Jaha, då har julen gått förbi, en härlig jul med många fina julklappar och trevlig gemenskap. Tyvärr har jag varit mer än sjuk och inte riktigt orkat med så mycket som jag skulle önskat. Jag var en sväng till närakuten igen i veckan som var pga att jag höll på att hosta upp lugnorna... Jag höll hela familjen vaken på natten och fick till slut hostmedicin som jag tog och blev bättre med hostandet. Tyvärr hade jag sådan huvudvärk i samband med det här så jag käkade även Alvedon - vilket slutade med för mycket morfin/värkmedicin i kroppen och jag mådde otroligt illa och blev alldeles svag i benen. Så ett tips om ni får morfin är att inte blanda det med värkmedicin ;-) Jag provade och det funkade ju som sagt inte så bra.

Förra helgen var Madeleine här och vi hade lilla julafton för henne hos Farmor, hon fick en ny mobiltelefon av oss alla och hon blev superglad - det var så kul att se att hon blev så glad!!

 När vi skulle köra in henne till Centralen, där bussen mot Västervik går, så kom det fram en parkeringsvakt när vi hade parkerat. Jag visste att jag stod på rätt ställe och vi var på väg att köpa biljett, så det kunde ju inte vara det hon ville... Hon sa att hon undrade vad vi släpade omkring på. *Que?* Vad menar hon, hon visar på avgasröret och ut ur det så "växer" det ca 2 m hår. Där borta har ni resten, ca 2 m till..., säger hon och pekar bort på parkeringsplatsen. Vad i hela fridens namn har krupit upp i avgasröret och dött, tänkte jag. Sedan började jag titta på håret, det var svart och långt, såg ut som håret hon har i "the Ring" (om ni sett den? Det är ett otäckt svart, långt hår i alla fall - och den filmen (ilksom de flesta skräckfilmer) skrämde mig). Vi drog loss det, och när vi hade kört hemåt kunde vi dra loss ytterligare en lång bit. Jag sökte direkt på Google när jag kom hem, skrev "hår i avgasröret". Alexandra tittade skeptiskt på mig och sa att jag nog inte skulle få några träffar, men tji fick hon. Massa träffar och bland annat någon som hade varit med om samma sak och ställde en fråga på nån garage-sida. De svarade att det är isoleringen från ljuddämparen. Det här lugnar mig betydligt - jag kommer nog inte att bli hemsökt av the Ring-tjejen, men det lär kosta dineros när skiten pajjar helt...

Simba har varit och träffat tjejer, nu har han hunnit med 2 st. I söndags ringde Erica

http://www.cheeserica.com/index.htm

och sa att lilla Ostprinsessan Mozarella löper. Hon kom och hämtade honom på kvällen och han stannade till tisdagen. Tyvärr hade inte Erica mer tid den här gången, annars hade de kanske lärt känna varandra och "fått till det". Nu blev det bara så att lill-tjejen fräste och morrade åt Simba som försökte vara sitt charmigaste Jag. Han kurrade, spann, lockade och rullade på rygg för att hon skulle bli lite mer vänligt inställd, men det hade han inte mycket för :-( Troligtvis parade de sig aldrig, men det är säkert någon löpning på G snart igen, så vi hoppas på bättre lycka då!

Simba kom hem dagen före Julafton, trött och gosig. Han åt, sov och myste med oss så mycket han kunde - han var för söt! På Julaftons kväll hör Anna av sig och berättar att Kira löper;

http://hem.bredband.net/b309696/

så hon vill låna Simba från Juldagen och framåt. Mats och jag körde över honom till Annas föräldrar (där Kira bor). Jag var jättenyfiken på att se hur han skulle bete sig. Kira sprang raka vägen fram till Simbas bur och snosade. Vi lyfte ur Simba och han började så klart uppvakta henne direkt. Han kuttrar så mysig och lockar på henne, och Kira följer efter!! Kira är annars tydligen inte överförtjust i andra katter, men att löpa i kombination med Simba verkar funka bra :-)

Simba är hur snäll som helst, bara lockar och kuttrar, pussas och spinner. Och den taktiken verkar ha gått hem, för i morse fick jag rapport om att de är som små kaniner, parar ÖVERALLT!!! Stackars Annas mamma hade fått rädda en vas på en pedistal eftersom de fick för sig att hålla på under den och risken var överhängande att vasen skulle gå i backen - att flytta på katterna var inte att tänka på, här ska göras kattungar ;-)

Jag hoppas så att det ska bli kattungar mellan dem, Kira är en mycket söt och feminin katt. Hon är mycket näpnare och sötare i verkligheten, än man ser på korten, och helt underbar i temperamentet, så de lär få fina ungar!

Nu ska jag hosta vidare och fortsätta med julmaten... Jag menar, att vi även idag ska äta julmat, ni vet ju hur det är med resterna - de ska ätas upp :-)

Ha det gott, allesammans och en riktigt God Fortsättning!

Kram, Therese

God Jul

önskar

Mats, Therese, Alexandra

Leia & Simba

Mer info om vad vi gjort senaste tiden kommer senare, det har varit en intressant vecka med bl a en hårig bil och besök på närakuten samt att Simba varit och träffat en tjej ;-)

Många julkramar från oss alla!

Jaha, så har man åkt på halsfluss... Jag har haft ont i halsen nåt grönjävulskt, men inte varit snuvig eller haft feber så jag trodde väl inte att jag var så sjuk egentligen. Men igår var jag tvungen att åka till läkaren efter ännu en sömnlös natt pga halsontet. Han kollade halsen och sa halsfluss, skrev ut recept på internet och besöket var avklarat på 3 minuter - det kallar jag effektiv sjukvård, men om det blev rätt vet man ju inte förrän efteråt...

Annars är det väl som vanligt här hemma, sista veckan innan jullovet, en hel del för Alexandra att fixa med både i skolan och på fritiden. Mats har jullunch för sina kunder idag och i morgon så han har mer än fullt upp just nu. Själv har jag ju lite att kurera...

Simba är nu mycket lugnare och framför allt super-gosig när pillrena börjar verka. Han vill helst vara nära hela tiden och spinner som en tok. En avigsida med att han vill vara nära hela tiden är att man kliver på honom konstant... Bara idag har jag lyckats kliva på honom 2 gånger innan frukost. Han gapar rakt ut, även om man inte kliver hårt för man känner ju att marken är mer knölig än den borde, så blir han klart förnärmad och arg. Sen dess har han gått och strukit runt och tittat misstänksamt på mig... Men han lär sig väl snart att inte stoppa in sina tassar under mina fötter ;-)

Till helgen kommer Madeleine upp, det ska bli jättekul!!! Vi ska fira lite julafton hos hennes farmor på lördag, så idag måste vi iväg och handla hennes julklapp. Det är kul när hon kommer upp, jag hoppas hon kan komma upp nåt mer under jullovet, vi får se hur det blir.

Ha det gott allesammans och sköt om er och varandra!

Kram, Therese

Aha, där tror ni säkert något annat med den rubriken...

Men så underbar var den inte, det finns bättre nätter i mitt liv. Simba var portad från sovrummet i natt i och med hans sångcerenader i ansiktet - ståendes på bröstet - de senaste nätterna. Grymt, visst, men vi ville verkligen få sova. Så istället hade vi en katt som gick från dörr till dörr (vi har två dörrar till sovrummet) och gapade, mer och mer ledset. Han försökte också krafsa lite. Men på det stora hela tror jag att Mats och jag sov rätt bra.

Vid 3-tiden var jag superkissnödig, och tassade upp. Simba kom som ett spjut och kuttrade, han har börjat med nåt nytt läte de senaste dagarna, han liksom kuttrar och kurrar - antar att han lockar honor... Han följde så klart med in på toan och jag lyfte upp honom i knät för jag tyckte väldigt synd om honom, då känner jag aromen! Han har skitit på sig... Och som den stolte hane han är så tvättar han sig INTE där bak då!!! Så vi tog en tur till badrummet och badkaret med tillhörande tvätt och jamande. Han var väl inte supernöjd, men ren blev han. Sen ville jag inte gå in till Mats och väcka honom, så jag la mig på soffan med Simba, gissa om han var gosig? Han låg tryckt intill mig hela tiden och spann, la sitt lilla huvud i min hand och mitt hjärta smälte.

Nu får han börja med p-piller igen och jag hoppas att det hjälper, för han måste få sova med oss om han vill. Jag tror han blev dålig i magen av att känna sig ensam, han är väldigt sällskaplig och när vi gör saker så är han mitt i och helst PÅ det man håller på med. Som byggandet av datorbordet, då hade vi en katt på ritningen eller på delarna - spinnandes och väldigt nöjd!

Kramar från en trött Therese

Nu var det ett tag sen jag skrev, och det beror väl främst på att man har så mycket att göra så man inte hinner sitta vid datorn... Men nu kommer lite ord om veckan som varit;

Jag vill först och främst berätta att jag är så stolt över valda delar av familjen, och mindre stolt över en del av familjen... Alexandra´s skola hade sedvanligt Lucia i fredags, det är ju första året på gymnasiet för henne så hon har inte varit med om firandet förrut, men nu fick hon vara med ordentligt. Alexandra är familjens sångfågel (jag själv kan absolut inte (och bör nog inte heller) sjunga, när Alexandra var liten brukade jag sjunga när hon skulle somna, när hon kom i ålder att prata så meddelade hon helt sonika att jag inte längre behövde sjunga - det lät så illa), men åter till sångfågeln! Hon har ju gått musikklass i 6 år i grundskolan och hon är väldigt duktig på att sjunga, framför allt är hon totalt orädd. Hon blev hedersamt vald till Lucia i nian och gjorde det med bravur! Måste ju så klart berätta lite om det också för er som inte är så insatta; varje år har dessa 6 musikklasser (årskurs 4-9) en stor Lucia-grej i en kyrka inne i stan. Det är ca 150 elever som sjunger och det är oerhört mäktigt och vackert! Den som blir vald till Lucia ska ha gjort något bra för sina kamrater samt kunna sjunga så klart. Musiklärarna ser ut den elev som de känner är den som är mest värd att blir Lucia och det blev Alexandra!! Inte ett öga var torrt på mor och mormor...

Till årets lucia; de brukar ha eleverna som valt kör, band och drama som framför något på Lucian, inget traditionellt tåg alltså. Där är det en av tjejerna som öppnar med att sjunga en sång på italienska, och i år blev det Alexandra. Hon utmärker sig inför hela skolan redan första terminen, denna modiga och härliga tjej - fortsätt så, du är bäst och det vet du innerst inne! Morsan är så klart stolt som en tupp!

Sen nästa att vara stolt över; Leia! Hon, eller jag egentligen, fick brev från Bagarmossen i fredags. Där var det ett julbrev från blodsjuksköterskorna samt en massa brev från tacksamma hundägare som vi har hjälpt att rädda livet på deras hundar. Jag tror speciellt ett brev var tillägnat Leia, för det stämmer i tiden samt hur de beskrev hundens sjukdom. Vi blev nämligen inkallade akut i somras, det var en hund som hade en blodsjukdom där den inte kunde tillverka egna blodkroppar (jag är inte medicinskt utbildad och uttrycker mig säkert fel här, samt att mitt minne är enormt kort...). Hunden hade fått en transfusion dagen innan via Bagis personals hundar, men nu var de tömda och Leia fick rycka in. Hunden klarade sig och mår idag mycket bättre! Även här fäller jag några tårar när jag läser om hundar som klarat sig!

Sen till den tredje jag är stolt över; min kära make Mats!!! I helgen fixade vi klart sovrummet, satte upp gardiner, gjorde mysigt med div grejer på väggarna, samt nya sänglampor som vi fick av min mamma i Julklapp Tack mamma på sänglamporna, bild kommer :-) Vi skruvade även ihop ett datorbord så det blev riktigt mysigt och fint i hallen! Mats var en hejjare på de bitar han skötte om över helgen och han är så dutta på att göra fint och sen gjorde han världens godaste middag också!!!

Sen till den som jag inte är stolt över; Simba *grrr*  Han har skrikit två nätter i rad samt kissat bakom fåtöljen... Men vi pratar inte mer om det, jag blir bara upprörd.

Nu ska jag umgås lite med dottern innan nästa sångprojekt ska övas i Sundbybergs kyrka.

Många kramar, Therese

I lördags var det då dags att åka till Solvalla på utställning. Simba var redo, likaså jag... Han var ju tillsnyggad med ett bad några dagar tidigare och jag hade fixat fika och sånt :-) Många katter var det där, likaså folk. Det var en helt ok lokal, det jag tyckte var bäst var att de hade bedömningarna vid ett fönster så katten fick komma till sin rätt, i alla fall Simba, som gör sig bäst i dagsljus och inte under lysrör...

När vi tar ut Simba ur transportburen så har han pinkat ner sig, stackarn var kissnödig, för han satte sig på lådan direkt när han kom in i buren - så det var inget strilande som jag var rädd för...

Simba var för dagen mycket lugnare och jag kände att det bådade gott inför att visa upp honom. Han har ju haft lite humör framme hos domaren och jag vet inte hur många bedömningssedlar vi har där det står "pratsam pojke". När vi kommer fram till domren, en danska som jag faktiskt förstod mycket av, så var han supercool. Hon tyckte han var mycket fin, med den enda kommentaren att öronen var lite små. Och det hade Anna och jag precis pratat om, att huvudet växt, öronen åkt ner bra men däremot inte fortsatt växa så de ser lite små ut. Hon sa väl inte små egentligen, utan medium i undre gränsen eller nåt. Hon sätter honom på bordet när hon skriver bedömningen och där sitter han och spanar ut över publiken, stolt och rak i ryggen. Då säger hon att han verkligen ser ut som om han är kung på stället, vilket han ju också var (tycker han själv alltså). Bedömningssedeln var jättefin sedan, hon skrev mycket mer positivt där än hon sa. Simba la sig förresten på domarbordet och kelade, vilket han aldrig gjort som fertil.

Vi skulle komma tillbaka inför nominering och Bäst i Variant. Först var det Bäst i Variant. Där hade vi konkurrens med ett jättesött syskonpar som bara var bebisar. Svårt tänkte jag, eftersom jag är så svag för kattungar. Dessa två var supersöta och väldigt lika varandra. Men hur det var så gillade domaren Simba bättre, pga att han hade utvecklats mer än ungarna. Så Simba blev BIV :-)

Sen till inför nomineringen (jag lär mig aldrig om det är så det heter eller om det heter nomineringen), men jag tror ni vet vad jag menar... Där står jag med Simba, vi har två fina hanar att konkurrera med. Den ena hanen hade vi ca 30 cm från Simbas ansikte, så han gick ju så klart igång. Anna försökte ställa sig emellan, men Simba såg ändå och var grinig, så jag vände honom mot fönstret så han fick titta på hästarna utanför istället och då gick det bättre. Klantigt av den andra kattägaren att ställa sig så nära, men å andra sidan så ska ju Simba klara sånt enligt "de som vet". Vi redda i alla fall upp situationen och Simba blev NOM :-) Underbart, speciellt som Simba var så lugn som han var!

Sedan var det ju fram i panelen. Jag satte in Simba i buren och vi stod hos honom och hade lite koll. Då upptäcker vi att de satt typ 5 fertila hanar brevid varandra... En av dessa hade dessutom Felliway i hela sin bur, så Anna och jag fick svårt att andas. Simba går riktigt igång på Felliway, så vi blev genast lite oroliga. Katten på ena sidan började kolla vad Simba var för en typ och slog lite med tassen på väggen som var emellan dem, Simba blev intresserad och kikar genom ett litet hål - han får syn på den andra katten och blir inte överlycklig om man säger så... Jag är då på väg fram, för jag ser att det här kommer aldrig att funka, tar tag i Simba precis när han börjar morska upp sig ordentligt, varpå han skriker rakt ut. Han blev nog rädd att han blev påflugen av en annan katt, bakifrån, men det var bara matte så då lugnade han ner sig. Massa assistenter kommer springandes och vi kommenterar placeringen och får en snäsigt svar tillbaka.

Fram till det var Simbas tur satt han och jag på golvet, han var lite spänd till att börja med, men lugnade snart ner sig och låg och rullade som han brukar. När assistenten bär fram Simba förvarnar vi om att han är lite sur på de andra katterna - det hade vi inte behövt göra, Simba var lugn och tom väldigt gosig på bordet.

Så till omröstningen, Simba fick varannan röst och en skogis (tror jag det var) fick varannan, bara en röst kvar och vi låg lika. Den andra katten fick sista rösten och blev BIS. Snörpligt med bara en rösts marginal, men den andra katten hade å andra sidan typ 10 BIS i bagaget så det var en riktigt fin katt!!!

Sammanfattning av helgen;

Simba blev BIV och NOM, förlorade BIS med en röst.

Vad hände här hemma då undertiden? Jo, när katten är borta... Mats och Leia låg i sängen och kollade film samt fikade och åt korv med bröd. I sängen!!! De riktigt myste till det. Mats gjorde även fint här hemma, plockade och fixade, så det var så mysigt att komma hem!

Leia var ju på Bagarmossen på fredag em. Hon har fått noskvalster, så nu ska hon äta medicin mot det, en tablett i veckan i 3 veckor. Men hon blev mycket bättre redan efter en tablett så det båda gott!

Jag tvättade även Zamba i fredags, Berner Sennen som vi är vänner med. (Hon är ju ca 9 månader, men väger redan mer än Leia så nu börjar Leia få svårt att få omkull henne när de leker.) Tvätten gick jättebra, men jag sträckte mig på baksida lår, så det har gjort att jag haltat omkring hela helgen... På kvällen kom Zambas matte och husse över med en blomma och en DVD som vi kan spela alla format i, därav film i sängen för husse hela lördagen :-) De är verkligen jättegulliga som kom med den DVD:n för vi hade fått lite filmer på en skiva från dem, men vi kunde ju inte spela den i vår DVD... Zamba var på Stora Stockholm, hundutställning i Älvsjö, på lördagen, jag hoppas att det gick bra men har inte hunnit prata med dem än.

En sak som är roligt med utställningarna av katten är alla människor man träffar. Jag är otroligt dålig på namn, men ansikten känner jag oftast igen. Nu börjar jag känna igen ett helt litet gäng som är med nästan varje gång, vi snackar och hejjar på varandra hos domaren - de mer på mig än jag på dem, för jag är så nervös så jag är enbart koncentrerad på Simba... Jag har också förstått att det är några som läser min blogg och tycker det är kul, det uppskattar jag!!! Jag kan tyvärr inte nämna alla namn, dels för att jag inte vet/kommer ihåg alla, dels för att jag säkerligen kommer ihåg fel namn på folk... Men jag kan säga till er alla att jag uppskattar att ni hejjar på oss, och att ni läser bloggen! Jag vet hur ni ser ut, men namnen är borta lika fort som löningen...

Idag ska Simba och jag ta det lugnt, Leia också kanske?! Nej, någon prommis i skogen lär det bli, men däremellan blir det nog mycket vila!

Ha det gott allihopa, så hörs vi snart igen!

Kram, Therese

Igår gjorde jag en tabbe som jag aldrig kommer att göra om! Jag var i Centrum och handlade lite. Fick för mig att gå och klippa mig, så jag kollade runt på de olika frisörerna som fanns där. En var mer än fullbokad, den andra såg lite dyr ut, men till slut hittade jag en som hade tid plus att de var BILLIGA! Gick in och frågade om de hade tid, jodå, sitt ner bara sa killen som var där inne. En tjej/tant gick runt och städade, så jag undrade lite vem som skulle klippa. Killen tar genast upp telefonen och pratar på sitt språk med någon - jag antar att han ringer in en frissa. Sitter och läser en tidning, städerskan försvinner iväg, jag väntar och väntar. Sedan kommer städerskan tillbaka och säger varsegod. Jaha, hon är frissa tänkte jag och satte mig. Hon tvättade, och sen frågade hon hur jag ville ha håret. Jag försökte förklara, men redan där ser jag att hon kanske inte förstår till 100% vad jag menar... Hon sätter igång och klippa, jättenoga, varenda hårstrå blir genomgånget! Okej, det blir nog bra det här, tänker jag. Kanske inte som jag hade tänkt mig, men nåt spännande blir det nog!

Sen ska hon torka håret... Hon kör igång hårtorken som luktar bränt något grönjävulskt. Det visar sig att hon kör på absolut högsta värme som går, vilket ju inte är så bra för håret... Sen är det 10 min plåga med slita och drag i håret medans hon försöker dra ut mina lockar till det längsta det går. På slutet gör hon en liten tjusig lock med rundborsten, då ser jag det: Det ryker om mitt hår. Det fullkomligt bolmar ur borsten/mitt hår när hon ska torka lilla locken.

Irriterad gick jag därifrån och hade ett hår som nog var en dm kortare än innan samt bränt. Men man får ju vad man betalar för, i fortsättningen får jag nog till en mer seriös frissa och betalar lite mer. Idag ska dagen ägnas åt att göra inpackning och återskapa håret...

Leia är sjuk, hon nyser och låter konstig i luftvägarna. På natten rosslar hon rejält och de senaste två nätterna har vi legat vakna och hållit om henne när hon haft det som jobbigast. Hon är rätt så pigg i övrigt och äter och dricker som hon ska. Hon har inte heller någon feber. Men i eftermiddag ska vi till hennes kära Bagarmossen och kolla upp det här. Förhoppningsvis följer husse med och får se hur glad om är att gå till veterinären :-)

Simba är en vacker katt idag, han är nybadad och fin. I morgon är det utställning på Solvalla, vi får se hur humöret är, men vi kan inte mer än visa upp en snygg katt ;-) Han har fått en ny transportbur med en pirra så jag slipper bära den tunga katten... Det är super, den var lätt att dra också, jag provade till tvättstugan igår. Tvättkorgen passar också utmärkt på kärran!!

Ha det gott kära vänner!

Kram, Therese

PS Erica, jag hoppas att du fick lite att läsa nu, jag läste i din blogg att du har lite tråkigt på jobbet! http://www.cheeserica.com/blogg/

I morse fick jag kaffe av min dotter, hon hade på eget bevåg gjort kaffe till mig. Man blir glad ända in i själen och känner att det nog finns hopp ändå. Ibland är det inte enbart en dans på rosor med en tonårs-dotter, men idag känner man hopp igen :-) (Hon är världens finaste och jag älskar henne mer än ord kan beskriva, så det är inte enbart onda ord om henne)

Idag fyller min mamma år och hon kommer hit på lunch, det ska bli trevligt! Vi har varit lite förkylda och nedsänkta hela helgen, men nu känns det som att det vänt. Alexandra är fortfarande snuvig och rosslig, men hon kämpar på och ska absolut inte ha någon frånvaro i skolan, så därför tar nog hennes förkylning lite längre tid. Även Leia verkar vara förkyld, hon nyser och är rätt låg. Tar det lugnt med henne så hon piggar på sig. Eller så är hon oerhört deppig över att snön är borta...

Mats har gjort en tatuering till, en varg på vaden. Jättefin och tatueraren är superduktig! Personligen hoppas jag att det räcker med tatueringar nu, vi får väl se... 5 tatueringar på ett halvår känns lite mycket...

Simba laddar nu som bäst inför utställningen på lördag. Solvalla den här gången, så det är nära för oss. Han har fått en ny transportbur och pirra, den gamla buren var så jobbig att bära, speciellt nu när han börjar väga så mycket. Jag köpte en stor bur så jag kan få plats med 2 katter ;-) Förhoppningsvis blir det en katt till, en son eller dotter efter Simba vore trevligt.

I övrigt flyter väl livet på som det brukar, regnigt och skitigt ute... Men det finns ju både dusch och handdukar som tur är.

Ha det gott och speciellt hälsningar till Anna och Mia som har det tungt nu. Ni vet att jag tänker på er!

Kramar, Therese