Jag har länge fascinerats av det ansvar (eller inte ansvar) som folk tar för sina djur. För mig är det en självklarhet att ta hand om mitt djur på allra bästa sätt, ibland sätter jag djuren före mitt eget välbefinnande och ser inget konstigt i det.

Jag kan börja med att berätta om en incident på utställningen i helgen som har berört mig mycket och som retar mig än. Det sitter en dam med en katt ganska nära oss. Denna katt skulle borstas inför utställningen. Det är inte samma ras som vi har, och jag vet att det är en annan pälsvård på de katterna, men ändå... Katten blir rent ut sagt misshandlad! Hon borstar med snabba och hårda tag på magen bland annat. Detta har pågått ett bra tag innan jag såg det, många uppfödare runt oss är upprörda och en anmälan görs till sekretariatet. Men jag kan inte vara tyst, så jag går fram och frågar om det är värt det. Katten hade då gett upp totalt och bara hängde med huvudet. Den hade tidigare huggit sin misshandlare två gånger utan att kvinnan förstår att hon ska ta det lugnt. Vi startar en diskussion om vad hon håller på med, men hon tycks inte ha alla kakor i kakburken för hon svarar hela tiden att katten inte är hennes och att hon ska få den torr. Ja, men katten mår dåligt, sluta hålla på, säger jag och får samma svar igen... Till slut blir hon tillsagd av arrangören på skarpen och slutar. Jag hoppas innerligt att hon blev avstängd för all framtid, men det är ju inget som jag vet nåt om. Katten låg sedan i buren och kröp längs väggarna och försökte gömma sig. Fy fan, jag är fortfarande arg och upprörd och kan knappt skriva om det här...

Men jag tycker att om man har tagit på sig ett ansvar för ett djur så har man ett enormt ansvar. Djuren kan inte själva uttrycka sig och man måste titta på sitt djur och själv räkna ut vad som funkar/inte funkar, och göra det absolut bästa man har förmåga till. Annars ska man nog inte ha djur...

Samma är det med folk som har ute-katter där det finns faror. Katter är inte trafik-utbildade och förstår därmed inte det här med bilar, cyklar och mopeder. De är inte heller utbildade i att barn och vuxna kan vara elaka och göra saker katten inte vill vara med om. Dessutom går en katt mycket på instinkt så ser den ett byte så drar den mot bytet utan att ta vägen över övergångsstället eller kolla om det kommer en bil...

Hundägare är väl kanske inte så mycket bättre de. Vi går alltid en 1-timmes promenad med Leia varje dag. Vi går i skogen och hon får springa lös och bara få vara hund ett tag. Men tror ni att man möter andra hundägare dagar som dessa? Det regnar och är lerigt ute, nej då får Fido gå lite runt kvarteret. Sen att det kan regna och vara lerigt i månader... Vad gör man då? Jo, man fortsätter runt kvarteret, väntar på en solig dag och den dagen ska hunden släppas lös så den får springa av sig ordentligt. Där kommer då Fido, full med massa överskottsenergi och brist på insikt hur man beter sig med andra hundar samt har glömt allt vad inkallning heter... Det smäller och hundägaren förstår inte alls varför deras söta, fina Fido har bitit någon :o

Jag kan nog räkna på min ena hand de dagar som Leia inte fått 1-timmes promenaden i hela sitt liv (hon är snart 5 år). Så då förstår ni att vi är ute ofta :-) Om vi inte aktiverat henne ordentligt så märker jag det direkt, jag har en hund som söker uppmärksamhet HELA tiden, hon börjar hitta på egna saker att göra och är allmänt rastlös. Skulle man då låta det gå en, eller ännu värre flera dagar, innan man motionerar henne så skulle vi nog också ha en hund som beter sig väldigt illa. Men vi har en hund som är harmonisk och lugn, som är lätt att vara med - oavsett om man är hund eller människa.

Jag vill också här berätta att Leia inte bara får gå i skogen och lulla, vi tränar också regelbundet på div saker så även hennes hjärna får stimulans. Var dag är det något som vi tränar och som gör att hon har ett enormt intresse av att gå med sin husse och matte och inte med någon annan hund, eller springa efter djur i skogen... Husse och matte är de roligaste personerna på jorden i hennes värld :-)

Ha det gott allihopa och sköt om er och era djur!

Kramar, Therese