I tisdags var vi på första valpkurs-tillfället! Det var jättekul, tyckte jag. Amber var väl inte riktigt lika förtjust, men det kommer att komma tror jag. Hon tyckte det var jobbigt med andra hundar som gnydde, skällde och stökade. En del i ren iver, en del i tristess och en del i lek-inviter med andra kompisar. Jag vet ju att hon inte gillar när andra hundar skäller, hon försöker hålla sig undan det. Så det måste vi verkligen träna! Det Amber gjorde i det här var att hon mer eller mindre gnällde sig igenom hela kursen, klättrade på mitt ben och stundtals var hon nästan okontaktbar när någon hund skällde för hårt... Träna, träna!

Men nu till innehållet av kursen! Vi var 9 st i gruppen, skulle varit 10. Det var allt från Amber, som både var minst i ålder och storlek, till en Rodesian Ridgeback på 6 månader - stor hane! Vi stod i ring först och fick visa hur långt vi hade kommit med våra hundar vad gäller sitt, ligg, följa med när man gick samt inkallning. Amber kan sitt ganska bra, det sitter inte när hon blir störd märker jag; träning! Ligg har vi faktiskt inte jobbat så mycket med, men när jag satte henne ner och drog ner godisen i backen framför henne så la hon sig... Men kursledaren skrattade för det syns knappt skillnad när hon sitter och ligger, speciellt inte i lite högre gräs som det var där. Sen var det följa med när vi gick och det gör ju Amber utmärkt. Vi hade dessutom ett liten störning på vägen; en jacka, som hon kollade snabbt och passerade - jättebra där! Jo, jag glömde ju, vi skulle ha hunden att sitta kvar och gå något/några steg från den och sedan tillbaka utan att den reste sig. Det här har vi ju tränat lite på, så det gick riktigt bra (trots massa skälliga hundar, men vi vände dem ryggen).

Sen inkallning och här har vi verkligen tränat från dag 1. Jag vill att inkallningen sitter i alla lägen, det är faktiskt en slags livförsäkring! Tänk dig att hunden får syn på ett rådjur, eller ekorre i Ambers fall... Rådjuret drar iväg och hunden efter, de springer mot en trafikerad väg. DÅ är det skönt om inkallningen sitter! I vilket fall som helst så skulle vi vara så roliga det bara gick, kalla på hunden och springa iväg från kursledaren som höll hunden. Sen ropa "Amber kom!" och hunden springer (förhoppningsvis) mot dig. Jag såg det här som ett utmärkt träningstillfälle att se hur det gick med störning så andra gången vi gjorde det såg jag att Amber var lite orolig och började klättra på kursledarens ben, helt utan fokus på vart jag tog vägen. Kursledaren sa att jag måste ropa på henne när jag gick iväg, men det gjorde jag inte, utan ställde mig, ser att Amber fortfarande är ur fokus på mig och kallar in henne. Hon vände direkt och sprang till mig, så kul att se att det här sitter jättebra!!

Sen var det slalom mellan alla hundar och hundägare. Om man stod still som "pinne" skulle man ha kontakt med sin hund så att den inte sökte kontakt med hunden som gick slalom. Och gick man slalom skulle man hålla kontakt genom hela fältet. Det här gick förvånandsvärt bra för alla. Men hundarna känner ju inte varandra ännu, så det KAN ju bli svårare längre fram...

Vid det här laget hade det gått 1,5 timme, Amber var jättetrött och jag med... Vi började båda tappa fokus och att mata henne full med godis hela tiden kändes rätt meningslöst. Hon ville inte ha till slut. Hade under dagen dragit ner rejält på portionerna för jag förstod att det skulle bli mycket godis på kursen, men så här mycket trodde jag inte. Tur vi hade små, små bitar av korv.

Kursen är tydligen 2 timmar lång, ganska lång tid för liten valp, men ska 10 hundar hinnas gå igenom så behövs det. När nästan 2 timmar gått gick vi in i klubbstugan och hade lite genomgång. Amber somnade nästan direkt i mitt knä, helt utslagen. Vi fick berätta om oss själva, vår hund, rasen och varför vi valt den rasen. Många tittade nog på mig som att jag hade Amber som någon slags accesoar, men vi har ju siktet inställt ganska högt vad gäller träning... Vi pratade om vad vi hade för förväntingar på kursen och vilka mål vi hade och sedan fick vi en bok med oss hem. Skulle läsa 2 kapitel till varje gång.

Jo, det var ju en sak till som blev träning för det lilla livet. Hon har ju hittills åkt fram i bilen, i vårt knä när vi har varit ute och åkt på Mats semester. I tisdags var första gången hon fick åka baklucka, hon var inte nöjd... Så det ska också tränas!! Igår tog vi en liten sväng till Häggeby (strax här intill, ca 10 min med bil) och gick en promenad på rullstensåsen där. Då var ju Leia också med och det gick mycket bättre för Amber.

Man glömmer hur mycket man tränade med Leia när hon var liten, vilka saker osv. Det är också skillnad, för Leia har en helt annan grundtrygghet som jag inte tycker att Amber har. Amber har däremot mer GO i sig än Leia har, så hon lär bli roligare att träna när hon väl kommer igång!

Det var lite om kursen, säkert har jag glömt något... Jag blev också väldigt trött, är inte van vid så här intensiva tillfällen... Men kände mig väldigt nöjd med oss och vet nu mer vad jag ska träna med Amber, hur hon funkar osv.

Tack för att ni orkar läsa.

Kram, Therese

När Leia var liten var vi med i SKK & fick Hundsport hela tiden. Sedan gick vi ur och jag har glömt hur mycket jag lärde mig av denna tidning! Den kom häromdagen i och med att Amber kommit in i vårt liv och i SKK's...

Ni som läst nr 7-8/2012 vet nog vad jag pratar om när jag berättar lite om de artiklar jag tyckte var intressanta.

Först och främst måste jag säga att Ursula Wilby är en klar favorit. Hon skriver mycket levande om hur det är att ha hund, denna gång om hur det är att ha en hel kull med valpar, hur skitigt det är...

Sen skriver Anders Hallgren om det här med hundar som inte gillar andra hundar. Där menar han (och jag håller med) att man som förare till hunden är den som ställer till det mesta när det gäller att få en hund "hundilsk". Man tränar inte tillräckligt med snälla hundar när den är liten. Man låter senare i livet inte hunden hälsa på andra hundar, när föraren gett OK till det, och därmed ta bort den naturliga socialiseringen hundar emellan. Han berättar att i länder där hundar ofta går lösa jämnt (sydeuropa t ex) så är det sällan hundslagsmål, för hundarna vet hur man beter sig mot andra hundar. Spännande läsning även om att man inte ska försöka "straffa" bort ett felbeteende, det kan bli tvärtom. Jag försöker med Amber, och vi gjorde det med Leia, att vi (föraren till hunden) är de absolut roligaste i världen och att det är lönsamt att hålla sig till husse och matte istället för att "vinna" något i att engagera sig i bråkiga andra hundar eller jaga eller liknande. Då kan jag inte stå och vara arg på min valp/hund när den kommer till mig, jag ska ju vara skitrolig och bjuda på kel, bus eller godis. Hoppas ni förstår hur jag menar...

Sen kom Bertil Wallin Håkansson och berättade om Värmeslag. Det är ett livshotande tillstånd för hunden och en hund kan absolut inte reglera sin kroppstemperatur så som vi människor gör genom att svettas. Hunden hässjar istället för att kyla ner sig. Det är inte andetag på riktigt vis de tar då, utan mer passering av luft ut och in i kroppen/munnen. Om en hund fått värmeslag så är det i viktigt att kyla ner den med vatten, företrädesvis i munnen, men hela hunden ska blötas ner. Är den riktigt dålig och man ska åka till veterinär är det viktigt att ha full AC i bilen och gärna sätta utblåset i hundens mun. Det här var spännande att läsa i och med att Amber är så otroligt värme-känslig. Hon skriker rakt ut när hon kommer in i en varm bil, men kör vi då igång AC'n och kyler ner hennes kropp/huvud så lugnar hon sig direkt. Nerkylning är alltså det som gäller, men det vet nog de flesta! Värmeslag såg hon på veterinärpraktiken när hundar suttit i bilen eller blivit motionerade när det är varmt ute. Man tänker inte på hur varmt det bli i en bil och nervevade rutor hjälper inte så mycket, speciellt inte när det är ljummen luft som kommer in. Det här med motion när det är varmt är vi restriktiva med, vi till och med väljer att inte gå promenad om det är för varmt pga att de blir så påverkade. Tidiga mornar (Mats är ju morgonpigg och lockar upp mig) innan solen hunnit värma är vår promenad-tid på sommaren.

Sen skriver Mickie Gustafson kåseri och tycker till. Den här gången om att vissa hundar är farligare än andra. Visst är det så! Om Amber biter mig, ja, då känns det men går oftast inte hål. Om Leia skulle bita, ja, då är det nog sjukhus som gäller sedan. Att hundar kan vara precis lika arga och ilskna men att deras beteende ger olika "skador" på grund av t ex storleken eller den resurs hunden har. Små s.k kamphundar har ju också en tendens att inte vilja släppa och ger därmed stora skador fastän de inte är så stora... Så man ska vara medveten om vad man har i kopplet och visa hänsyn till andra människor och hundar.

Jag är väldigt medveten om att vi har en Rottweiler och att inte alla uppskattar den rasen. Därför har vårat mål med Leia varit att få henne så go som en Rottweiler kan vara om den är trygg och harmonisk, dels för att det är så mycket enklare för oss men också för att kunna visa för folk att det finns trevliga rottisar. Samtidigt är jag beredd på att om Leia någon gång skulle få för sig att bita ifrån så skadar hon ordentligt, därför förekommer jag och ser till att hon inte kommer i den sinnesstämmningen eller i en trängd situation.

Svamligt? Jo, kanske men jag blev så glad över allt jag läste i Hundsport och att det var saker som jag tänker lika som dem om och fick så att säga lite ord på mina tankar.

Jag är jätteglad över alla kommentarer jag får av er, det sporrar mig att skriva vidare!

Kram, Therese

Jag vill förklara lite hur jag tänker med tränandet av vår valp, varför vi håller på så mycket som vi gör. En del kanske tycker vi gör det bra, en del kanske tycker vi är hysteriska och ska låta henne vara valp....

Jag har egentligen bara erfarenhet av valp med Leia, i alla fall på ett genomtänkt sätt ;-) Inför att skaffa en Rottweiler tänkte både jag och Mats igenom hur vi ville att hon skulle vara. Det är ju ingen liten hund och det är en hund med stora resurser och har dessutom inte så oerhört bra rykte i samhället. Därför ville vi ha en hund som skulle funka i alla lägen, vara trygg och lugn, tycka om människor likväl som hundar. Helt enkelt den goa nalle-björn en Rottweiler är - i rätt händer!

Så redan vid 8 veckor började träningen. Det var kontakten mellan husse/matte och hunden, att hon skulle VILJA vara med oss hellre än den andra hunden/jaga katten/hälsa på människan osv. Vi tränade mycket varje dag, eller rättare sagt små träningstillfällen flera gånger under dagen. Varje gång vi gick ut så var det någon träning; inkallning, passera hundar utan att bry sig, passera fåglar (Ohja, Leia hade enormt svårt för det...), ignorera stökiga hundar, sitta kvar när vi sagt det osv. Sedan var det mycket träning inne på tass, ligg, skälla på kommando osv. Den träningen flyttade vi så småningom ut med all störning som är ute.

Vi miljötränade även henne jättemycket, det var bilar, bussar, tunnelbana, flygplan osv. Det för att som liten valp är det lättare att forma en hund så den funkar i alla situationer som vuxen. Det är också lättare att hålla kvar en 8 kg valp jämfört med en 40 kg vuxen hund. Tänk er att ni aldrig tränat på att hunden är vid en väg med mycket, snabba bilar som passerar. När den är vuxen får ni helt plötsligt punka på motorvägen, hunden sitter i bakluckan och ni ska ta ur extrahjulet. Då  vill i alla fall inte jag ha en stor, resursstark hund som blir livrädd och börjar stöka på motorvägen... Eller stopp vid inflygningen till Arlanda, samma sak där.

För mig är det jätteviktigt att jag har en hund som jag kan lita på (så mycket som man kan lita på en hund, det finns fortfarande en del varg-liknande beteenden kvar som kan poppa upp) i alla situationer, som kommer när jag ropar och som inte får panik i någon situation. Som kan acceptera att man hanterar den (tar i den på olika sätt) och som accepterar andra hundar - även om den kanske inte vill leka med dem, så ska den kunna passera utan gruff.

Nu ska jag tillägga att jag har tik och att hanar har mer beteenden som kan vara svåra att få bukt med, som jag inte har så stor erfarenhet av!

Därför far vi runt med Amber nu när hon är valp, vi testar nya ställen och situationer, ljud och ljus. Allt för att få en så trygg och lugn hund som möjligt, som fungerar på ett bra sätt i vårt samhälle. Hon är dock så liten i storlek, även som vuxen, att egentligen märks det inte lika mycket om hon beter sig illa. Men det värsta jag vet är små-hundar som kommer undan med skällande och dragande i koppel just därför att "de är ju så små, så det känns/hörs knappt".

En annan sak som jag tyckt varit viktig när vi tränat är att jag har en ordentligt avrastad hund innan jag börjar, dvs vi har gått en ordentlig promenad som gör att hunden kommit ner lite i energi. Det är ingen större idé att träna när hunden har fullt med spring i benen och massa annat att fokusera på när jag vill träna, då kan man lika gärna skita i det! Vi går just nu runt 30 minuters-promenader med Amber. Hon orkar gå och har massa energi när hon kommer hem, så hon orkar träna. Det här är en ganska tuff ras som orkar långa promenader och det märks verkligen på den här lilla krabaten! Hon blir skit-sur när hon blir buren... Men vi måste ju spara de små benen också!! Observera här att vi går promenad i vanligt tempo, ingen löpning eller cykel. Det kommer kanske inte att ske i den här familjen överhuvudtaget, men ren motion ska man vänta med tills hunden är färdigväxt.

Hoppas ni förstår lite om mina tankar, fråga gärna om det är något ni undrar! Och jag vill verkligen säga en sak; jag är långt ifrån full-lärd så jag tar tacksamt emot tips och tankar!!!

Kram, Therese

Ojoj, vad vi utsätter vår valp för... Nu fick hon ha balans-övning på husses rygg.

Stackars, stackars Amber ;-)

Idag är vi på Arlanda & miljötränar. Massa plan som låter högt! Amber är en cooling & somnade i bilen...

Men Mats fick njuta av att kolla på plan. Han gillar inte att flyga, men tycker mycket om att se på plan...

Kram, Therese

Idag har jag börjat träna på att Amber sitter, sitter kvar, jag backar fler & fler meter, står still (längre & längre tid) och sedan ropar KOM.

Det är lätt att lära den här.lilla krabaten, tror jag gjort det 7-8 gånger & nu kan jag backa 10 meter & stå still 20 sekunder (en evighet för en valp...).

Så jäkla kul & jag är så stolt över henne!

Sitt, skall & tass kan hon ju också ;-)


Kram, Therese

Ja, vad säger man, tiden går oerhört fort när man har valp. Det händer saker mest hela tiden. Samtidigt har Mats semester så vi försöker hitta på lite saker tillsammans nu när vi är 2 att hjälpas åt med hundarna.

Det är så kul med den här lilla hunden, hon har en oerhörd personlighet och vilja. Man sätter sig inte på henne i första taget, hon säger ifrån och morrar och visar vem som bestämmer - men vi tar ur henne lite av hennes goda självförtroende för att hon inte ska bli en sån där odräglig lill-hund som får bete sig hur som helst...

Nu till massa bilder igen;

Fick mitt första egna märgben idag. Tidigare har Leia och jag delat på avtuggade, gamla märgisar, men idag var det kalas med ett nytt och "fräscht".

"Matte, är hela det här benet bara mitt? Åh, tack!!!"

Sen har vi haft lite klätter-övningar. Hon klättrade upp på en stor sten vi har på tomten. Det här är utmärkt för balansen & att hon bygger muskler så hon klarar av lite strapatser senare! Hon har det lite tungt redan som det är i och med att hon inte har så hög markfri gång, typ 4 cm så höga grässtrån kan ställa till det rejält...

Sen har vi bytt ute-lampa och även koppling. Visst ser den snygg ut? Eller kanske inte, helt rostig och förstörd. Det har kommit in en hel del fukt i lampan och ledningarna pga att vi haft fullt med myror där. Nu är det ny-fixat och kalkat, skulle tydligen vara bra mot myror. Vi tar in elektriker på sånt här, för att vara säkra på att det är OK gjort och så att verkligen försäkringen täcker om nåt skulle hända!

Sen har jag målat en sten (ni ser upptagningen av stenen här nedan) och satt vid vägen så att vi kanske kan förmå Grönsångarvägens fartdårar att ta det lite lugnt. Jag är livrädd för den dagen Amber smiter och någon fartdåre kommer, då kommer de inte hinna stanna :-(

Självklart hjälper Amber husse med det viktiga arbetet att dra upp en sten ur backen. Hon skötte 4-hjulingen & vinchen ;-)

Självklart hjälper Amber husse att köra 4-hjuling. Här miljö-tränas det så fort vi får tillfälle!

Vi har märkt att Amber har en helt otrolig nos som hon använder. Hon nosar upp allt möjligt så vi tänkte ta tillvara på det och syssla med t ex spår. Annars skojar vi om att hon kunde bli narkotika-hund eller lik-hund. Och här har hon hittat sitt första lik; en dö mus...

Man kan ev. gissa sig till att Simba inte är så nöjd på den här bilden....

Jobbar man hårt får man belöning; glass i stora lass. En står på bordet och den andra på backen... Annars kan de ju inte dela :p

Måste bara få visa hennes små tänder. De är inte ens risgryn, de är mindre än knappnålshuvuden. Men hörntänderna känns när hon sätter den sidan till. Men att bita husse och matte är tok-förbjudet!

Nejdå, vi skämmer inte alls bort vår hund...

.... nästan inte alls!

Vilar med syrran. Leia morrade och tyckte det var äckligt första veckan, men nu går det jättebra och den lilla får vara nära när hon behöver!

Här ligger coolingen hos veterinären. Hon var hur lugn som helst, la sig på rygg när de skulle kolla henne och märkte inte ens av sticket av 12-veckorssprutan.
Däremot fick hon en reaktion på kvällen och mådde inte så bra, hon pep och bet sig i tassarna och kunde inte somna eller komma till ro på ett bra tag. Men dagen efter var allt som vanligt igen.

Jo, hon har kommit över den beundransvärda vikten av 2 kg!! Och Leia håller sig på sina 36 kg, bra jobbat för att vara gammal dam, går inte lika bra för matte och husse :-(

Det var lite om tiden som varit. Tack för alla kommentarer, älskar kommentarer så skriv gärna ;-)

Kram, Therese

Idag har Amber fått sig en dusch & schamponering. Hon hade nämligen en egen vilja när husse åt milkshake som slutade med att bägge var nerstänkta...

Nu luktar hon lavendel & inte jordgubbs-shake :-)