....i alla fall här ute på landet.

Vad pratar jag nu om? Jo, min kära make har länge suktat efter ett par kammo-brallor, ni vet såna med kamoflage-färger (spräckel med "natur"-trogna färger så man kan smyga på fienden). Han ville ha ett par för att gå ut med hunden, skulle passa perfekt, sa han. Men när både Leia och jag sa att vi vägrar följa med så köpte han aldrig några sådana. I flytten hittade han ett par gamla byxor som han hade för många år sedan med sin förra hund - han fick något nostalgiskt och rört i blicken (kan ha varit damm också, men jag vet inte så noga, för jag vägrar beskaffa mig med kammo-byxor). När vi hade flyttat skulle vi en dag åka till Jula och handla. Mats gick in själv först och plockade ihop vad han trodde vi behövde och jag satt kvar i bilen med Leia (vi hade inte vant henne vid att vara ensam i huset de första dagarna så vi hade henne med överallt). Sedan gick jag in och hämtade vad jag behövde och betalade. Vad händer vid kassan? Jo, ett par kammo-brallor dyker upp! I arbetsbyxe-modell. Jaha, kunde ju liksom inte bara slänga dem över axeln och låtsas som ingenting... Nu har dessa byxor fått blivit arbetsbyxor och används flitigt när man ska gå ut i garaget och titta lite. På promenaderna följer de inte med, Leia och jag vägrar fortfarande. Jag undviker förresten att vara ute samtidigt som byxorna för att inte förknippas med något så gräsligt.

Igår såg vi 2, TVÅ!!! grannar med likadana byxor. Så Mats har gått och blivit moderiktig här ute på landet, det ni! (Inte för att det känns som de bästa preferenserna...)

Idag regnar det, jag får elda och mysa framför brasan samt ha inne-aktiviteter. Simba har däckat i soffan nära spisen och Leia i fåtöljen bredvid mig - hon drömmer och visar alla tänderna!

Många kramar, Therese