Ah, nu fångade jag ert intresse, va?! Jag är nämligen så nyfiken på hur många och vilka som läser vår blogg, har startat en omröstning här till höger som du gärna får klicka i. Sen får ni också gärna skriva en kommentar om ni läser eller inte... Anna, Mia och Erica vet jag följer oss, samt min mamma, men sen vet jag inte riktigt vilka som läser. Ser att jag har många som går in på bloggen, men sällan någon som skriver...

Nu till blodvitet; Klippte pulpa på Leia i helgen, mer dramatiskt än så var det inte - även om Leia var fullkomligt övertygad om att jag hade amputerat minst en tass när det skedde ;-)  Vi har det ju lite jobbigt med kloklippningen, det är det enda som inte funkar till 100% här hemma med henne. Simba sitter på rumpan i mitt knä och spinner så han har verkligen fått en bra start när det gäller kloklippningen, men Leia har vi inte lyckats lika bra med. Hon spinner verkligen inte, utan flåsar, flämtar, piper och försöker smita konstant - hon liksom ålar längs hela soffan... Det här gör ju att man drar sig lite för att klippa, vilket ju är helt fel metod - jag vet! Men man är inte mer än människa. Så i helgen tog Alexandra och jag tag i det här och började klippa, Leia var ovanligt lugn och vi tänkte att det här gick ju bra (man vågar inte säga det högt). Men just som man känner sig trygg så klipper jag så klart pulpan på en baktass, vilket liv... Leia skriker, piper och blir helt galen. Vi håller i för att inte få blod precis överallt, pulpor blöder så förbenat mycket. Jag kör på med lapis-penna men det svider så Leia skriker ännu mer.. Då kommer min smarta tonåring på att man kan ha på stearin och vi droppar stearin i en kopp, jag tar på fingret och sedan på klon. Det stelna på en gång och hon blödde inte mer. Vilket bra tips. Vi har provat med snö, is, potatismjöl, lapispenna osv men stearin var nog det mest effektiva jag hittat. Kloklippningen fortsatte i lugnare tempo och hon blev jättefin om tassarna. Att hon skriker är för att hon är lite gnällig den här damen, hon piper gärna  och mycket för att slippa vara med om det obehagliga - hon är nog ingen Rottis trots allt...

Demensen inträffade på IKEA´s parkering. Jösses, det var riktigt pinsamt men nu har jag förstått att vi inte är ensamma om detta fenomen. Vi var in snabbt, snabbt på IKEA i lördags när vi ändå var i faggorna. Skulle köpa nya te-koppar och ett diskställ, så det blev en snabb raid genom varuhuset bland alla seg-proppar som går där. Jag ogillar starkt att gå på IKEA pga att alla går och segar och liksom umgås på detta ställe, något jag inte alls kan förstå och som bara gör mig nervös och stressad... Man får liksom mord i tankarna när man går bakom en barnfamilj som går i bredd och lullar, barnen är allmänt ouppfostrade och använder hela IKEA som sin lekplats och föräldrarna säger ingenting... Ja, ni förstår sinnesstämningen?! När vi kommer ut från eländet så hittar vi inte bilen. Står som ena jädra pangisar och letar, går fram och tillbaka medans vi högt och tydligt skriker till varandra om den borttappade bilen - kan det bli mer pinsamt? Efter ett långt tag så hittar vi bilen, som vi är helt övertygade om har flyttat på sig under de 10 min vi var borta. Jag säger bara en sak; tur att Alexandra inte var med, hon hade skämts ihjäl...

Annars var helgen lugn, vi gick en prommis på söndagen med våra kära grannar och deras Zamba (Berner Sennen-valpen som snart fyller 1 år). Leia och Zamba har superkul tillsammans, de leker på samma sätt och är helt samspelta - det är underbart att se! Dock hade vi stora problem att ta oss fram på isen i skogen... Men nu verkar det vara plusgrader så det smälter väl snart bort.

Ha det gott allihopa och skriv gärna en lite kommentar ibland ;-)

Kram, Therese