Nu alla nyfikna kommer det bilder på huset! Hinner inte skriva så mycket, för vi skrev kontrakt igår och idag är det bokning av flyttgubbar, div ringande om abonnemang som ska sägas upp och annat som hör en flytt till...

Håll tillgodo;

Framsidan, massa snö kvar när vi tog bilderna, men nu ska den vara smält...

  Härlig altan i bästa sol-läge! Fönster till höger om dörren är badrum, till vänster matrum/v-rum

Baksidan, hela väggen till höger är v-rum och sista fönstret bakom björken är ett litet arb. rum. Fönstren baksidan är arb. rum till höger, mat-plats/kök till vänster och en liten altan längst till vänster

Altanen, som vi ska näta in till Simba. Innanför vårt sovrums-fönster

Förråd med ved-bod till vänster

Gäst-stugan, den är isolerad och har värme :-)

(Det bruna huset till vänster är grannens)  Garaget!

Nybyggt och stort!!! 

Del av köket. Till vänster ser man altan-dörren till Simbas hörna ;-)

Ved-spisen!

En täljstens-spis som har fläkt i sig så vi lär få det varmt och mysigt! Blommorna på väggen ska vi nog måla över...

Badrummet med värme-golv, gissa om Simba lär tycka om...

Nygjort 2008!

Där fick ni lite att titta på!

Kram, Stress-Therese

Teknikens ork har satt in och några bilder har kommit in i dator   

Här kommer en liten genomgång från den senaste tidens fotande, observera att det är taget med mobilen och kanske inte alltid den bästa skärpan, men desto roligare...

Närmare än så här kommer inte husse!

(Bilderna i fel ordning som vanligt...)

Försök bara!

Larv-pottan

Bäst är tydligen att ligga på rygg och balansera leksaken med framtassarna...

Nej, nu är du för nära! Jag drar!!!

Det som göms i snö, kommer fram i tö. Vi funderade på att ta hem den här till Simba och tina i micron...

Leia hittade en leksak i skogen, som vi bad henne spotta ut. Se söta tungan!

Ta den inte, jag sätter tassen på den för säkerhets skull!

Det finns så underbart mycket blommor ute nu. Vi har ett ställe med vita blåsippor som jag har förevigat! Och, ja, det är blåsippor och inte vitsippor ;-)

Vanliga blåsippor

Leia på prom häromdagen. Hon hittade en pet-flaska själv, det är de bästa leksakerna enligt henne! Hon bar den i 45 min, sen hem till dörren och kasta i soporna till hennes stora besvikelse....

Simba hos vet. Självklart kollade han alla utrymmen och la sig till slut på bordet...

Jag kollar lite här också!

Hittade en annan grej man kunde sitta på...

Här har jag varit uppe på hyllan och kollat ut på parkeringen!

Det här att gå till veterinären med våra djur är ju humor! Vi kommer dit, går in i väntrummet. Eftersom Bagarmossen har 2 väntrum - ett för katter och ett för hundar så måste vi ju välja hund-rummet för att inte skrämma katterna. Simba är ju mer hund än katt enligt honom själv! Gissa om hundägarna tittade konstigt på oss och undrade vad det var för konstig katt. Simba gick dessutom fram till en hund i väntrummet, som demonstrativt vände bort huvudet!

Jag passade på att väga djuren, eller rättare sagt; jag tvingade upp Leia på vågen (fortfarande 35 kg) och sedan gick Simba och undersökte rummet och hamnade på vågen (5,7 kg så han har gått upp lite - inte fet än!). Sedan kommer sköterskan, Simba springer först in i rummet, svansen i topp. Leia älskar ju sköterskorna på Bagarmossen efter att hon har varit blodgivarhund och då bara förknippat det stället med gos och massa gott att äta! Plus självklart leksak!!!

Sköterskan fixade papprena, jag släppte loss djuren som själva undersökte hela rummet - i alla fall Simba som ju inte är lika van vid det här, Leia suckade och la sig under min stol... "Lill-brorsan är skämig".

Sprutorna var ju inget problem på någon av dem, de fick en snabb koll också i öron och mun också, vilket ingen av dem protesterade mot. Hon var glad att få ta med sig två fina, snälla, glada djur i minnet på lunchen!

Ut från rummet och betala, Simba går där som om han inte gjort annat. Leia vill ha en leksak - det ska man ha när man varit här, men jag tyckte inte hon hade gjort så stor insats så det bidde ingen.

Nu har jag två trötta djur i soffan som sover efter dagens upplevelser.

Jaha, hur gick då besiktningen???  JÄTTEBRA! Huset var verkligen väl omhändertaget, inget att klaga på för besiktningsmannen. Vi blev ännu mer förtjusta i huset den här gången. Ägaren berättade om en massa bra finesser också som vi inte visste om, så det här känns bara utmärkt!

Bilder kommer när vi fått till det till datorn... (Tekniken igen...).

Jag hoppas ni alla får en riktigt härlig helg!

Kram, Therese

PS Om någon tycker att jag är dålig på att höra av mig så beror det på att det är fullt upp med det mesta. Förmodligen flyttar vi om 3 veckor och det är ju en del saker som ska packas ner innan dess. Så ha tålamod med mig :-)

Läser precis i tidningen (aftonbladet på nätet...) att en Rottweiler bitit ett barn i huvudet i Norrköping. Jag blir så ledsen över att "vår" ras är inblandad. Det finns ju en mängd såna här attacker, och jag har nog aldrig skrivit om vad jag tycker tidigare, men nu tänkte jag lufta lite av mina tankar.

För det första tror jag inte att det är en renrasig rottis, en blandning ja, men inte renrasig. För om den är renrasig, och uppfödd av en kennel, så (hoppas jag!) har väl kenneln ambitionen att avla fram sunda hundar med bra mentalitet. Alla hundar som avlar via kennel och Rottweiler-klubbens "regler" ska ha genomgått ett MH. Och har man gjort ett MH och blivit godkänd så har hunden en sund mentalitet, eller man har åtminstone en fingervisning om att det finns problem inom vissa delar...

Jag vet, av erfarenhet från bland annat vår tjej, att en rottis varnar innan den biter. Den varnar ganska rejält också, för en rottis biter inte i första taget - den morrar, visar tänder och försöker gå undan. Om den blir fortsatt trängd så biter den säkerligen, men inte i första taget. Det är ingen slump att t ex Golden ligger högt upp på listan över hundar som biter barn. En golden visar inte lika tydligt att den inte gillar hanteringen, utan biter kanske "utan varning". En rottis VET du när den inte gillar hanteringen.

Sedan är det också ett problem med alla som skaffar en rottis som inte vet vad det är för hund de skaffar - och vad den behöver! Det är en brukshund som behöver mycket motion och stimulans. Det räcker inte med att gå i koppel runt kvarteret några gånger om dagen, då kommer den att hitta på egna uppgifter att syssla med; som att vakta, riva lägenheten när den är ensam, tugga sönder saker i allmänhet, jaga fåglar osv. En rottis som inte får stimulans av sin matte/husse kommer inte längre att anse att de är ledaren, utan tar den rollen själv! Och då blir det knasigt...

Jag kan berätta om vår egen erfarenhet av detta med brist på stimulans; Leia har ju haft kennelhosta och öroninflammtion under vintern och inte fått röra sig så mycket som hon brukar. Det var 10 min koppel-promenader som gällde. Vi har en hund som går minst 1 timme i skogen varje dag, lös. Att hon går lös gör att hon springer, hoppar, balanserar, nosar, spårar osv. Här får hon både fysisk och mental stimulans. Sedan går jag flera promenader med henne under dagen, där vi tränar kort olika saker. Jag tar ofta med godis eller leksak, vi tränar inkallning, sitta kvar fastän leksaken slängs iväg, gå fint FÖRBI leksaken osv. Kort sagt; hon får mycket stimulans på dagarna. När vi nu skulle gå dessa korta promenader så hade vi snart (3 dagar) en hund som blev rastlös, hittade på egna saker osv. Hon slutade först med att lyssna på mig. Sedan att börja äta saker ute som hon inte brukar äta. Sen var hon näst intill ohanterlig ( i mina ögon alltså, som är van vid en hund som gör som jag säger och inte hittar på saker som hon inte ska göra... Hon var fortfarande snäll och for inte ut mot folk eller liknande!!).

Det som skedde när hon inte fick den stimulans hon var van vid var att hon började ifrågasätta mitt ledarskap. Varför skulle hon se upp till mig när jag inte såg till att hon fick det hon behövde; motion och stimulans. Det finns en toppen-text om det här av Fredrik Steen som jag snor och klipper in här;

Är hunden imponerad av dig?!

Jag har fått många, många frågor om vad jag menar med detta, så här är ett förtydligande.

”imponerad” är ett ord jag använder för att jag tycker det säger en del. Det finns säkert andra bättre ord men detta ord passar mig.

Det jag menar är –

I alla välmående förhållanden mellan två, eller kanske flera individer, så måste man enligt mig kunna ge beröm och även sätta gränser. Man måste kunna ta beröm men även kritik ( ”sätta gränser” ).

Om vi tar exempelvis i mitt förhållande med min sambo och vår son. Varje gång jag ser eller pratar med min sambo och son blir jag imponerad av dom (nästan alltid =). Det innebär för mig att när min sambo säger till mig att hon älskar mig och ger mig beröm för något jag gjort så tar jag det till mig och blir glad (viftar på svansen). Om min sambo talar om för mig att hon inte tycker om något jag gjort och ger mig kritik så tar jag det till mig och tänker efter hur jag kan göra det bättre. Jag ser upp till min familj, och lyssnar därmed också på beröm eller kritik.

Skulle en person som jag tycker illa om, någon som jag tycker är osympatisk eller elak ge mig beröm för något jag gjort skulle jag slå bort det med en handviftning. Ger den personen mig negativ kritik, eller talar om för mig att jag ska sluta med att, ex vis göra TV, skulle jag inte bry mig och fortsätta göra vad jag vill.

Hundar fungerar ungefär i det här fallet ungefär likadant. Om en hund bara ser sin ägare som en individ som ger den mat, är konstant irriterad på allt hunden gör, dag ut och dag in bara sänder ut ”tråkiga signaler” gentemot sin hund osv, då finns det ingen anledning för hunden att varken lyssna på ”nej” eller ”bra”.

Då kan man kanske tro att hunden inte märker av att ägarna till hunden diskuterar dagarna i ända om  - vem i familjen som ska gå ut med hunden, att man tycker hunden är så jobbig, den var mycket gulligare när den var liten.., ska vi sälja eller ta bort honom, ska vi verkligen ha hunden kvar det blir bara problem på semestern och det är ändå ingen som vill gå ut med hunden längre osv osv…..

Det är självklart att hunden känner av detta även fast den inte förstår vad vi säger… kroppsspråk sänder ut dessa signaler. Till och med vi människor känner av sånt. Väldigt många har säkert varit med om att man känner sig oönskad i ett sällskap utan att egentligen någon säger något. Vad gör vi då ?  Vi går hem till oss och umgås med våra andra vänner. Det kan inte hunden göra, den är fast.

Så dit jag vill komma är att – om två individer, i detta fall en hund och en människa skall umgås tätt, ha en bra relation så är det enligt mig en förutsättning att dessa individer är ”imponerade” av varandra.

Det är inte nog att ena parten är imponerad av den andra, och den andra kan tänka sig byta familj….. Det blir en jobbig relation!

Så tänker jag.

Jag tycker att den här texten säger så mycket om varför hundar inte lyssnar på matte/husse. Varför hundar hittar på egna saker att göra; jaga fåglar t ex, jaga cyklar, joggare osv. Det blir ju en hund som till slut inte får gå lös. Men är det hundens fel?  Nej, det är matte/husse som inte har fixat ett bra ledarskap!

Och ett bra ledarskap är inte med skrik, hårda ord, kasta koppel, slå sin hund. Det är att vara den som hunden allra helst vill vara hos - oavsett "störning". Vill du vara nära den som skriker, kastar koppel eller liknande? Nej, jag trodde inte det. Istället ska man väl vara den roligaste personen i hundens liv, den som kan tillgodose dens behov vad gäller lek, kärlek och mat.

Men tillbaka till det stackars barn som blev bitet; Jag blir skrämd över att det finns så många som har dessa stora, resurskrävande raser som inte förstår vad de har. Eller de kanske förstår vad de har och tycker att det är j-ligt ballt, men sen när hunden har bitit ett barn - är det så ballt då? Det är nog ingen slump att man ser s.k kamphundar (jag går inte in på raser här...) med det klientel man ser?! Jag är själv inte så förtjust i att gå nära en kamphund och dess unga husse här i förorten. Då går jag hellre fram till damen i medelåldern med sina pitbulls, de vet jag är snälla! Och det är underbara raser - om de har rätt ägare!

Det var lite om detta, jag var bara tvungen att skriva av mig. Blir så ledsen och arg när folk och framför allt barn blir bitna av denna underbara ras;

Rottweilern.

För mig finns ingen annan ras, men jag vet å andra sidan vad det är jag har i kopplet!

Kram, Therese

Har ju inte skrivit på hela påsken!

Har en del bilder i mobilen, men ni vet det där med teknik och Therese = tar tid... Så ha tålamod tills mitt tålamod dyker upp en dag och hjälper mig få in bilderna i datorn!

Påsken har varit trevlig, vi har tagit det lite lugn och lite full rulle. Stor-städning, film-koll, handling & en massa härliga promenader med Leia så klart!

Vi var hos Mats päron på påsk-afton och åt middag, hela släkten var där - trevligt! Alexandra övningskörde. Bra med andra vägar än de vi brukar åka, man märker då att säkerheten sitter mycket i tryggheten på vägar hon känner till. Så nu vet vi vad vi ska öva, eller rättare sagt; var!

Vi var på bio i söndags, Shutter Island. Bra film! Jag hade precis läst ut boken (på typ 4 dagar, den är på 400 sidor så den var spännande vill jag lova) så det var så kul att se filmen medans man kom ihåg boken. Sedan hyrde vi en film som var otäck, men ruskigt bra. Sann historia; Soraya M. Det handlar om en kvinna som blir stenad, ruskigt men mycket sevärt.

Var till tandläkaren idag igen, lagade en tand. Gick galant! Jag gillar verkligen min tandläkare, hon känns trygg och bra. Nästa gång ska jag dra ut en visdoms-tand, uppe så den blir nog lättare än den förra vi drog ut efter 3 försök...

Vi har också varit på en husvisning som kan vara intressant. Vi har ju kollat på en del grodor (minst sagt) men det här var en glad överraskning. I morgon är det besiktning så vi håller alla tummar för att huset ska bli godkänt, eller åtminstone överkomligt godkänt (något fel är det på alla hus...).

Lite om oss denna tid!

Kram, Therese

... eller en mindre katt?

Simba har den senaste tiden fällt och fällt. Hår överallt. Hår i maten, hår i sängen, hår på alla kläder, hår i soffan, ja, kort sagt ÖVERALLT! Så jag har tvättat honom 2 gånger under den senaste månaden. Borstat var dag, men vad hjälper det när håret yr i lägenheten så man får ta sig fram med machete?

Så idag så blev det stor-fix av katt!

Först tvättade jag honom två gånger med Yes-blandning, sedan nypon-ros-schampoot. Därefter torkning, både med handduk och självtork på div varma ställen med mycket efter-tvätt (av Simba den här gången). Sedan spydde katten upp alla hår, en fin liten korv... Därefter åkte borsten fram, sedan kam. Sen gav jag upp och fick tag på Furminatorn, då hände det grejer vill jag lova!

Efter genomgången så fick jag faktiskt duscha honom igen, så vi slapp ha allt yrande som hade letat sig in i pälsen igen...

Två omgångar med Furminatorn, sedan var han både hälften så stor och ca 2 kg lättare;

  Högen!

Sedan tog jag med mig håret ut i skogen för att förgylla alla fåglarnas små bon. Det lär bli en del bon som är varma av Simba-hår i sommar, hoppas de uppskattar det!

  La ut högen i en gran, som Leia så klart var tvungen att kolla!

"Är Simba i granen?"

Så här nöjd är Simba just nu, han har hittat en ganska varm plats på min yoga-matta gjord av får-ull (den får-ullen duger tydligen bättre än IKEA´s, det är en pris-skillnad på 700,- så det är nog det som avgör!)

  "Snälla, låt mig vara nu! Jag har haft en tung dag!!!"

I vanliga fall ser han så här speedad och galen ut;

  Det här var före bad! Ska försöka fota efter bad också när han kvicknat till...

Vi gick i skogen häromdagen och det smälter verkligen undan nu, även om det var som att gå i sorbet. Vi hittade ett fint vattenfall som jag fotade;

Söta Leia poserar

  Vad fint det är, va?

Idag är det Långfredag, vi har stor-städat, Mats har gjort god F, Leia har fått sprungit av sig ordentligt och nu stundar snart god mat!

Glad Påsk allihopa!!!

Många kramar, Therese