Alexandra är här, hon vilar upp sig lite på landet... men jag vet egentligen inte om det blir så mycket vila, för hon pluggar som en galning - konstant!!! Det är sista terminen i gymnasiet och hon satsar på höga betyg. Hon får i alla fall lite lantluft och får umgås med de saknade djuren :-) Vet inte om mamma är lika saknad, men jag vill inbilla mig det...

I vilket fall som helst så är Simba helt galet glad i Alexandra, de har hela tiden haft lite så där syskon-kärlek till varandra. Är det någons sladdar han biter sönder är det hennes, är det någon han stör så mycket det går när hon pluggar så är det henne, är det någon han busar och små-biter är det henne. En hel del hat-kärlek alltså. Simba älskar ju t ex att ligga på badrumsgolvet och gona i värmen, jag och Mats låter honom vara med vid alla toalett-bestyr och duschar han vill, men Alexandra ser det lite mer privat. Oklart?! Jag är fullkomligt van vid att ha både hund och katt vid fötterna när man är på muggen här hemma och jag inte stängt dörren ordentligt... Katten ligger dessutom på mina fötter och spinner då. Varför Leia ska vara med har jag ännu inte räknat ut.

Men som sagt, när Alexandra ska på toa eller duscha så åker katten ut. Tro inte att han frivilligt tar sig ut, nejdå! Hon får släpa ut honom på behörigt avstånd och hoppas att han är seg efter tuppluren och inte hinner in före henne i badrummet igen.

I morse frågade jag henne om hon sovit gott och om Simba varit inne hos henne. (Hon har ett provisoriskt rum nu på vintern som inte har någon dörr, bara ett draperi...). Ja, han hade varit där och då låg hon helt still så han inte skulle upptäcka honom. Taskigt, sa jag. Nej, sa hon, han är lika jobbig som Ove i Solsidan...

Har ni sett solsidan, underbar roligt! Ove är väl inte den mest slipade kniven i lådan om man säger så...

Kram från en sjuk Therese, förmodligen influensan...

Alltså, jag måste berätta! Vi åker ju till Mälarens Hundsim & Hälsa för att simma Leia en gång i veckan. Vi gör det på s.k udda tider så det kostar bara 100,- per simning. Vi sköter oss helt själva och har egen nyckel till simmet - super!

Vi kör ganska hårt nuförtiden med Leia, hon simmar ca 10 min som uppvärmning, sedan lite vila (hon är inte ens trött då!), sen kör vi 1-2 min uppvärmning 3 min intervaller och sedan 1-2 min nedvarvning och sedan vila igen (då är hon trött vill jag lova!), sen sista 10 min med lite frisim igen, dvs hon simmar som hon själv vill.

Intervallen är det roligaste, för oss alla, och det blötaste för oss på land... Då har vi 2 leksaker som vi kastar till andra änden, en i taget alltså. Leia simmar som en toka och frustar och tjuter för att hinna innan husse eller matte försöker ta den. Sedan kastar vi igen och hon simmar... Vändningarna är INTE smidiga, då stänker hon över alla!

Sen är det av-duschning efter och ut till bilen fort. På hemvägen brukar vi åka förbi grillen. Där köper vi minst en korv, ibland lite mer till husse och matte beroende på hunger och bantnings-läge om man säger så... Så sist vi var in på grillen så beställer Mats;

-  En kall korv med bröd.

-  Till hunden?

-  Ja, vi har varit och simmat med henne.

-  Fan, mannen, det är kallt ute!!!

-  Ja, vi simmar i bassäng.

-  I simhallen???

-  Nej, en särskild hund-bassäng.

Behöver jag säga att han då tittar konstigt på Mats och går därifrån... Tänk att folk inte förstår, de som förmodligen inte har djur :-)

Funderar på om man ska ta med Simba någon gång... han har ju simmat förr, fast ute, men han skulle nog behöva det med den vikt han börjar anta...

Kram, Therese

Den här rubriken såg jag på Expressens hemsida idag... Jag läste inte hela men jag kunde se att det handlade om att djuren har bakterier och grejer som infektions-känsliga kan blir sjuka av.

Varför skriver man då den rubriken?? Jo, för att skrämma. Jag blir så arg när jag läser sånt här. Ska berätta vad en läkare sa till mig en gång när jag kom dit med en ordentlig inflammation i ett operations-ärr på magen. Jag frågade om det påverkade ärret att jag sov med Leias rumpa mot min mage - att liksom bakterier från den regionen skulle hoppat över till min mage och infekterat ärret. Hon sa då "Sov med din hund, det gör förmodligen att du blir friskare fortare. Du kan vara lugn!"

Så djur är mer av nytta än ondo, det har ju massa studier visat. Visst har säkert djuren en annan bakterie-flora än vi människor, men jag tror att det gör oss mer starka än tvärtom! Visst får vi djur-ägare lite smutsigare och dammigare hemma, men det har ju visat sig att barn som växer upp nära djur inte utvecklar t ex astma. Och ett djur ger lugn och ro till människor som sitter och klappar ett djur.

Så jag säger BAH! till de där forskarna. Jag sover gladeligen med smutsiga och bakterie-fyllda djur - de ger så mycket mer än bara det!!!

För att ni inte ska hamna i fullkomlig chock, så förvarnar jag här! Jag har fotat igen, och lyckas lägga ut dem. Inkan, trilla inte av stolen! Anna, jag är inspirerad av dina fina bilder på Nova på stenar, så jag provade med Leia!

Det blir många bilder på Leia och hennes älskade vante. Men hon är så söt när hon busar med vanten. Hon skakar den, hoppar på den, kastar iväg den själv, ligger på rygg och dribblar med framtassarna... Ja, jag kunde inte få nog av fina bilder på henne!

När Leia springer och busar så här är det som om inte framtassarna nuddar backen, de svänger på nåt underligt vis under henne och hon ser så busig ut. Det är nog därför många misstar hennes ålder, hon ser så valpig ut!

Leia på sten vid Mälaren, vid vår badbrygga. Jag försökte få till snygga pose-bilder, men ja, det var inte lätt...

"Jag kan visst possera!"

"Måste kolla vad som kluckar under stenen"

"Matte, du sa att jag skulle kolla efter Räven, jag gör det, jag lovar!"

"Fel håll, Leia!"

Vackra, vackra Leia

"Jag tror räven kommer smygandes igen!"

"Nej, jag njuter av utsikten istället"

"Jo, är det inte räven där inne?"

I skogen, dödandes vanten...

Syns knappt i halv-mörkret...

Vanten är kastad och hon tittar koncentrerat i den riktning och väntar på ett "Varsegod"

Skrynkel-tryne!

Skaka

Hugga

Skaka igen, snart är den död...

"Fåna dig inte, nu går vi!"

Rådjuren får fortfarande äpplen.

Måste berätta en sak. För någon vecka sedan hittade vi massa blod-spår i skogen. Dagen efter en massa hår och mer blod, helt klart hade något fått sätta livet till... Sedan träffar jag en av våra kära grannar som frågar;

"Saknar du något rådjur?"

Jag har tydligen blivit Söderskogens viltvårdare som håller koll på rådjuren... Ja, jag saknar ett rådjur, en hane, som jag inte sett på länge. Hon, grannen, hade hittat huvudet efter det vid hår- och blodplatsen.
Vila i frid, kära rådjur, hoppas något hungrigt djur fick sig ett skrov-mål!

"Måste du komma hem och störa i min 22-timmars-vila? STICK!"

Hihi, här tittar jag och Leia (tydligen) på Mannen som talar med hundar. Hon tittade djupt koncentrerat på hur han visade hur man får hundar att sluta jaga laser-pekare. Något som jag också tyckte att hon kunde lära sig, för hon blir NÅGOT stirrig när vi tar fram laser-pekaren...

Så, hoppas ni inte är allt för chockade utan har njutit av fina bilder!

Kram, Therese

Idag var det extra svårt att komma ur sängen. Jag hade Leia brevid mig, i husses säng som hon tar när han går och jobbar, och sedan Simba på andra sidan. Han spann, trampade och buffade. Gosade så in i norden, då är det svårt att gå upp vill jag lova!

Simba är kanske inte katten som gosar extremt ofta, han kan komma och buffa ibland, men det är inte så långa stunder... Klappar man för mycket så går han helt enkelt. Jag ville ju ha en katt som la sig i knät och spann hela dagarna, men se det förstod inte Simba. Han har väl legat i knät max 5 gånger på de 3 år han bott hos oss. Och då har det inte varit långa stunder. Det är som att man får gosa med honom på hans villkor, inte för mycket, inte för lite, så där lagom... Men vad det är vet jag ännu inte! Så när han lägger sig brevid i sängen och är så där go - då ligger man kvar och njuter!!!

Måste berätta mer om Simba, har säkert gjort det massa gånger, men ni får lyssna igen :-)

Han har ju en egen innätad altan här på landet, han älskar den! Varje morgon när jag går upp så ska ha ut där och kolla läget. Han sätter sig demonstrativt vid dörren och psykar handtaget och mjauar uppfodrande. Beroende på ute-temp får han vara ute en stund. Jag öppnar då och då och kollar om han vill komma in, oftare när det är tio minus som idag. Om han vill komma in så hör man ett duns (nej, han är inte smidig eller lätt) och snabba tassar in i värmen där han mjauande berättar om allt han sett där ute. Sedan raskt mot badrummet och värmegolvet. Om dörren är stängd så gapar här där också!

Sedan är det mest sova som gäller hela dagen. På kvällen när vi lagar mat ska han ut igen, men då brukar jag tända lampan så vi ser honom... Inte för att jag tror att han uppskattar det, han kan ju smyga på mössen under altanen bättre i mörker tycker han. Och så vågar både räv och rådjur komma närmare. Men jag gillar att se honom.

Här kommer lite bilder på honom på badrums-mattan. Jag kan säga att mattan är större än man kanske tror - det är katten som vräker ut sig!

Hans gosia mage i vädret! Fullkomligt obekymrad om att man får hoppa över honom för att ta sig in och ut. Jag vet inte hur många gånger jag klivit på hans tass eller svans i mörkret när man ska pinka på natten... Men han upplyser mig varje gång om att han är där!

Stor kille!

Här kommer några bilder på Leia som valp;

Usel kvalitet eftersom jag fotat av ett foto i ram.

Här sitter hon och filosoferar med gräs i munnen... Det ser ut som brunt vid örat, men det är nog någon konstig reflex.

Ca 2-3 månader gammal

Här är hon runt 3-4 månader gammal.

Hon hade och har fortfarande stora öron för att vara rottis, de var som lövbiffar när hon var liten och så goa att gosa med!

Bilder från en bäck häromdagen när vi gick prommis. Det pårlade och var soligt, nästan varmt (ja, över nollan i alla fall). Fick nästan vår-känslor, fåglarna kvittrade.

Må gott och ta hand om er och era nära och kära!

Kram, Therese

Mhm, nu ska jag försöka mig på något riktigt avancerat! Lägga in en film, eller 3 ska det nog bli...

Okej, då försöker vi!

Om ni undrar vad jag pysslar med, så försöker jag INTE dränka hunden... Jag skulle ta leksaken och kasta iväg den, men vi var inte direkt ense om vem som skulle ha den och därav dränk-varningen. Ni ser väl att husse direkt slutar filma och hjälper sin hund från matte!

Kram, Therese