Som ni vet var jag till Bålsta på morgonen och handlade, ja, jag hittade rätt bil på parkeringen! Och jag ändrar mig lite, lite, det var MYCKET trevligt att köra Volvo, så nu står en XC70 på önskelistan, jag fyller 40 om 1,5 år *blinkar till gubben*

Jaja, i vart fall som helst så när jag kommer hem så kommer Leia smygandes i hallen. Jag vet då att hon ställt till med något, i alla fall när hon var yngre - i hennes beaktningsvärda ålder ställer hon aldrig till med något! Jag blev lite orolig att hon ätit för mycket snö innan jag åkte och att hon hade kissat inne, men trodde väl inte direkt på det. Tröstar henne och vi hjälps åt att bära in alla varor.

Då ser jag det!

Varför Leia är ledsen, Simba har rivit ner saker...

Han fick nämligen en kattmynta-äpple häromdagen (de ligger också på bild i kameran och kommer väl upp vad det lider...). Den gick sönder på en gång och behöver nu sys, samt att jag fick dammsuga hela huset på kattmynta, knastrade så fint under tofflorna.

Jag gav honom en annan kattmynta-grej, men tydligen är den trasiga bäst. För i morse hade han lyckats peta ner den från bänken, där den ligger och väntar på nål och tråd. Jag la upp den i en hörnhylla, inte så högt upp, men tillräckligt högt upp för en lat Ragdoll - trodde jag!

Nej, han har lyckats få ner den och det routern till det trådlösa nätverket... Bra jobbat, Simba!

Han brydde sig mindre om hans stökande, Leia led för 2.

Nu har hon fått en långis med Yvonne och Viva - Tack för sällskapet! Så jag ska njuta av brasa och bok en stund.

Kram, Therese

Var liksom bara tvungen att testa en grej, jag som har så sjukt svårt med sladdar mellan datorn och mobilen... Jag har ju alla kort i mobilen, den är ju liksom alltid med och har en bra kamera!

Jag surfar ibland på mobilen via vårt trådlösa här hemma, WiFi tror jag det heter. Så idag surfade jag in på bloggen, loggade in och tänkte att jag kanske kan lägga över bilderna från telefonen på det sättet. Gick utmärkt!!! En lilla, lilla, problemet är att man inte ser bilderna innan man lägger in dem (det är ju inte alla som håller god kvalitet eller intresse heller för den delen, vem vill liksom se när katten går åt andra hållet när jag ska göra en snygg närbild?). Sen ett annat problem är att man inte kan skriva till bilderna... Vilken dålig teknik. Jaja, ni fick ju se en bild på att Simba drar sitt strå till stacken här hemma. Observera att inte sladden satt i, så ingen tror jag är djur-plågare!

Kram, Therese

Ska handla i Bålsta, tisdagar är liksom handlingsdag i familjen. Måndagar funkar inte, då finns inte varor i butiken... Grrr

Så idag ska det handlas, även hundmat, Leia blir glad!

Men det stora med dagen idag är att jag ska få ta Mats älskade Volvo in till Bålsta! Gissa om jag blev glad när han sa att jag kunde ta den. Inte för att jag är super-impad av bilen (den tar en liksom bara från A till B den med) utan för att den står i garaget och är varm redan innan man börjar åka, samt utan snö och is!

Mats ville att de skulle få ut och rulla lite så den inte står still, det är tydligen inte bra för bilar... Jaha, jag som trodde han tänkte på mig?!

Jaja, det blir nog bra. Ska försöka undvika ekorrar på vägen samt komma ihåg vilken bil jag har när jag kommer ut på parkeringen igen. Så om ni hittar mig virrandes på Bålsta-parkeringen med en kundvagn så vet ni att jag letar efter en Toyota jag inte kommer hitta....

Kram, Therese

Jösses, läste ni i helgen om Lotto-vinnaren. Över 120 miljoner. Yes, det vanns även här... Vi spelar lotto, Mats och jag. Samma rad, samma allt i evighet. Nu vann vi i helgen!!!

24 kronor

Stor-vinst. Vi funderade på att köpa en triss, men det räcker det inte till, så det kanske blir en kaffe, för bulla till har vi inte råd med.

Så känns det att vara Lotto-vinnare!

Usch, jag har något hemskt att berätta. Jag har dödat en ekorre. Jag körde in till Bålsta idag för att handla, så studsar en ekorre ner på vägen från ett träd, jag bromsar och försöker väja lite, men det är försent. Jag känner hur jag kör över den och den ligger helt stilla när jag tittar i backspegeln. Jag blev så ledsen och förtvivlad för jag tycker så mycket om ekorrar (ja, alla djur egentligen, men ekorrar är lite lustiga och roliga djur).

Vi hade en ekorre som bodde i ett träd här ute när vi flyttade ut. Hon fick ungar, men tyckte nog att det var för stojjigt med både hund och katt så hon flyttade allihopa en dag. Mats och jag stod i fönstret och tittade när hon skuttade iväg med de små liven.

Leia är också överförtjust i ekorrar, hon kan stå hur länge som helst och titta på dem när de hoppar i skogen. Och säger jag "Ekorre" så tittar hon direkt upp i himlen för att se någon...

Jag känner mig lite depp idag, det var inte kul att köra över en ekorre, jag har aldrig kört över något djur förrut. Jo, förresten en grävling som redan var död... Gissa om det var som att köra på en sten?!

Annars skiner solen och vi har fullt med ved i stugan igen så jag eldar och läser. Myser i fåtöljen, det är helt enkelt bara en sån dag...

Hoppas ni alla får en riktigt härlig helg!

Kram, Theres

Idag står klyvning av ved på schemat. Det börjar tryta i ved-förrådet. Så i natt har ved-klyven fått stå i hallen och tina upp sig, va? har inte alla en vedklyv i hallen? Bild kommer så fort det där med sladdar och dyl är fixat...

Det går ganska fort att klyva ved, dessutom tycker jag att det är ganska kul. Kanske inte när det är kallt ute, men på sommaren är det toppen.

Igår gick Yvonne och Viva, Leia och jag som vanligt en prommis. Vi gick förbi ett hus där jag vet att det bor en lite tik-ilsk hund. Det råkar nämligen vara så att det är huset vi först skulle köpa, det som var så dåligt enligt besiktningen. Jag träffade ägaren för några månader sedan och berättade om besiktningen och lämnade även över kopia på den, så de skulle veta vad de köpt. Då fick jag träffa de hundar som bodde där, några staffe-blandningar varav den ena inte var så snäll om jag fattade det hela rätt...

I vilket fall som helst när vi närmar oss huset så hör vi att de är ute, de skäller som tokar. Den som är grinig står och hänger på staketet och vrålar när vi kommer... Sedan flyttar hon sig längs staketet och naturligtvis upp på en snö-vall, så då var det lätt att hoppa över. Jag hade ingen lust att ha något slagsmål så jag ryter NEJ och hunden hukar och stannar. Gissa om jag blev förvånad! Matten kom ut och tog in hundarna...

Jag kan bli så less på folk som inte har koll på sina hundar och som inte "orkar" motionera dem så de har ett bra sinne. Jag anser att omotionerade hundar som har mycket frustration i kroppen, har mycket energi, lätt omvandlar det till mindre trevliga sidor. Det behöver inte vara att hunden blir aggressiv eller ilsk, den har helt enkelt för mycket frustration och fixar egna uppgifter. Som att vakta, skälla, jaga osv.

Man ska veta vad man har för hund och att alla hundar behöver motion och stimulans. Här tror jag nästan inte att det spelar någon roll vilken ras man har, alla har behov av det här. Jag märker direkt på Leia om det har varit för lite motion eller stimulans. Hon blir lite mindre lydig, hittar på egna saker och blir lite mer vaktig. Då blir jag mörkrädd när man tänker på hundar som kan gå vecko-vis utan motion... Leia visar tendenser efter 1-2 dagar utan långprommis.

Jaja, det var lite om hund-motion och vad jag tycker.

Nej, nu står klyven och ropar på mig.

Kram, Therese

Igår hade vi stor-främmande! Grannen Greta var barnvakt till sitt barnbarn E och han är så förtjust i våra djur så de kom över för att hälsa. Leia blir överlycklig när de kommer och rusar ut och ger åtminstone E en ordntlig puss (han är bara meterhög och det passar Leia utmärkt!)

Sen kom han, E, på att vårt berg blir en bra pulka-backe så de fixade pulka och åkte där, då frågade jag om de ville komma in på fika eftersom det var lite kallt ute... När Greta hade berättat det för E ville han gå in på en gång! Så vi fikade och E hade fullt sjå att fixa för djuren. Han letade rätt på alla gose-djur, både Leias och Simbas och kastade dem omväxlande till dem bägge - oftast träff i huvudet... Men de är så snälla bägge två så de lät honom hållas.

Han hade också den goda smaken att genast säga att det var trevlig hos oss, vet inte om det är alla djuren och brasan som kanske var bra. Plus att han fick nyponsoppa och glass... Men vi hade väldigt trevligt, framför allt E tror jag!

Efter besöket hade jag två djur som sov som grisar, det är jobbigt med små-barn...

Nästan varenda dag har Yvonne och jag varit ute och gått med hundarna, ni vet den andra grannen som har rottis här på gatan. Igår gick vi en runda där slutet av rundan var på en grusad väg. Vi gick så klart och snackade och jag kollade väl inte precis hela tiden var Leia pysslade med där bakom... Hon åt sten som en galning, visade det sig i morse när hon spydde upp allt. Så idag är det matt-tvätt på schemat!

Dagens promenad gick hon med en vante i munnen, då åt hon inte sten, men å andra sidan missade hon en hel del godis som Viva fick...

Såg att Inkan ska börja övnings-köra med sin dotter. Lycka till, säger jag och är ytterst glad att vi flyttat ut på landet. Hon har tydligen inte ens kunnat lära sina barn att varken simma eller cykla, så hur det här ska gå verkar tveksamt... *kram Inkan*

Jag minns när Alexandra och jag övningskörde för ett år sedan... Vissa bitar kommer jag säkert inte riktigt ihåg.

Vi började på parkeringen i skogen vid brukshund-klubben i Sumpan. Jag körde dit, vi gick prommis med Leia och sedan skulle hon få köra runt lite på parkeringen och sedan ev. lite på grusvägen därifrån. Det var massor med snö, kallt och eländigt. Vi hade vår gamla Ford Escort (en väldigt fin bil i och för sig, men den såg nog sina sista dagar tillsammans med oss) från -87. På promenaden hade Leia fullkomligt vräkt i sig snö, blandat med korv som jag gav henne. Hon hade även fått för sig att äta häst-skit (som hon aldrig ätit sedan hon var liten valp och lärde sig att det där tittar man inte ens på!).

Vi satte oss i bilen, jag hade köpt en sån där Wunder-baum för att få lite bättre lukt i bilen, den var lite möggel-skadad redan innan... När vi satte oss i för hemfärd, dottern kör, så inser vi att den där Wunder-Baumen stinker! Slängde ut den illa kvickt. Alexandra börjar backa. Då hör vi;

Plask

från baksätet, Leia spyr, massor, vatten, snö, korv och häst-skit! Vi kör lite till, plask igen och igen... Nu skvalpar det ordentligt på golvet i baksätet.

Vi hade en bra värme i bilen och jag behöver väl inte säga att det blev bättre lukt på spyan när den blev varm?!

Vi tog oss hem illa kvickt.

Men nu minns jag ju att det här inte alls var första gången vi var ute, nejdå, första gången fixade vi framvagns-inställningen så höger hjul aldrig hämtade sig riktigt...

Jag var skit-kaxig när hon skulle ut och köra, det var fortfarande snö-fritt där i november någonting. Vi skulle köra i bostads-område! Jadå, första gången och allt. Det här är en barn-lek tänkte jag och trodde väl i min enfald att bra bilkörning gick i arv liksom, utan träning. Njae...

Vi kör där, lite längre fram står en buss på en vändplan. Den börjar köra mot oss. Vi håller modiga 10 km/h. Då svänger dottern desperat till höger, upp för en trottoarkant som var minst 50 cm (de höll på att göra om vägen där) och vi fick tvärnit. Jag gapar, naturligtvis (man är väl pedagogisk) "Vad gör du? Nu har du kört sönder hjulet!" Jag vet inte om hon grät, men jag skulle garanterat gjort det om jag blev utsatt för det här... Hon hade bara velat hålla undan för bussen som var på väg mot oss. Ja, 200 m bort...

En annan gång får vi möte med en bil, som kommer lite hastigt runt ett hörn med hög häck i ett bostad-område, då sätter vi oss helt i häcken på vår sida. Det var nästan så vi fick ringa bärgare och gå in och be att få betala för ny häck...

Sedan har vi nog inte varit med om så mycket tokigt. Hon lärde sig bra (tog många lektioner med lärare...) och jag satt för det mesta fullkomligt lugn i bilen.

Ett tips till dig, Inkan, som du kan göra som jag gjorde och som dottern idag är glad för (inte lika munter när det pågick...) är att "störa" körningen. Jag satte igång vindrute-torkare, radion på högsta, fläkten på högsta osv. Så att hon fick fixa det under färd utan att känna sig stressad över att oförutsedda saker händer. Nu hade vi kommit ganska långt i körningen då och hon kunde hantera bilen något sådär. Inte att rekommendera första gången ni är ute... Även om jag (pedagogen) gjorde det!

Kram, Therese

PS Hur det gick? Jo, hon klarade uppkörningen på första, teorin också så klart! Och idag är jag helt lugn när hon är ute och kör, hon är duktig!!!