Jaha, igår var det verkligen känslo-stormar hos mig på kvällen... Vid nästan lägg-dags gick Mats och jag en runda på tomten, stängde stugor och kollade växthus. Då hör jag något som piper innifrån huset. Vi går in och undersöker. Frysen larmar!

Den står på minus 9, vilket ju är lite lite. Den tjuter och en ilsken larm-lampa lyser. Det visar sig att dörren inte blivit ordentligt stängd så det hade liksom tinat lite därinne eftersom vi hade runt 25 plus inne.

Fasiken, vad jobbigt tänkte jag. All mat förstörd, måste köpa ny frys och då är det ju lika bra att köpa kyl också. Vi har visserligen kalkylerat för ny kyl och frys i och med att de här är mer än 10 år gamla, men frysen kunde väl ha den goda tonen och gå sönder när den ekar tom på mat??? Nejdå, den är proppfull med käk...

Vi drar fram den, försöker med alla medel få den att sluta larma. Mats konstaterar att kompressorn inte funkar. Jäklar, tänker jag i ännu större förtvivlan. Nu går all mat åt helvete och var fasikern slänger man all mat som tinat? Vi har liksom inte plats i soptunnan. Och vad kostar det inte att köpa nytt??

Men så kom jag på att jag läst något om att man fick ersättning på hemförsäkringen om frysen pajade. Yes, det fick man! Så nu började jag planera för att fota alla gammal mat och sedan köra till lämplig tipp... Eller hur man nu gör. Ställa ut frys-eländet på gården och låta den stå där och smälta ner?!

Jag blir lite glad och börjar titta på ny frys. Glädje!!

Så kommer Mats och säger att den funkar igen. Ledsen.

Tydligen stängde han bara av den en stund så bestämmde sig kompressorn för att jobba igen. Jaha, där gick ny kyl och frys åt skogen. Varför köpa nytt när det funkar liksom?

Efter de här humör-svängningarna var jag rejält trött och somnade ovaggad.

kram, Therese