Alla inlägg den 2 september 2009

Av Therese Bergsmo - 2 september 2009 07:32

Nu har det snart gått 4 dagar sen lilla Tyra kom till oss. Det här har varit lite nervpåfrestande dagar för mig, för de håller inte riktigt sams... Men jag har läst överallt och sett att så här kan det bli, det kan ta tid innan de kommer överens osv. Men det är skitjobbigt att vara orolig att någon ska ta skada; Tyra i första hand för Simba är ju mer än dubbelt så stor.


Jag har också under de här dagarna fått lära känna henne bättre och det har bara varit positivt, hon är en urgullig liten tjej med mycket bus. Hon gillar att ligga i knä och söker sig upp i knät, speciellt när jag sitter vid datorn. Men hon ligger inte så länge, för helt plötsligt kommer hon på att hon måste göra något, kolla på något eller spöa farsan... Ja, för det är det hon gör. Det är inte Simba som är dum och jagar henne, hon är lika god kolsupare hon med och jagar honom runt i lägenheten. Hon bjuder in till bus och bråk men är ju så mycket mindre så hon liksom "fastnar" under Simba och blir fasthållen. Då piper hon och jag skyndar till undsättning. Första dagarna pep hon konstant, eller skrek mera när Simba höll fast henne men nu morrar hon och fräser mest så hon känner väl inte lika stor rädsla. Jag vågar dock inte ha de lösa i lägenheten tillsammans på natten eller när vi går hemifrån. Men natten är bara Alexandra glad för att hon inte är ute i lgh, hon sover på hennes kudde i sängen. De har jättemysigt tillsammans, Tyra pussar händer och armar, trampar och smånafsas och SPINNER - jösses vad högt hon spinner, eller knattrar skulle man kunna säga. Sen somnar hon lika fort som hon busade nyss och sover faktiskt hela natten. På morgonen har jag en äggsjuk Simba som går utanför hennes dörr och pratar med mig om att vi måste öppna. Han är för rolig, för han undrar var hon är när hon inte är med. Om man håller henne och hon piper för att hon inte vill sitta kvar, då kommer Simba rusandes och kollar henne, pussar på örat och får ett morr och ett fräs som tack...


Ja, det är spännande med kattunge. Idag regnar det och jag har "längtat" efter det eftersom det dels är fruktansvärt varmt (på natten har vi 23 grader i sovrummet och vi brukar sova som bäst runt 15-17 grader...) och dels för att jag hoppas att katterna blir lite loja och ska vilja gosa mer med varandra. Jag är säkerligen för tidigt ute med de förhoppningarna, men hoppas kan man ju ;-)


Nu säger Leia att det var ett väldigt snack om katter, så jag måste berätta om hennes senaste äventyr;


I förra veckan var hon på Albano och lämnade blod, hon är som vanligt väldigt duktig och den här gången var hon duktigare än annars! De har en vaccum-sug som de sätter blodpåsen i så att blodet kommer ut lite fortare. Den här var naturligtvis trasig... Istället gör man så att man lägger Leia lite högt (hissar upp bordet mera) och hänger påsen lägre så det blir ett naturligt fall neråt. De rakar henne och sätter nålen, börjar tappa henne men det tar stopp. De kommer på att de måste flytta påsen lite lägre och därmed blev det koagulerat blod i röret ner till påsen så vi fick börja om... Det här innebar att de tog ut nålen, rakade mera och satte nålen igen och kunde tömma. Det var ju en massa meckande och prasslande med ny påse, men Leia bara ligger stilla. Det tog ju också lite längre tid än vanligt vilket hon påpekade efter "normal" tid och tyckte vi var klara, men vi bara bad henne ligga kvar en stund till och det gjorde hon så klart :-) 


Tyvärr vart hon mer rakad än hon brukar och det var inte vidare vackert, man kan tro att hon är pudel och ska på någon utställning för konstigaste rakning... Stort och ojämt rakat och det går knappt att dölja med hennes största halsband, men vad gör man inte för sina med-hundar?!


En annan sak som strulat till sig är att hon fått det väldigt kli-igt av rakningen så nu har hon lite trassligt på halsen, kliar gärna och det ser inte så snyggt ut, men vi gör rent och smörjer så det ska läka snart. Problemet är att hon kliar och då river upp huden lite...


En annan stor sak som Leia varit med om är att hon gått och sim-tränat för första gången. Vi har länge tänkt att det här kunde vara bra för hennes leder i förebyggande syfte, träna upp henne under skonsamma former och förhoppningsvis att hon tycker att det är kul också. Så i måndags var vi till Hundpoolen här i Sumpan. 


http://www.hundpoolenab.se/


Där fick vi först träffa en tjej som är jätteduktig på leder, muskler osv. Hon kände igenom hela Leia för att se om hon har ont eller är försliten någonstanns. Leia fick vara på ett bord och hon satt brevid och gjorde en riktigt ordentligt undersökning. Hon var jättefin överallt! Det enda lilla abret var vikten... Jag blev fullkomligt förtvivlad för jag hade ju veckan innan vägt henne vid blodgivningen och blivit så glad att hon kommit ner till sina 36 kg igen (hon har varit uppe på 39 kg och började bli lite rultig). Och nu säger människan att hon nog behöver gå ner ytterligare... ca 1-2 kg bara, men ändå! Ja, där fick jag som trodde hon var lagom i hullet, Mats tycker nog tom att hon är lite smal så han ger lite extra mat ;-) Jag håller ner portionerna och han ger lite extra... Men nu har vi väl siktet inställt på att få ner de där 2 kg så vi får hjälpas åt allihopa med att inte falla för hennes bedjande, hungriga ögon...


Andra spännande och roliga saker som har hänt, som jag misstänker att jag glömt att skriva om (förlåt syster!), är att jag blivit moster. Nu låter det ju som att jag gjort någon prestation i det här, men så är det ju inte så klart :-) Min kära lillasyster Ulrika har fått barn, en liten kille som heter Martin (engelskt Martin för de bor i england) under stor dramatik. I england har de barnmorskor som åker hem till de blivande föräldrarna och gör kontroller på mamman och ser så att allt ser bra ut. I alla fall på slutet. Det här var en sån dag och hon var i dagarna för beräknad nedkomst. Barnmorskan tittade på henne och bedömde att allt var bra, när Ullis ska resa sig upp och ta adjö så går vattnet. Hej och hå. Barnmorskan ser att vattnet inte ser helt klart ut så hon säger att de måste åka till sjukhus, inte till ett "födslo-ställe" med bassäng och vattenfödsel. Väl på sjukhuset får hon kämpa som tusan för att försöka få ut honom, men det vill sig inte. Dessutom märker de att Martin börjar må sämre, så de beslutar om akut kejsarsnitt (tur hon var på sjukhus och inte på det andra stället). När de får ut honom så visar det sig att han lyckats göra knut på navelsträngen, så ju längre ner han kom dessto mer drog han åt sin blodtillförsel... Inte bra, men det löste sig på ett väldigt bra sätt och de mår allihopa väldigt bra nu! Han är en stor krabat, vägde över 3,6 kg och 54 lång. Jag är så glad för hennes och Robs (pappan) skull för att lilla Martin kommit till världen och att allt verkar bra. Hon mår fint och han utvecklas som han ska :-)


Ja, det var lite mer för tillfället, nu ska jag gå och kolla vad katterna håller på med - det blev oroväckande tyst...


Många kramar, Therese

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards