Här simmar Leia

Jag försöker MMS-blogga men misslyckas hela tiden med texten...

Här har Leia snott husses kudde en morgon hon och jag tog sovmorgon i veckan.

Bästa platsen enl Leia!!!

Jag blir så glad när jag får kommentarer i vår blogg, då känns det som att jag skriver för någon som vill läsa... Men nu har jag skrivit och skrivit och får inga kommentarer. Vet att jag har besökare och läsare, för det finns en sån där fiffig funktion som visar unika besökare per dag här på bloggplatsen.se :-)

Är lite ledsen över hur folk har tolkat att vi lämnar tillbaka Blåsippa, det handlar liksom inte om att vi "ger upp" "inte vill lägga ner mer tid". Vi har försökt nu, vi har korrigerat Simba när han försöker para henne (men han må vara korkad, för det går inte in), vi har lagt ner mycket tid på det här (jag är hemma hela dagarna och har därmed kunnat uppfostra konstant). Och vi ser att det här minskar inte i omfattning (parnings-försöken), det blir ingen skillnad utav att vi korrigerar eller stör. Simbas beteende är så djupt så det verkar vara omöjligt att ändra. Simba mår inte bra utav att hela tiden vara på helspänn med var hon är eller gör, han kan inte slappna av. Tyra/Blåsippa kan inte heller må så bra utav att blir jagad av huliganen konstant.

Jag är uppriktigt ledsen över att det uppfattas som att vi inte är villiga att lägga ner tid, men vi kan inte förgöra oss själva eller vår familj - inklusive djur - för att få det att fungera, när vi ändå ser att det är ett oövervinnerligt stort steg... Ingen vore gladare än jag om det här fungerade! Jag är dökär i denna lilla individ och vill verkligen inte att hon ska flytta tillbaka, men jag kan inte blunda för verkligheten...

Nog om detta, jag har stöd från dem jag behöver ha stöd av och det räcker för mig.

I går var Leia och simmade igen, jag var med, men knappast aktiv... Har en kondition som räcker till att gå 20 meters-promenader, vilket stackars Leia fick erfara under dagen. Tur att husse kom hem och tog ut henne på en ordentlig promenad samt att hon hade simningen och köra slut lite på sig med. Alexandra fick vara med och hjälpa till där jag inte kunde. Leia plaskade inte lika mycket den här gången, utan simmade på så fint varv efter varv. Vi simmade, njae; hon simmade ca 5 min första rundan, vilade någon minut, simmade ca 3,5 min och vilade och skulle simma lite till, men då såg hon så trött ut så hon fick gå upp med sin krokodil (bolibompa ni vet) / livbojen :-) Sen var det dusch och föning av svans så hon inte ska få vattensvans...

Annars har väl inte så mycket hänt från igår, jag kommer som sagt inte så långt, men styrkan kommer väl mer och mer för var dag?! Jag är inte lika förkyld längre, även om det verkar sitta i rejält... Har ingen feber så då lär jag knappast fått gris-sjukan, bacon-feber och allt vad det kallas.

Må så gott och ha en riktigt trevlig helg allihopa!

Många kramar, Therese