Nu blev det så där långt emellan blogg-gångerna igen :-(  Det var inte riktigt min planering, men ibland kör bara allt ihop sig och varken lusten eller andan ligger på...

Vad har då hänt? Jo, vi var på Bjurö i påsk - jättehärligt och fint. Vi hade kanon-väder alla dagar utom den dagen vi åkte över... Åkte ut på Skärtorsdagen, i två omgångar pga all packning. Alexandra och jag åkte med den mesta packningen på morgonen samt Leia och Simba så klart. Simba har börjat med en ny grej (inspirerad av Carro och en av hennes söta kissar Atlaz) han åker "fritt" i bilen, dvs han har sin lilla sele på sig och koppel så klart, sen sitter han i knät och njuter av färden. Det här var superbra, för jag hade inte plats för hans bur (den var med, men ihopfälld).

Vi mötte Ove på Resarö och började färden ut mot Bjurö i spö-regn. Hade som tur en pressening över alla grejerna i båten så inte precis allt blev blött. Resan över gick sakta pga att motorn började pipa och en lampa blinkade oroväckande... Motorn är relativt ny, 2 år tror jag, så det borde inte vara nåt större fel på den, tycker man. Den förra motorn krånglade mest hela tiden, den hade allt möjligt fuffens för sig, så den blev utbytt. Men nu pep som sagt den nya motorn och vi vågade inte blåsa på i så hög fart, men det gick bra att åka i sakta mak över havet.

Väl framme på Bjurö var det fullt skägg med att få upp allt till huset, lerigt som tusan var det också och våra dra-maten fastnade gång på gång. Vi fick i alla fall upp allt, fick igång spisarna och elementen och satte igång lite fika. I den öppna spisen hade vi en enorm geting som surrade. Hon hade väl sovit i skorstenen och nu vaknat när vi började elda. Ilsk var hon och enorm, säkerligen 5-7 cm. Det brummade om hela spisen (det är glasdörrar så hon kom inte ut) och man vågade inte öppna. Hon dog till slut och vi kunde lägga in mer ved.

När kylskåpet stått avstängt hela vintern så vill det helst att det ska vara 18 grader inomhus innan man sätter igång det, så alla varor fick stå ute, men det gjorde ju inget i kylan *brrr*.  Sen väntade vi lite med att dra igång vattnet också så allt skulle vara uppvärmt innan vi vågade oss på sånt här.

Simba fick sitta i lilla stugan och längta ut, Ove och Monica hade sin Svartis med sig och jag ville absolut inte ha något katt-slagsmål första dan... Men när vädret blev bättre på fredagen och resten av helgen så fick Simba vara ute så klart. Han lockade och kuttrade till Svartis för att få honom att vilja vara med honom. Som tur är är Svartis kastrerad och jättesnäll, så han satt mest och tittade på Simba när han krumbuktade sig. Vid ett tillfälle stod de nos mot nos och det var bara vänligheter som sades ;-)

Eftersom motorn varit som den varit så åkte jag med Ove till fastlandet när vi skulle hämta Mats och Monica. Men nu pep den inte och allt gick utmärkt... Märklig motor, tycker jag. Ev. var den lite grinig efter vinter-uppehållet?!

Vi hade sedan en underbar tid på Bjurö, solen sken, det var varmt och vi åt tom lunch på altanen en dag. Vi krattade alla löv och grävde rännor för allt vatten som låg och skräpade här och var. En jättemysig helg med massa god mat och väldigt trevligt sällskap som vanligt av Monica och Ove.

Grannen kom ut med sin lilla 1-åring - en bedårande liten tjej som charmade oss alla. Hon var absolut inte hund-van, men Leia pussade henne så klart i hela ansiktet och hon fick sedan krypa runt lära känna Leia. Det gick jättebra, Leia är underbart snäll och go - fast hon är så stor. Det lilla barnet var inte rädd ett enda dugg, men det här med att klappa hade hon inte riktigt kläm på än. Vi kollade också in Simba, som gladeligen strök sig runt henne och pratade. Det är så kul att se hur djuren funkar bra ihop med barn, även fast de inte är ett dugg vana vid småbarn och de säkerligen kan te sig lite läskiga och konstiga i deras ögon.

Leia blir som vanligt helt slut av att vara på landet, det är mycket att kolla på och aldrig får man sova *grrr* Så det har tagit någon vecka att få henne på banan igen, men nu är hon sitt vanliga pigga Jag.

Simba har börjat med lite överraskningar; han kissar inne... Det här har han aldrig gjort förrut, och både Anna (uppfödaren och ägaren) och jag har varit så stolta och glada över att han skött sig. Men nu började strilandet, det har blivit en del tvättande och städande. Han strilade också inne i stora huset en gång på landet och det var inte så roligt... Har dock ett gammalt husmorsknep för att få bort lukten; ättika. Det funkar rätt bra, men det är inte kul. Han gapar en hel del också, det är inte de där små gulliga mjauen som när han pratar, utan oaaaoooouuuu nere ifrån tårna, tassarna menar jag. 

Pratade med Anna om det här och bestämde att han skulle få para en hona som är från hennes egen uppfödning, men som bor hos hennes nära vän och uppfödarkollega Mia. Jag åkte över med kiss-herrn till Mia efter påsk. Mia har jag också träffat flera gånger på utställningar, en härlig människa som är lätt att tycka om direkt! Så jag åkte till henne och fick då träffa alla hennes 7 katter och 3 hundar. Det är en helt fantastisk samling djur hon har och alla är så fina och harmoniska. Vi släppte ihop Simba och Sky på balkongen (innätad och jättestor) för att se om Sky skulle acceptera honom. Hon hade en annan hane som skulle para, men då var Sky en riktigt bitch och försvarade sig med alla klor hon hade :-) Så nu hoppades vi att Simbas gentlemanna-sätt skulle charma henne. Och gissa om han gjorde det?! Hon var inte super-glad i honom, men Simba är så försiktig men ändå bestämd så han satt bara och tittade på henne när hon var sur och morrade. Sedan smög han runt henne och parade.... Oooops, jag som aldrig sett en parning blev lite generad över hur de höll på. Under den stunden vi fikade så parade de nog 4 gånger - de små kaninerna. Nu kan vi bara hålla alla tummar att det tar och att det blir mycket fint efter dem. Kolla gärna in Sky på Mias hemsida;

http://www.utosragdoll.se/

Simba var där i flera dagar och vi fick lite lugnt på nätterna och inte så mycket tvättande och skurande ;-) Tack Mia för att du tog hand om honom så fint.

Sedan kom han hem, trött och sliten. Anna och jag pratade mycket om hur Simbas kulor skulle få fortleva eller inte... Det är inte så lätt det här, för Simba är en jättefin kille, vacker snäll och har fina linjer. Men han kissar inne och det är inte så kul alltid. Så hur skulle vi göra?! Vi visste ju att Mozarella förmodligen var på smällen, men Brisa hade gått tom... Nu hade vi Sky parad och förhoppningsvis blev det bra. Men blev det inte det så hade vi ju bara Mozzarella att hoppas på... Kira gick också tom och jag var skiträdd ett tag att han var steril eller helt enkelt inte kapabel :-( Vill så gärna att något från honom ska gå vidare, både för min skull men framför allt för Annas skull som har haft mycket kämpande och kostnader med honom.

Mitt i allt elände dyker en mycket trevlig nyhet upp;

Mozzarella föder 5 friska fina ungar

Jag tror inte ni anar hur stolt och glad jag blev då! Gå gärna in och titta på både Erica (ägaren) och Alexandras (fodervärden) blogg;

http://www.cheeserica.com/

http://ulltussarna.blogspot.com/

Simba är numer pappa, han är stolt som en tupp och har meddelat att han gärna kommer och hälsar på om några veckor och lär ungarna lite hyss ;-)

Sen ringer Anna igen och säger att Brisa löper om, så Simba packade väskan och åkte till henne igår igen. Brisa är en underbar liten tjej (liten och liten, hon gick upp stadigt i vikt efter förra parningen och lurade alla att hon var gravid, men hon var bara tjock...). Jag hoppas så att det ska ta den här gången och att det blir fina bebisar där. Kolla gärna in henne hos Åsa;

http://www.hallonglantans.se/

Just nu är det tomt här hemma, man saknar Simba - den självklara Lejonkungen här hemma. Inte själva kissandet, men det är lätt att glömma när man saknar honom ;-) Mats glömmer nog inte riktigt lika lätt, men det här är nog något typiskt manligt - eller håller ni inte med?

Så det verkar som att han kastreras efter den här sista parningen, synd på fin katt, men vad gör man inte för husfriden ;-) Nej, skämt å sidor, jag tycker också såklart att det är jobbigt att han pinkar, det är inte bara Mats!

Annars har det väl inte hänt så mycket spännande... Livet lunkar på och jag hoppas att ni orkade hänga med ända hit ner - det blev lite mycket text den här gången.

Må gott allesammans och sköt om er!

Många kramar, Therese

PS Tack för alla kommentarer, och så som Carro påpekat; visst måste vi uppdatera hemsidan!!! Hoppas på en insats från min sida på vad som ska göra och inte, så fort som möjligt - nu ser den trist och gammal ut...