Simba är ju ett litet busfrö här hemma, hittar på div saker att göra. Ibland får jag för mig att han är lite uttråkad och då åker alla hans leksaker fram. Jag försöker busa med honom, men han sitter mest och glor. Jag köper andra leksaker som jag får för mig att han ska gilla bättre, men med samma resultat; han glor... Jag hade ju en jätte-klätterställning från början, men han hoppade ju inte högre upp än nån halvmeter, så varför ha 2 meter till ovanför honom? Nej, den köpte vår kära vän Anna -  och hennes katter älskar den, så det är ju inget fel på själva ställningen!

Det enda som är riktigt kul och intressant för Simba är papperstussar, de kan han röja runt med så möblerna flyttar på sig, han springer runt med dem i munnen och ser ganska löjlig ut, men stolt! Alexandra sa igår; han är ju en budget-katt. Och det är sant, han behöver inte ha alla sina leksaker, det är bättre med papperstussar... Där fick jag för att jag försöker anstränga mig med inköpen.

Min mormor är 88 år, jättepigg och alert på alla sätt, en underbar människa som har ett eget sätt att se på livet. Hon har en hel del egna regler här i världen också, man får ta henne med en nypa salt ibland.

Nu var det ju ändring till vintertid i söndags, mormor kan ställa om alla klockor utom klockradion, så den hjälper mamma till med. Så i söndags gick mormor runt och ställde om alla vägg-klockor, och på måndagen kom mamma över och skulle fixa klock-radion. När hon kommer dit ser hon att alla klockor går på sommar-tid och frågar om hon inte har ställt om dem. Jo, hon hade ställt om dem, men sen hade hon pratat med min kusin (ungefär jämngammal med mig) som då sa att det finns klockor som ställer om sig själva. Ni vet såna där klockradios som har nån radiokontakt med nåt ställe om vad klockan är exakt, och som automatiskt ställer om sig när det blir sommar- eller vintertid. Hur det sen blev omgjort i huvudet på mormor är inte lätt att få fram, men mormor kommer fram till att klockor ställer om sig själva nuförtiden, så hon ställer tillbaka alla klockor och väntar på att de ska börja fixa detta... Ett dygn senare har inget hänt, och mamma hjälper henne att ställa alla klockor rätt. Underbart, men jag förstår att hon tänkte som hon gjorde, för det är inte säkert att min kusin förklarade exakt hur det här funkar och att man behöver en speciell klocka.

Nu är det ju vinter-tid och det märktes när vi gick i skogen efter jobbet häromdagen; kolmörkt. Halt på rötterna är det också, så det blev en intressant promenad. Jag har dessutom så dåligt mörkerseende så jag såg inte att det kom folk förrän de i princip gick in i mig... Jag använde ficklampa en stor del av promenaden!

Njut av den klara, kalla luften idag, det verkar bli en kall och fin dag!

Kram, Therese