Leia är helt fantastisk, vi var ju och lämnade blod igår på Albano. Vi skulle vara där vid 18, och Leia skulle inte ha ätit innan pga att fettet i maten går ut i blodet och gör att blodet får kortare hållbarhet. Det var en nyhet för mig, men man lär så länge man lever :-)

I vart fall som helst så åkte vi dit i god tid för jag visste inte hur det skulle vara med köer och sånt. Det tog 15 min att köra dit så vi var rejält tidiga... Men det blev sköterskan glad över för då kunde vi lämna ett blodprov innan vi lämnade blodet så gick det lite fortare. Jag fick reda på att det var en rottis innan oss och lämnade blod, trodde att det var Boris (vår web-fixares hund), men det var en Yankee. Kollade upp deras sida och skrev en kommentar i gästboken i morse :-) 

Leia och jag satt länge i väntrummet och väntade på vår tur, det passerade div hundar och deras ägare. Leia var hungrig som få och började dreggla - ett säkert tecken på att hon snart spyr av hunger... Så jag tog fram kyckling-korven vi hade med och matade lite så hon inte skulle skämma ut sig där i väntrummet. Hon var nog den friskaste hunden där och då vore det ju missvisande om hon spydde :s

Blodgivningen gick så klart bra, Leia ligger helt still, låter dem hålla på bäst de vill och är verkligen en dröm-blodgivar-hund, som sköterskorna säger. De frågade om de kunde få låna henne till fotografering inför en broschyr - och vi sa så klart JA! Men när det blir får vi se. De tömde henne på lite mer blod än de brukar såg jag, men hon lider inte av det - hon blir bara väldigt trött efteråt. Hon fick så klart massa korv och en bit blodpudding efteråt. Sedan drog de ett stort blått bandage runt hela halsen för att hon skulle få lite tryck på sticket.

Jag hade sagt till Mats att han kunde följa med för en gångs skull, eftersom tiden var så bra. Men han vill inte för han vill inte se vad de gör med Leia, förmodligen skulle Leia också larva sig och inte vara lika lugn när han var med... Men det här är en helt naturlig reaktion från hussar berättade de där. Mattarna brukar vara de som klarar det bäst att man håller på med hunden hos veterinären. Tyvärr glömde jag ta bort det stora blåa bandaget när vi kom hem, så Mats blev helt förskräckt... Men det är ju ingen fara på taket för Leias del :-)

Det om vår underbara, duktiga rottis Leia - hon gör verkligen en hjälte-insats som går med på det här!

Sköt om er och ha en toppen-helg!

Kram, Therese