurade på hund-köpet. De köpte en labrador, men när de ska försäkra henne så visar det sig att hon är en blandning. Stackars dem!!! Men hunden är fin och de älskar ju henne jättemycket, men det är ändå trist att behöva bli lurad när man köper hund...

Ikväll ska vi ha ytterligare ett möte med bostadsrättsföreningen, eller rättare sagt; inför ombildningen. Det har varit många, långa möten så jag hoppas att det här går fortare... Berättar senare hur det gått!


Kram, Therese

Usch, nu var det jättelänge sen jag skrev, skäms som en hund...

Det har ju naturligtvis hänt en hel del, en del som gjort att jag inte skrivit, lusten har runnit av mig. Vi var hos veterinären och kollade hjärta och njurar på Simba, där visade det sig att han hade ett hjärtfel (som han inte hade sen, visade det sig...) och jag deppade ihop totalt. Veterinären såg något konstigt med hans klaff som då gjorde att han hade ett läck på hjärtat. Jag blev naturligtvis jätteorolig och sökte allt jag kunde på nätet om detta "fel". Anna och jag blev också rekommenderade en veterinär och professor på kardiologi (hjärt-grejer) i Uppsala. Jag försökte få kontakt med honom via mail, men som den professor han är så svarade han inte :-) Till slut fick vi en tid till Jens Häggström på Ulltuna. Han ultraljudade hjärtat och såg då inget som helst fel på honom. Vi var hos honom 1,5 timme och han gjorde en grundlig undersökning av Simba. Han tom tog blodtryck på honom - man sätter en machett runt svansen, gissa om det var poppis när den pumpades upp?!

Förklaringen som vi fick från Jens är följande;

Det läckage som den andra veterinären såg finns inte, utan det han såg var en turbulens vid klaffen. Denna turbulens berodde på att Simba kämpade som en galning för att komma loss och hjärtat drog igång allt den kunde för att fly/slåss. Sen har inte blodet någonstanns att ta vägen (behöver inte användas i muskleran pga att han sitter fast och inte kan röra sig) och då blir det en turbulens som kan missuppfattas som ett klaffläckage.

Jag ska absolut inte säga att veterinär nr 1 var dålig, jag kan bara säga att jag tycker att man ska kolla en gång till med annan veterinär så som vi gjorde och då gärna ta en med STOR erfarenhet av hjärtan på katt (och hund). Jens Häggström var underbar med Simba, han förklarade för oss så vi förstod och han var framför allt väldigt grundlig! Vi hade också 3 "strudenter" som gick med Jens för att lära sig om hjärtan, en från Italien så det mesta var på engelska, men Jens förklarade sånt vi inte förstod. Det jag däremot kan säga om veterinär nr 1 var att han var på tok för stressad och tog sig absolut inte tid med katten, utan körde bara på och ville att han skulle vara tyst och stilla... Men vill man ha det så så kanske man ska undersöka porsilns-katter?

Under hela den här perioden, att leva med ovissheten om Simba är frisk eller inte, så vågade jag inte gå ut med honom, inte anstränga honom, körde speciell mat, var jätteorolig varje gång han blev stressad osv. Vi hade en utställning på Ragdoll-klubbmästerskapen där Simba var grinig och stressad. Det var inte roligt att se, det jag tror han blev stressad av var min stress... Senare utställningar har gått jättebra, för då har jag känt mig mer lugn.

Simba är nu en frisk och kry kisse, eller det har han ju hela tiden varit, men jag har trott annat :-)  Han följer med på promenader, jagar kanadagäss på Golfängarna och lever livet så som den fina katt han är. Han har också ställts ut och fått sina första CAC, han har betett sig oerhört bra på utställningarna och han får superfina bedömningar!!!

Nu till björnen i skogen!

Igår gick vi i Ursvik, som vi brukar på em. Vi kommer gåendes och Leia halkar efter, vi vänder oss om och kallar in henne. Hon står som fastfrusen, svansen mellan benen och är super-låg. Hon gick inte till oss, utan stod och såg stirrig ut (brukar förvisso vara Simbas jobb - se bilden på förstasidan). Jag trodde hon var skadad eftersom hon vägrade flytta på sig, Mats trodde hon hade käkat skit... Men när vi ser svansen och hur låg hela hunden är, så förstår vi; det är något djur i skogen som hon inte gillar att vi träffar på.

"Minst en björn", säger Leia, "Svartbjörn eller grizzly".

Vi gick länge med denna låga hund som inte ville gå vidare, vi fick försöka gaska upp henne, men hon kom inte in i vanliga gängor förrän vi helt bytte stig och gick åt annat håll... I natt har hon legat tryckt mot mig i sängen, hon har drömt mycket, morrat och bjäfsat i sömnen, så det var nog riktigt läskigt i skogen igår.

Simba har blivit storebror!!!

I fredags föddes Simbas syskon, det är samma mamma och pappa, bara nåt år emellan dem så de är helsyskon. Jag hade turen att vara hos Anna precis när Bella bestämmer sig för att föda. Jag kan bara säga;  MAGISKT!!

Jag åkte till Anna i fredags för att hämta inbjudan till utställningen som vi var på i lördags. Anna säger att hon tror att födseln är på G så hon vågade inte lämna hemmet. Jag kommer dit och möts av alla hennes underbara katter. Nadja blev superintresserad av mig, jag luktar fertil hane så det hade nog mindre med just mig att göra... Bella går runt och ser ut som hon svalt en fotboll, gud så stor mage. Det såg tungt och jobbigt ut och det berättade hon även för mig att det var. Hon småpep och var ganska ynklig mest hela tiden. Anna och jag sätter oss och äter, Bella kretsar runt benen och kommer aldrig till ro. Till slut lägger sig Bella i Annas knä (hon får knappt plats men Anna håller de delar som hamnar utanför) och då slappnar hon av helt och hållet, spinner jättehögt och mjölktrampar i luften. Äntligen lite lugn och ro för henne, sa vi. Sen hoppar Bella upp på bordet och kollar in vad vi käkat. Då ser vi droppar på bordet efter henne, och Anna upptäcker att hennes byxor är blöta... Hmmm, dags för bolådan!

Bella ligger i bolådan och krystar och krystar, det var häftigt att se vilket jobb det är för en katt att få ungar. Snart tittar första ungen fram, den är helt underbar! Ser förvisso lite ut som en råtta, men jag blev ju kär omgående så den katten kommer alltid att vara nära hjärtat. Bella tvättar honom ren och han har jättemycket päls där under, söta små tassar och en bullig liten mage - förstår att det var tungt för Bella! Strax kommer kattunge nr 2 och den var också jättefin.

Det blev 6 kattungar totalt, alla välmående och starka. De var rätt knubbiga och framåt på att tutta. En av dem var en riktig kopia av Simba, han la sig på Bellas mage och puttade undan alla andra kattungar så han fick ha "sina" tuttar för sig själv... Jag kan inte tänka mig att Simba betett sig så där ego...

Annars händer inte så mycket, hösten är här med alla sina vackra färger. Vi njuter var dag av att gå i skogen.

Hoppas ni alla har det gott och att ni haft tålamod med mig som inte skrivit så flitigt...

Många kramar, Therese