Alla inlägg under juni 2011

Av Therese Bergsmo - 30 juni 2011 09:39

Jaha, då känner jag att jag ska blogga lite igen och berätta om mina dagar. Det har varit en jobbig tid och lite upp-och-ner i humöret som jag är så är vissa dagar jätteroliga medans andra är rena öken... Men idag tror jag blir en bra dag.


Det är oerhört hett här. Igår satt jag i skuggan mest hela dagen och svettades. Räknas inte det lite som att träna, Inkan? Jag menar; när man tränar svettas man och svettas man så tränar man väl? Eller??


På sen-eftermiddagen kom grannen Yvonne och Viva förbi med bilen, de skulle åka och bada. Jag som inte hittat något hund-bad häromkring blev själa-glad och hängde med. Gissa om det var mysigt?! Jag badade INTE, nejnej, sånt gör inte jag utomhus (knappt i bassäng heller). Jag är nämligen övertygad om att det finns haj i vattnet (även på det djupa i bassäng) som ska äta upp mig, så bada gör jag helst inte... Men hundarna badade. Viva simmade och simmad efter sin leksak. Jag ville inte ha konkurrens mellan damerna så jag sa att Leia inte fick simma ut. Hon roade sig då med att gräva upp alla stenar som fanns på stranden. Hon står i vattnet och drar in dem med framtassarna, sedan dyker hon ner med hela huvudet och plockar upp dem... Toka! På slutet kopplades Viva och Leia fick simma efter leksaken, men jag vet inte om hon var så road, hon simmade inte så fort som i bassäng i alla fall! Kan det bero på att vi konkurrerar med henne i bassängen och det var svårt (i och med att jag inte badar!)


Idag står egentligen inget på schemat, det blir nog en dag ute så mycket som möjligt, även om det är hett, hett redan nu... Simba är inte den piggaste när det är så här varmt, däremot på kvällningen är han pigg. Då gapar han och spanar i alla fönster eller jagar små fjärilar och flugor. Jag vet inte hur många flugor jag hittat som snurrar runt med en vinge... Jäkla katt, döda dem på en gång tycker jag.


Må gott allesammans och bränn er inte i solen, det är lätt nu!

Kram, Therese

ANNONS
Av Therese Bergsmo - 29 juni 2011 09:16

Så länge sen jag skrev nu... Det har varit lite deppigt hemma hos mig ett tag. Jag har väl inte mått toppen om man säger så :s


Det här är svårt att skriva om utan att jag ska trampa någon på tårna och det är det sista jag vill. Jag vill bara skriva hur jag uppfattar det och hur jag mår i det hela.


I går fyllde Alexandra 19 år, denna underbara tjej som jag är så oerhört stolt över! Hon kan gå hur långt som helst med det hon tar sig för. Hon har ett huvud som är smart (mer än smart skulle jag vilja påstå, men jag är ev. lite partisk...), hon är oerhört social och lätt att ha att göra med. Hon är helt enkelt en toppen-tjej!!!


Nu är det 1,5 år sedan hon flyttade till sin pappa. Det var med väldigt blandade känslor för mig. Hon och jag hade då tillbringat 17 år tillsammans nästan dagligen. Vi hade delat allt och pratat om allt. Jag kände mig verkligen som en stor del i hennes värld. Men liten blir stor och Mamma ska inte längre vara så nära. Dessutom hade jag nog en hel del regler och grejer som inte passade i frigörelse-processen ;-) Helt plötsligt har vi inte längre den där täta kontakten. Det blev ett stort tomrum för mig. Jag som varje morgon fått äta frukost med henne och höra hur dagen skulle bli, som varje eftermiddag fanns där när hon kom hem från skolan och fick höra hur dagen hade varit. Så helt plötsligt har vi lite sms-kontakt och något samtal ibland.


Jag vet att hon har haft det jobbigt stundtals under sin uppväxt med mig. Det är inte helt lätt att växa upp med en mamma som är sjuk och som pendlar i humör. Jag är så oerhört ledsen för det! Jag har försökt så gott jag har kunnat, efter min förmåga. Jag har haft en konstig uppväxt som har speglat sig i mitt sätt mot henne. Men jag har inte utsatt henne för samma saker som jag blev utsatt för, det har varit mitt mål. Jag har velat att hon ska få en så bra uppväxt som hon har kunnat få med mig.


Jag har gett denna lilla dam allt jag har kunnat, ibland (ganska ofta) mer än jag kanske klarade av. Ofta gick jag själv i gamla, trasiga kläder för att hon skulle få ha det senaste eller en ny dator eller vad hon nu behövde. För det tycker jag hon är värd. Det är absolut inte så att jag är bitter eller så för att jag valde på det sättet - för mig är det självklart! Hon skulle inte behöva gå i ärvda kläder eller fel mode eller vad det nu var.


Så i våras försvann kontakten mer och mer mellan oss. Jag förstår ju att det är en frigörelse-grej och allt det där, men för mig blev det oerhört tungt! Hon är och har alltid varit en oerhört stor del av mitt liv. Jag lovade henne när hon föddes för 19 år sedan att jag skulle skydda henne från allt ont och göra allt som stod i min makt för att hon skulle få ett bra liv. Jag skulle inte tveka en sekund att dö för henne.


Vi har som sagt haft väldigt dålig kontakt under våren, en vår som jag tyckte var viktig för henne. Hon skulle ta studenten och sedan vidare ut i livet. Jag ville vara där och finnas för henne när hon funderade över skola och student-kläder, vidareutbildning och jobb, fester och annat som hör en sån här vår till.


Nu har hon tagit studenten och jag var där med plakat och grejer runt halsen. Hon var så fin, hade fixat allt själv. Stolt blev jag igen, för hon kunde fixa själv - utan morsan... Hon är en bra tjej som kommer att klara sig bra här i livet.


Vi har haft lite bättre kontakt igen nu de senaste dagarna och det känns lite "som förr" när vi sms'ar eller rings, vi skämtar och snackar. Jag känner mig fortfarande ovan vid att inte vara viktigast, vid att inte vara den som vet mest och först. Men det är väl så det ska vara?!


Jag kan i allt det här också se hur min mamma haft det under åren som vi inte haft kontakt eller dålig kontakt. Hur man lider som mamma när man inte har kontakt med sitt barn... En del av hjärtat slits ut.


Ville bara skriva av mig lite och förklara min "frånvaro".


Kram, Therese


PS Bilder på blommor, hus och liknande kommer väl en regnig dag - idag skiner solen och jag ska ut och njuta.

ANNONS
Av Therese Bergsmo - 9 juni 2011 10:45

Jaha, igår var det verkligen känslo-stormar hos mig på kvällen... Vid nästan lägg-dags gick Mats och jag en runda på tomten, stängde stugor och kollade växthus. Då hör jag något som piper innifrån huset. Vi går in och undersöker. Frysen larmar!


Den står på minus 9, vilket ju är lite lite. Den tjuter och en ilsken larm-lampa lyser. Det visar sig att dörren inte blivit ordentligt stängd så det hade liksom tinat lite därinne eftersom vi hade runt 25 plus inne.


Fasiken, vad jobbigt tänkte jag. All mat förstörd, måste köpa ny frys och då är det ju lika bra att köpa kyl också. Vi har visserligen kalkylerat för ny kyl och frys i och med att de här är mer än 10 år gamla, men frysen kunde väl ha den goda tonen och gå sönder när den ekar tom på mat??? Nejdå, den är proppfull med käk...


Vi drar fram den, försöker med alla medel få den att sluta larma. Mats konstaterar att kompressorn inte funkar. Jäklar, tänker jag i ännu större förtvivlan. Nu går all mat åt helvete och var fasikern slänger man all mat som tinat? Vi har liksom inte plats i soptunnan. Och vad kostar det inte att köpa nytt??


Men så kom jag på att jag läst något om att man fick ersättning på hemförsäkringen om frysen pajade. Yes, det fick man! Så nu började jag planera för att fota alla gammal mat och sedan köra till lämplig tipp... Eller hur man nu gör. Ställa ut frys-eländet på gården och låta den stå där och smälta ner?!


Jag blir lite glad och börjar titta på ny frys. Glädje!!


Så kommer Mats och säger att den funkar igen. Ledsen.


Tydligen stängde han bara av den en stund så bestämmde sig kompressorn för att jobba igen. Jaha, där gick ny kyl och frys åt skogen. Varför köpa nytt när det funkar liksom?


Efter de här humör-svängningarna var jag rejält trött och somnade ovaggad.



kram, Therese

Av Therese Bergsmo - 7 juni 2011 09:58

Ja, ni gott folk, nu var det ett tag sen jag skrev. Och det beror inte på att jag istället legat i en solstol och pillat mig i naveln (även om det kanske var precis vad jag BEHÖVDE ha gjort...). Nej, vi har haft arbetsläger denna lång-helg, oväntat, va?!


Vi börjar med husmålandet, där har varit lite besvär och jag är innerligt tacksam över att vi inte målade om själva! Det räckte gott och väl med veranda-räcket för att inse att det där med att måla är ingen höjdare efter ca 10 minuter - något ensidigt och tråkigt, dessutom tenderar det att man får träningsvärk!


Nej, det som var bäst med att ta in målare, proffs alltså, var att vi fick rätt färg! Bara en sån sak... Vi trodde och har alltid trott (även målaren i våras när han lämnade offert) att vi har Falu Rödfärg på huset. Ja, visst det är rött och lite matt i färgen. Men sen då? Inte betedde det sig som falu-färg med att man är konstant röd på kläderna för att man råkat gå emot huset eller att det fullkomligt rinner rött nerför grunden när det regnar. Men vi är ju inte proffs om man säger så! Jag trodde i min enfald att allt det där slammet från falufärgen hade slammat färdigt pga att det var så länge sedan det målades.


Men se så fel vi alla hade. Det är en akrylat-färg (har ingen aning om vad det är, men såg sedan att huset blir lite blankare och mer väder-beständigt - bra där!). Men målaren fick åka till 3 olika ställen för att analysera färgen, smidigt att man kan göra det. Så nu är det målat med akrylat-färg, lite blankare än det var förrut och framför allt; när det regnar eller man spolar vatten på det så är det som att spola vatten på oljat golv - det blir pärlor och rinner av!


Jag har drömt mardrömmar om att vi har målat huset i falufärg och sedan fått göra om hela skiten om några år...


Nu har ju kanske inte jag slitit och jobbat så värst mycket, men min kära make har gjort det. Han mumlar om att han behöver semester efter 6 dagars ledighet...


Verandan är i alla fall ommålad, överliggare utbytta och golvet oljat. Paviljongen har kommit på plats igen och Simbas veranda på baksidan är in-nätad och han njuter där ute!


Sen sätter Mats igång med lill-stugan, den tog inte målaren, med fasadtvätt och målning senare i veckan... Ja, ni förstår ju varför det känns som arbetsläger!



Idag ska jag bara ta det lugnt och vila, även om jag inte sliter ihjäl mig så blir jag helt slut av att se Mats göra det ;-)


Förresten någon som vill köpa en sån där vatten-fontän till katt? Drink-well Platinum inköpt i februari. Men Simba dricker inte ur den, det är mycket roligare och godare att dricka ur Leias skål... Maila mig i så fall. Runt 500,- hade jag tänkt. Det ingår 5 filter också!


Kram, Therese

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ bergsmo.se med Blogkeen
Följ bergsmo.se med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se