Aha, där tror ni säkert något annat med den rubriken...

Men så underbar var den inte, det finns bättre nätter i mitt liv. Simba var portad från sovrummet i natt i och med hans sångcerenader i ansiktet - ståendes på bröstet - de senaste nätterna. Grymt, visst, men vi ville verkligen få sova. Så istället hade vi en katt som gick från dörr till dörr (vi har två dörrar till sovrummet) och gapade, mer och mer ledset. Han försökte också krafsa lite. Men på det stora hela tror jag att Mats och jag sov rätt bra.

Vid 3-tiden var jag superkissnödig, och tassade upp. Simba kom som ett spjut och kuttrade, han har börjat med nåt nytt läte de senaste dagarna, han liksom kuttrar och kurrar - antar att han lockar honor... Han följde så klart med in på toan och jag lyfte upp honom i knät för jag tyckte väldigt synd om honom, då känner jag aromen! Han har skitit på sig... Och som den stolte hane han är så tvättar han sig INTE där bak då!!! Så vi tog en tur till badrummet och badkaret med tillhörande tvätt och jamande. Han var väl inte supernöjd, men ren blev han. Sen ville jag inte gå in till Mats och väcka honom, så jag la mig på soffan med Simba, gissa om han var gosig? Han låg tryckt intill mig hela tiden och spann, la sitt lilla huvud i min hand och mitt hjärta smälte.

Nu får han börja med p-piller igen och jag hoppas att det hjälper, för han måste få sova med oss om han vill. Jag tror han blev dålig i magen av att känna sig ensam, han är väldigt sällskaplig och när vi gör saker så är han mitt i och helst PÅ det man håller på med. Som byggandet av datorbordet, då hade vi en katt på ritningen eller på delarna - spinnandes och väldigt nöjd!

Kramar från en trött Therese