Här hemma har vi den mest otuffa Rottweiler som finns, hon bevisar det nästan dagligen. Vi har att hon är mörkrädd, går inte gärna ut i skogen när det är mörkt - hur tror ni klarar av långpromenaderna på sen-eftermiddagen denna snöfattiga höst? Jo, med en rottis nära nära, med ragg och låg svansföring.

Igår sitter jag i soffan och läser, Leia ligger brevid mig, hon har kört ner huvudet brevid min höft - kan knappt andas, men trångt och mysigt tycker hon det är. Klockan börjar gå över 19, vilket ju är hennes normala sovtid, så hon snarkar förnöjt brevid mig. Helt plötsligt smäller det till på balkongen, det blåser ju rätt kraftigt ute så det är väl något som slagit i plåten. Tuffingen brevid mig börjar morra på en gång, jag försöker tysta henne, men det är näst intill omöjligt. Det är förmodligen en björn eller nåt på väg in genom den inglasade balkongen, enligt hennes åsikt alltså. Till slut suckar jag, som om att jag tröttnat på hennes morrande och vad händer då? Jo, 37 kg rottweiler kryper upp i knät och ska sitta så nära hon bara kan, pussas, kramas och stå i. Hon är jätterädd och jag är tydligen den mest lämpade för att ta hand om henne i hennes upprörda tillstånd. (för tillfället i alla fall, Mats stod i duschen, annars hade nog han fått trösta)

Vad händer annars? Jo, jag var på apoteket idag och hämtade ut alla mediciner jag äter... Det är inte billigt och jag är evigt tacksam över att det finns högkostnadsskydd, annars hade jag snabbt blivit ruinerad på de där dyra tablettern. Jag svängde också om affären och handlade lite inför middagen. Ikväll ska vi testa GI-hamburgare, det är ju så populärt med GI och jag är också nyfiken på det här så klart. Vi kör inte slaviskt efter GI-metoden, men jag försöker tänka lite på vad vi sätter i oss. Det finns tydligen många fördelar med GI-metoden enligt en bok av Paulun som jag läst, hämmar bland annat cancer av olika former och det verkar ju positivt. Att man också har chans att gå ner några kilon skadar inte mig i alla fall, efter de hormonbehandlingar jag fått så släpar jag omkring på alldeles för mycket vikt...

Sen har jag också fixat en efterrätt, men eftersom jag vet att Mats läser bloggen på dan så avslöjar jag mig inte just nu... Det är inte vad du har drömt om flera nätter i rad, gubben; hallontårta, det kan vi kanske ta på torsdag när Leia fyller 5 år och Mats ochjag firar förlovningsdag?!

I morgon ska både Leia och Simba vaccineras på Bagarmossen. Sen ska ju jag till läkaren med min hand på eftermiddagen, så jag tror inte vi hörs förrän på torsdag :-)

Många kramar, Therese