Måste berätta om häromdagen när jag skulle åka och handla. Jag hade en affär som låg lite längre bort från oss och eftersom jag inte hittar alla små-vägar häromkring så tänkte jag att jag slår in det på GPS:en. Då har jag alternativen:

*  ca 30 min

*  ca 50 min men kortare... (typ 3 km så så jäkla mycket blev det inte i sammanhanget)

Åkte dit på 30-min vägen. Men hem tänkte jag att jag skulle utforska mina omgivningar och ger mig iväg på 50-min rundan.

Först åker vi (ja, GPS:en och jag, den pratar ju så käckt med mig!) in genom ett industriområde, blir nog bra det här tänker jag och undrar vart vi är på väg. Motorvägen ligger åt andra hållet... Sedan svänga höger, vaddå höger? Här är en grusväg, är det verkligen riktigt? Jodå, det ska stämma. Enligt GPS:en alltså, jag var redan här högst tveksam och benägen att vända! Skumpar på denna grusväg, stora hål med vatten i (inte bra för bilen, men Mats tvättar den så snällt varje helg). Hastigheten är väl runt 5 km/h så jag förstår att vägen kommer ta tid...

Så helt plötslig, mitt på en åker, kommer stora skyltar: MILITÄRT OMRÅDE  ENDAST BEHÖRIGA jag tror det stod nåt mer men då var jag så rädd så jag läste inte mer... Vända? for genom huvudet. Nej, inte in på en åker full med lera, då lär jag sitta mer fast än jag gjorde i vintras när jag körde i diket - och dessutom skita ner bilen ännu mer... Det var liksom bara att fortsätta.

Efter ett tag kommer jag till något som i alla fall liknar asfalts-väg, ser div hus också så jag känner mig inte helt ensam om militären skulle komma och börja panga eller vad de nu gör med en.

Fortsättter på denna väg, fortfarande en massa skyltar överallt med varningar och förbud och dra-härifrån-så-fort-som-möjligt. Inser att här lär ju knappast farbror blå stå så jag kan köra fort! Vägen är ovanligt bra också för att vara här ute på landet... Det är väl kanske inte så många som kör på den med de där skyltarna (förutom förvirrade damer i snart 40-års åldern som blint litar på sin GPS)

Till slut börjar jag närma mig områden jag känner till och kan pusta ut.

Det tog tid att ta sig hem och det tog ännu mer på psyket...

Så lita inte alltid på GPS'en den verkar inte ha koll på militärens områden.

Kram, Therese

Ni som läser min blogg lite mer regelbundet vet att det oftast inte är så normalt här hemma. Eller vad säger ni om bilden från när jag bytte handtag i altan-dörren?

  Både kniv och gaffel är bra att ha. Även skruvdragare och borr (där ser det lite mer normalt ut). Men vad gör både choklad och Cola där?? Jo, de peppar mig och ger mig styrka att fortsätta!

PS Glad att inte Simba låg mitt i smeten som han brukar, då hade jag nog blivit hel-tokig...

Annars sysslar vi flitigt med återvinning här hemma;

Väl-tvättade skit-påsar som hänger på tork!

Leia har självklart rosa, de svarta är nog Simbas (inte för jag vet varför jag har just hans påsar i fickorna på byxor jag tvättar, men någon bra anledning var det nog...)

Den stackars katten har ingen normal katt-korg;

Men jag tror han tyckte om den...

Används även till alla potatis vi skördat. OBS! Katten ligger inte underst, nej så grymma är vi inte... Det var bara att skvätta jord och vatten på honom så gick han frivilligt därifrån!

Må gott och njut av att hösten så sakterliga är på G.

Kram, Therese 

Jaha, så började jag då helgen med att slå sönder handfatet... Jag skulle försöka vara lite duktig och städa. Gör aldrig det! Nej, speciellt inte om ni är lite fumliga och har en stor glas-grej ståendes på en hylla ovanför handfatet... Följden blev ett hack i handfatet och det sprack för fullt. Nytt behövs!

Sedan fortsatte eländet på kvällen med att jag skulle koka lingonsylt. Hur det här gick till behöver vi inte gå in närmare på, men det slutade med att hela avlopps-systemet i huset gav upp. Stopp i köket och jag fick rensa allt som gick att rensa. Men nu funkar det bra igen. I köket i alla fall, i badrummet luktar det numer skunk så ev. åkte stoppet bakåt dit eller vad som hände.

I fredags började jag även på mina nya tabletter som ska hjälpa mot all ångest och oro. Här kan vi snacka om förvirrings-medicin. Gårdagen var väl rätt OK men i går kväll och i dag på morgonen - förvirrad! Jag tar tabletterna på kvällen, de är lite lugnande också så jag blir lite trött nu i början. Somnade som en stock och vaknar strax av att Mats puttar på mig;

- Du snarkar!

- Va?

- Du snarkar.

- Jag visste inte ens att jag hade somnat... svarar jag intelligent.

Hur ska man veta om man har somnat eller inte.

Jaja, på morgonen idag så hade jag koma storlek XL. Jösses vad jag kände mig trött och seg, men efter frukost piggnade jag till. Så det finns hopp om den här medicinen, i alla fall att det inte blir för stora biverkningar... Lugnet lär ju ta lite tid att få.

Hoppas ni haft en bra helg!

Kram, Therese

Idag är vi lite tröttare än vanligt... Ja, i och för sig kan man nog inte påstå att djuren är så pigga någon dag, i alla fall inte Simba som är en jäkel på att sova. Och får han inte sova blir han så här sur;

"Matte, jag hör inte att du ropar, jag har ju inga öron! Dessutom behöver jag min skönhets-sömn. Det är extremt jobbigt att vara katt, hrmf förlåt, hund!"

Nej, min trötthet beror mer på att jag var hos läkaren igår. Har fått en ny läkare på psyket i Uppsala, hon verkar riktigt bra. Hon hade massa nya idéer att testa på mig plus en ny medicin så klart :-) Ja, vad skulle inte läkarna göra om de inte kunde skriva ut en medicin... Men jag kan å andra sidan känna att jag behöver något som lugnare ner mig lite, mitt liv är en evig oro och ångest i kroppen som kryper och river på insidan. Jag tänker, tänker och oroar mig mest hela tiden. Så att få kommer ner lite i varv och inte gå och vara så spänd vore ju en rolig upplevelse ;-)

När jag kom dit, till psyk-stället alltså, så kunde jag inte låta bli att skratta. De har tagit det här med psyk-grejen på ett helt annat allvar eller vad säger ni om den här skylten på toa;

Underbar! När jag gick ut, efter en timmes genomgång av mitt liv (hur man nu ska hinna med allt på 45 min... men jag är glad att man får mer tid än hos andra läkare 12-15 min), så stod det en skylt vid hissarna;

Andas

Djupa

Andetag

Gillar när man kan se på sig själv med glimten i ögat, annars blir det fööör jobbigt!

Idag var jag in till Bålsta på fm för att hämta ut mina nya vinterdäck, jo här är man tidigt ute! Höst idag, första september som det är... Men men, det borde väl dröja lite till innan snön kommer, förra året kom den 24 oktober och låg till mars någon gång. Men åter till mina vinterdäck! Jag har köpt nytt gummi eller vad man ska kalla det, fälgen finns redan med slitna däck på. Eller själva mönstret är ju inte slitet, men dubben saknas till merparten. Så nu är de hos däck-doktorn och sviras om, får väl hämta ut dem om några dagar. Än har ju inte snön kommit... Men dubb är ett måste här ute på landet. Vi har ju både kallare och mer snö här ute än bara några mil bort.

Sen har jag även försökt leka lås-smed... Vår altandörr har ett lås, handtag osv. Simba, som ju är en katt som tycker dörren konstant ska stå öppen, är nu mycket upprörd över att vi vill stänga när det blir lite kallt på kvällarna. Följden är att dörren öppnas och stängs hej vilt här efter Misters minsta vink. Häromdagen stängde jag och stod sedan med handtaget i handen... Så idag tog jag med mig handtag och åkte till järnaffären, de är så hjälpsamma och trevliga här ute på landet jämfört med stan. Jag fick all hjälp jag kunde få och han förklarade hur jag skulle få ihop det... Men tror ni jag fick det? Nopp, ett av skruv-hålen är liiite för stort och jag skulle behöva mutter, men det hittar jag ingen - så nu står mitt hopp till gubben som ska ta med skruv och mutter hem från jobbet.

Jo, jag var ju till Bondens lastbil idag och köpte godsaker. Har inte handlat på ett tag, men idag var jag där på rätt dag (han är bara där på torsdagar... så det gäller att ha koll på dagarna!). Se vad jag köpte;

Bruna ägg smakar så mycket godare när man äter dem tycker vi. Lingonen ska bli sylt och rårört. Visst skulle vi kunna plocka själva, det finns gott om dem, men rensandet gör att man sedan är redo för inläggning på psyket...

Sen har jag en go vän som skickade lite uppmuntran till mig. Så glad för allt! Tack Inkan!! De kunde inte kommit lämpligare där hund, katt och jag låg och deppade i soffan för det regnade och var kallt... Men så såg jag postbilen och tänkte att det är väl bäst att kolla alla räkningar *pust* Men så fick jag det här roliga istället;

Tack kära Inkan!

Ja, det var lite från de senaste dagarna. Mer spänning än så här behöver vi inte...

Kram, Therese