Idag fyller Leia 6 år och vi har självklart sjungit och kommit med tårta på sängen (eller kanske inte...) Men senare under dagen ska vi fira henne lite med något gott som hon kan äta. Någon smaskig kombination av yoghurt, gurka och leverpastej samt lite kulor?

Vi började dagen med att gå runt Råsta-sjön. Det var mycket varmare ute idag och nästan så att det blev lite moddigt i snön. Leia fick en vante att leka med och sen bar hon den hela vägen hem, som en labrador ungefär. Hon är bra barnslig den där hunden. Sen blev det frukost i soffan, Leia fick en skink-skiva (det fick även Simba, men det såg nog inte Leia) samt lite ägg.

För 6 år sedan föddes alltså denna underbara hund. Hon har nästlat sig in i våra hjärtan för alltid och hon charmar alla som hon möter. Det är svårt att inte tycka om henne, goare puss-gurka finns inte.

I hennes kul föddes 9 valpar, 2 dog tyvärr första natten, så 7 valpar fanns kvar - 2 hanar och resten tikar. Hennes mamma, Kahlua var världens finaste hund och så snäll. Man ser var Leia har ärvt sin snällhet ifrån. Leia pappa kom från Holland (eller nåt, minns inte riktigt längre) och honom träffade bara jag en gång - också en jättesnäll kille.

Mats var på jakt efter en valp, rottis-tik och hade hittat Crucke´s kennel i Barkarby. Jag hade stått på kö till en rottis-tik på en annan kennel, men den första tiken gick tom och nästa tik fick bara en valp, som redan var tingad. Jag hittade en kennel som skulle ha en hund på foder från Crucke´s kull. Så egentligen köpte jag valpen av en helt annan kennel, lite struligt, men i slutändan så var det ju hos Crucke´s man spenderade sina dagar - sittandes i valp-hagen med små sammets-krokodiler i fötterna.

När valparna var runt 6 veckor träffades Mats och jag för första gången. Jag kan säga att för min del var det kärlek vid första ögonkastet. Samma var det för Mats, har han berättat efteråt. Vi fortsatte träffas med våra små valpar både på kenneln innan de fick flytta hem och sedan efteråt. Vi hade otroligt trevligt tillsammans med våra valpar, tränade dem och hittade på en massa saker. Vi tränade mycket med dem när de var små, därför har vi idag en sån fin hund som vi har. Tyvärr var min valp så pass sjuk i div sjukdomar så hon fick somna in vid 6 månader. Det var ett jättetufft beslut att ta och jag minns det fortfarande som igår när hon låg på golvet hos veterinären och tog sitt sista andetag. Men jag vet att jag gjorde ett riktigt beslut, hade stöd från flera veterinärer också. Leia var min räddning i sorgen efter Aqi som hon hette.

Leia växte och växte, blev en mer vuxen hund och bara finare och finare för var dag. Snäll som få, lydig och otroligt tillgiven och lojal. Vi har haft mycket skoj ihop alla de här åren och jag vet att vi kommer att få många fler fina år tillsammans!

Idag är hon alltså 6 år, hon själv har förslag om hur livet ska se ut framåt nu när hon blivit så stor och vuxen, på gränsen till klok gumma;

"Kasta kopplet, jag kan gå lös överallt i fortsättningen. Jag går själv vart jag vill och luktar hur länge jag vill där det behöver luktas! Jag kommer när jag kommer, ni kan vänta lite längre fram. Sen undrar jag om det finns någon senior-kurs på brukshundklubben vi kan gå. Där hade jag tänkt mig att vi seniorer ska lära oss hyss samt det viktigaste av allt; hur man drar in magen när husse tittar så att han tror att jag är smal och behöver mycket mat!"

Några rader från oss denna stora dag.

Kram, Therese

PS Eftersom Leia förde Mats och mig samman så har vi också idag vår förlovningsdag.

Mats har fått erbjudande att gå tillbaka till sin gamla arbetsgivare - ett erbjudande han inte kunde tacka nej till    Han skrev papper med dem förra veckan och den här veckan sa han upp sig. Eftersom han går till en konkurrent så fick han mer eller mindre gå på dagen, så han inte tar med sig en massa kunder... Mats är välkänd och uppskattad bland kunderna i kyl-branchen, så de brukar följa honom dit han flyttar. Nu får de ett nytt ställe att åka till och Mats får en otrolig utmaning med att fixa i ordning i butiken och få fint.

Stort Grattis, min prins, till nya jobbet!

Igår hade vi en ledig dag tillsammans, gick en del promenader med Leia samt åkte till min mormor på sjukhuset. Hon har fått ett boende som är anpassat för henne (jag minns inte om jag berättat om det här, så ni får ha tålamod med mig...). Hon har lite demens och alzheimers, så hon har hamnat på ett boende med stängda dörrar, något hon verkligen inte uppskattar. Men man vet aldrig när den dagen är när hon inte hittar tillbaka igen, så det blir nog bäst så här. Vi i familjen har varit där jättemycket och gått ut med henne och funnits där för henne så att hon ska känna sig bättre till mods.

Vi åkte dit igår, tillsammans med Leia, de har nämligen en "service-hund" som jobbar där på avdelningen samt två katter, så att ta med egen hund var inget problem. Vi kom upp med hissen, Leia var uppspelt som vanligt när hon ska till nytt ställe. Precis utanför hissen kommer den där hunden och nosar på Leia, jättefin och snäll tik på 10 år. Men Leia märkte inte det här, hon hade ögonen på en av katterna som stolt gick rakt fram till henne. Helt orädd katt som gick rakt fram till en stor Rottis och sopar till henne på nosen... En sköterska kom och förklarade att just den katten var så här för hon var rädd för att bli av med maten till hundarna   

Vi kom till slut in till mormor och hon var dålig, hon har astma också och den har verkligen förvärrats den senaste tiden. Men just igår såg hon oerhört hängig och dålig ut. Senare på kvällen fick hon åka till Danderyd och läggas in, hon var rejält dålig då. Men jag tror hon uppskattade vårt korta besök, speciellt Leia som hon är så imponerad av och förtjust i. Leia la sig på hennes fötter, precis som att hon kände att hon var dålig   

En sak som har slagit mig de senaste dagarna, nu när det är så halt och kallt ute. Folk kör som om de vore odödliga... Jag håller gärna avstånd och vet att på vissa ställen kan det vara isgata, fast man inte ser det. Men folk kör som om det var torr sommar-väg. Jag blir galen på dem, när jag inte kan påverka dem som kommer bakom i hög fart   

Många kramar, Therese & gänget

Igår tog Leia och jag det väldigt lugnt, dock tog vi en underbar promenad mitt på dagen i solen. Jag satte på henne täcke och vi var nog ute 45 min i rask tackt runt Råstasjön samt Golfängarna. Solen sken så underbart, men orkade inte riktigt upp över vissa hus och träd...

Jag vet ju att D-vitamin hjälper mot depression så på vintern äter jag extra för att få i mig tillräckligt trots att man inte ser solen på veckor. Nu började jag fundera på om det var samma sak för hundar... Jag har ju tyckt att Leia har varit lite tjurig på att gå ut, men tänkt att det varit för kallt (vilket det ju i och för sig har varit för en tuff rottis). Men igår, trots att det var kallt, så var hon som en valp; busade och sprang runt och var som vanligt. Undrade då om det berodde på solen. Eller tror ni att min deppighet påverkar henne mer än jag fattar? Ja, jag vet inte. I vilket fall som helst så var det underbart att gå ut med henne och se henne leka i snön som vanligt. På slutet av promenaden fick hon min vante (den skulle ändå tvättas) och den skulle dödas i varenda snödriva, skakas tills hon blev snurrig själv samt kastas upp i luften och attackeras med en hopp. Jag råkade träffa lite folk samtidigt som hon höll på så här, vissa bara log, andra så fullkomligt livrädda ut...

Simba och husse har fått en ny rutin på morgonen när det inte är jobb-dag. Simba har dock kvar rutinen att komma in 05 och skrika att det är dags att gå upp - även på lördag och söndag... När Mats går upp så brukar Leia och jag sova vidare, Mats sätter sig i fåtöljen och läser tidningen och väntar på sömn-tutorna. Då sätter sig Simba på fotpallen, mjauar och tittar kärleksfullt på Mats. Mats sätter sig som en skräddare och lägger en filt i knät och där kurar Simba ihop sig. Sen slåss de lite om tidningsbladen tills Mats inser att det inte är någon idé att läsa och bara ägnar sig åt Simba!

Han är rolig den där katten, han och Mats har verkligen ett speciellt band. När Mats kommer hem på dagarna så springer han från sin sov-plats och slänger sig på rygg framför Mats så han kan gosa med magen. Eller så hoppar han upp på köksbordet och skriker rakt ut till Mats kommer och då slänger han sig på rygg igen.

Han är inte riktigt likadan med mig, jag har försökt att få honom att ligga i knät även på mig, men det vill han inte. Jag tycker det är så enormt mysigt att ha en katt i knät och hade hoppats på att Simba skulle bli en knä-katt även om Ragdollen inte är så utpräglad knä-katt, utan ligger hellre bredvid. Men vi har många år kvar tillsammans, och Simba har ju utvecklats till att bli mer och mer gosig så hopp finns än.

Kram, Therese

Igår tog vi våra djur och åkte till Lidingö och Mats föräldrar. Lilla pärlan startar så fint och går som den ska. Hur fin som helst, man ser det för var dag. Det är absolut ingen rost på den, gubben har verkligen skött om den!

Väl hos Mats päron så fick vi god äppelkaka och glass, vi satt en stund och snackade och sedan bar det hemåt igen. (Mats behövde göra den obligatoriska vecko-tvätten av bilen, hans - inte min...) Simba är så skön när vi är hos dem, han bara går in och ÄGER. Han hittar mattan som har varit alla katters favvo, ligger på rygg på den och larvar sig. Han tittar uppfodrande vid fönstret för att man ska flytta på blommor och annat krafs så han kommer upp och kan titta ut på fåglarna. Han sätter sig i fåtöljen och mjauar (vill ha gos!). Det är så härligt att ha en sån här katt. Han hittar dessutom in till dem nu, så han springer före i kopplet   

Tack Monica och Ove för fika!

Kvällen igår var lugn och nu på morgonen passade Leia och jag på att ta lite sovmorgon (det är så skönt att sova lite extra någon gång...). Vet inte riktigt vad dagen idag ska innehålla, men jag känner att det inte blir så stora eskapader.

Må gott allihopa!

Kram, Therese

Igår åkte Simba på ett vinterbad, låter inte så dramatiskt som han vill påskina... Jag duschade honom i varmt vatten och vi hade väldigt trevligt i badrummet runder ca 40 min. Det är nämligen så att jag för några veckor sedan bytte kattsand till honom, en sort jag haft för många år sedan och bara säljs på ett ställe i Bromma. Det var otroligt bra och drygt, så nu skulle jag gå tillbaka till det tänkte jag. Jag var på den djuraffären 3 gånger innan jag kom på deras öppettider. Kollade inte innan jag åkte   

Så jag köpte kattsanden, som nu hade bytt förpackning och pris. Den kostade lika mycket som en EverClean, så jag tänkte att om den var så bra som jag kom ihåg så kanske det kunde vara värt det. Kom hem, fyllde på den nya sanden och fick sedan använda kompass för att komma ut ur toan (den är ca 1,5 kvm) för det dammade något fruktansvärt. Jag tänkte att det kan bli så när man fyller på mycket sand. Men jag hade kompass-varning VARJE gång jag rensade lådan. Plus att hela lägenheten dammade igen fullständigt med ett fint lager sand. Sedan luktade sanden päckel, Simba kom och luktade skunk - även när han inte hade varit på lådan. Dessutom blev pälsen lite konstig tyckte jag. Så förrgår, när vi var ute och körde med nya bilen, så köpte jag ny sand. EverClean med Lavendel så nu luktar det gott igen. Därför tvättade jag Simba så han skulle lukta nyponros och senare lavendel   

Idag var vi uppe tidigt som vanligt, ca -17 grader. Men jag har ju både motor- och kupévärmare i bilen så den stod fin och varm på parkeringen. Vi käkade en liten frukost och mitt på dan åkte vi till min mamma och åt lunch. De hade gjort jättegott med oxfilé och potatisgratäng, så nu sitter vi bara i soffan och jäser.

Tack för lunch, mamma!

Många kramar, Therese

Nu har jag nog hittat bilen som är min nya Pärla! Jag är lite vis av erfarenhet och vågar inte ännu ropa "hej". Men jag körde den hem från Täby igår och den verkade kanon. Den har dessutom en massa utrustning som jag gärna ville ha; motorvärmare och kupévärmare (kanon nu när det är 20 minusgrader om dagarna...), cd-spelare (mycket viktigt, eller egentligen inte, men trevligt   ),  ingen rost (gubben som hade den hade rostskyddsbehandlat den flera gånger under dens livstid, även i balkar och sådant viktigt), rumpvärme (även det bra i kylan), servo (muskelservo är jobbigt...) men kanske det allra viktigaste; den har hatthylla!! Det här var ett önskemål från Simba, han sitter nämligen på hatthyllan när vi är ute och åker. (Typ upp till skogen när han ska få gå promenad med oss, så det är inte så långt och trafikfarligt som det låter!)

Den är dessutom bensinsnål och det är ju kanon i dessa höga bensinpris-tider. Tyvärr är den vit, men jag hade ju en vit bil innan och det funkade, men det är inte en sån fin färg på en bil tycker jag...

Vi kom ut till det här paret på landet i Täby för att titta på bilen, de bodde så underbart fint i skogen - så skulle jag också vilja bo! Gubben var helhärlig, skojade och verkade helt igenom ärlig. Han hade jobbat på vägverket och visste en hel del om bilar så han hade verkligen tagit hand om den här bilen!

Vi provkörde en liten sväng, jag kollade att handbromsen funkade samt spolarvätskan. Vad mer kan man kolla? Jag är inte så bra på det här, men det verkade bra alltihopa.

Sen skulle vi gå in och skriva papper, vi fick träffa hans fru (som hade haft bilen och varit mycket nöjd!) och deras helt underbara toy-pudel. Hon var så bedårande söt, 1 år gammal och fantastiskt temperament. Hon vägde 2,6 kg, nästan en tredjedel av Simba... *hmmm* Vi skrev kvitton och papper och sedan körde vi hemåt.

Idag står bilen i garaget och ska tina upp lite, de hade inte kört den sen i början av december och bakluckan hade frusit fast.

Jo, den har larm och centrallås med fjärr också    Sen har den en helt underbar klang i tutan... Fransk, tror jag det är... Vi tutade flera gånger igår när vi var ute och åkte bara för att få skratta lite. En gubbe på flera hundra meters avstånd vände sig om så den verkar höras bra!

Många kramar till er alla!

/ Therese

Ni vet ju att jag kört omkring i en gammal skrutt-i-bang-bang (ford escort från -88) som stundtals hårat ur avgasröret... Men som har funkar otroligt bra! Den startar alltid och är framför allt en bil som man inte behöver vara så rädd om (bra vid övnings-körning!). Men nu började avgasröret låta mer och mer samt att ena baklyset inte tyckte det skulle fungera som det alltid har gjort - utan blinkade som en julgran stundtals... Det var nämligen så att det var nåt jordfel som gjorde att när man bromsade så lös back-lyset (alla är inte nöjda att ligga bakom en bil vid rödljusen som lägger i backen) samt att när man blinkade höger så slutade det blinka om man bromsade samtidigt. Det här blev ju många ilskna tutningar på när man skulle svänga höger, blinkar inte och bilarna vet inte var jag ska... Till slut så växlade jag ner till ettan och körde med motorbromsning, men det håller liksom inte i övnings-körings-tillfällen.

Så skrutten skulle säljas. Jag satte ut den på blocket (denna underbara sida där allt kan säljas, tror jag) och inom en timme hade jag bilen såld. Det måste varit något slags rekord! Det var en kille som bor någon gata bort från oss som hade fått sin bil stulen, så han behövde en så länge medans han antingen väntade på att få tillbaka sin bil eller få försäkringspengar. Han blev helnöjd över priset och bilens kvalitet ;-) Jag kan dessutom gå och titta på den på dagarna om jag få allt för stor abstinens. Löjligt att erkänna men jag grät en skvätt när skrutten körde iväg med ny ägare...

Jaha, så skulle då en ny bil införskaffas och här börjar det intressanta! Jag har aldrig pratat med så många idioter som när jag ringt runt på bilar kan jag säga. De vet inte om bilen är servad som den ska, de vet inte om kamrem är bytt, de lägger ut bilder och skriver sedan; "inte min bil, men ser likadan ut fast röd", sen priset av allt - de har ingen aning om vad de har för reg nr... Sen lägger folk in att de har en bil från t ex '94 som gått 5.000 mil, tror inte det va? Förr hade man bara mätare upp till 9.999 mil sedan började man om från noll igen. Så bilen kunde i praktiken ha gått 15.000 eller 25.000 mil.

Tyvärr pratade man med många som kändes oärliga och försökte lura en. Och det slutade med att jag gjorde en riktig tavla när jag köpte bilen... Läs och lär, gör inte om samma misstag! (Även om jag tjänade på det här i slutändan).

Vi åker iväg och tittar på en bil söder om stan. Den ser helt ok ut, lite rost men inte farligt för årsmodellen. Omlackad i bak så den såg riktigt fräsch ut. Den gick jättebra i motorn och växellådan. Jag slår till, lyckas pruta lite också   Det jag fick reda på var trasigt på bilen var något med spolarvätskan. Om den hade frusit eller om motorn till spolarvätskan hade gått sönder visste inte killen som sålde. Annars var det en toppenbil som hans fru hade haft och de hade varit nöjda i 4 år. Kamrems-kvitto fanns också. Under tiden som vi provkör och kollar bilen så ringder det säkert 20 pers, så jag blev stressad att han skulle sälja till någon annan. Kände att vi var tvungna att bestämma oss snabbt. Så vi ska skriva papper, jag ber om att få se leg på han som säljer, men han har inget. Då känner jag ugglorna i mossen, men Mats säger att det spelar mindre roll. Ägarbytet var underskrivet och jag fortsatte skriva under. Lite konfunderad över det där med att han inte ens hade körkort, han hade kört bil dit.

Får nycklarna och ska köra iväg när jag kommer på att jag saknar en nyckel, ringer killen som skickar över en kompis att lämna nyckeln. (fler ugglor). Jag vrider om den nyckel jag har, vrider tillbaka och den snurrar bara runt i låset. Den nyckel jag satt i var hjälpligt ihopsatt, själva stål-pinnen som är nyckeln började snurra runt plasten den satt i, eller tvärtom så klart, för nyckeln satt ohjälpligt fast. Jag ringer snubben igen och säger att han får komma över på en gång! Men han strular och det förstår jag ju nu i efterhand varför. Vi lyckas i alla fall få ur nyckeln och kan köra iväg med en av de andra nycklarna. Ni som känner mig vet ju hur stress-känslig jag är och jag kan ärligt säga att jag höll på att bryta ihop totalt.

Väl hemma upptäcker vi att handbromsen inte fungerar heller. Åker till Speedy och kollar priset för fix. Då visar det sig att bromsarna är helt slut runt om, handbromsen behöver fixas samt att en fjäder är av. Bara handbroms och bakbromsar skulle kosta halva bilens värde... Sen är lyset till reg.skylten bak helt igen-ärjat...

Sen kollade jag upp förra ägaren och det visade sig att han bor här norr om stan, så varför var vi söder om stan? Jo, förmodligen var det inte ägaren vi träffade (han var ju så ovillig med körkortet), så nu blev det nervöst innan reg. beviset dök upp, men å andra sidan; vad hade han tjänat på att inte regga över bilen på mig? Jag hade ju kunnat felparkera och ställt till mycket trubbel...

Jag väntar på att få reg.beviset och sätter ut bilen på blocket direkt. Får den såld samma kväll med 500,- plus. Tänk att jag sålden den för mer än jag köpte den... Jag hoppas nu bara att den nya ägaren känner sig nöjd   

Idag ska vi åka och titta på en annan bil. En svensk äldre man som har haft den i hela dens liv så det känns tryggare, samt att jag tar med Mats bror som är lite mer kunnit än vi...

Kram, Therese

"Jag har ju i flera dagar vägrat att gå ut i den här kylan. Jag har ledset gått omkring och försökt se så eländig ut jag kan. Men i morse verkar matte och husse har slagit sina huvuden ihop, det tog tid vill jag lova... De kom på att jag kanske vill ha jacka när det är minus 20 grader ute. Kanske??? Man undrar ju hur de tänker, jag får ut i samma kläder som inne, men de klär minsann på sig både långkalsonger och täckjackor. Så i morse fick jag springa runt som en toka som jag ju egentligen är. Vi hade en jättemysig promenad där de klagade på att det var kallt, men jag njöt för första gången av att få gå ut utan att frysa!"

Ja, det behövs tydligen en del funderande från vår sida för att komma på att hon behöver täcke ute. Men med det löst så hade vi en pigg hund med på promenaden. Dock så frös hon lite om fötterna så skor kanske skulle vara nåt? Nej, det tror jag inte att hon skulle klara av...

Kram, Therese