Det snöade i morse! Jag hade liksom ställt in mig på att det skulle fortsätta vara halka och is ett tag till och sedan, snabbt som tusan, övergå till vår och värme. Men så kommer snön igen...

Mats är ju tidigt uppe, Leia och jag är inte riktigt lika morgon-pigga, vi sover gärna under täcket till ca 9... Han meddelade att det var mer eller mindre snöstorm ute. "Kör försiktigt", mumlade jag.

När jag kommer upp snöar det inte längre, men jag ser att det behöver skottas... Ja, för jag måste åka och handla och då tar sig inte min bil sig upp för vår pyttelilla backe. Mats bil har mycket bättre vinter-däck än min så jag såg tydligt att han hade tagit sig iväg till jobbet.

Så jag sätter mig och äter frukost, kommer på att jag nog bör tvätta håret innan jag åker till metropolen Bålsta. Duschar och försöker göra mig mer representable och sedan ut och skott. Smart ordning? NEJ, man blir svettig av att skotta... In och byta tröja, ut och åka till Bålsta.

Röja bilen innan man åker? Nej, det är för fegisar... Jag provade vindrute-torkare, den satt inte fast och fick faktiskt bort det mesta av snön. Så det var bara att köra! Tyvärr var snön i en konstig koka precis framför ögonen, så jag fick sitta och liksom höja upp mig själv för att se ut. Stanna och snöröja bilen? Nejdå, det går nog bort när jag kommer ut på vägen och kan köra fort... Så jag körde fort, som vanligt i och för sig, men snön gav sig inte.

Väl på parkeringen i Bålsta parkerar jag så att nosen står i solen som dykt upp, då löste sig kokan på motorhuven av sig självt!

Sen när jag kommer hem så ska jag skotta vidare, men då är det plusgrader och sol, så det smälter rätt bra av sig själv. Gjorde ett halv-hjärtat jobb... Hoppas det inte fryser på så det blir is-gata igen.

En annan sak jag är besviken på (förutom att det snöat i natt och smälter av sig självt efter att jag skottat) är att fåglarna inte vill ha all den goda mat jag lägger ut... Det har inte varit en fågelj-vel på länge där ute. Vet inte vad jag gör för fel, för jag hör dem när solen skiner, så bevisligen finns de kvar. Men jag har nog äcklig mat. Idag la jag ut bröd som inte ens var gammalt, det måste de ju tycka om?

Jo, måste berätta en rolig sak som hände i natt. Jag var uppe och kissade (man gör det när man börjar bli äldre...) och när jag kom tillbaka så hör jag att Mats fortfarande små-snarkar, det betyder att han sover. Han märkte inte att jag gick upp, vilket han brukar göra... Sedan lägger jag mig tillrätta och Leia börjar morra åt något djur där ute. Mats vaknar fortfarande inte, utan snarkar glatt vidare. Snacka om att vant sig vid att hon morrar mitt i nätterna...

Kram

Fick tips från Inkan på en rolig blogg;

Vuxna människor har inte hamstrar

Jösses vad jag skrattat, högt och snarkande som en gris (jag gör det när det är extra kul... låter inte klokt!), så till slut började Leia morra, hon undrade nog vad det var för konstigt som tagit sig in i vårt hus...

Sen kan jag berätta för alla som undrar; Det onda från att man ramlar kommer inte samma dag, det kommer dagen efter! Idag har jag ont i alla musklerna i halsen och nacken, huvudet värker så jag går på värktabletter. Men rumpan tog tydligen inte så stor stryk...

Kram, Therese

Mats har varit i Göteborg några dagar, han har ju huvudkontoret där och som den chef han är så måste han ju ner dit med jämna mellanrum... I går kom han hem, med ny tjänste-bil, jo jag tackar jag. En del har det bra, men det här gynnar nog oss bägge :-) Jag kanske, kanske får köra hans Volvo någon gång ;-) (Han är lite rädd om den och tycker väl inte att jag är lika rädd om bilar som han... förstår inte vad han syftar på, jag har ju bara kört i diket en gång, kört på en brevlåda en gång, kört på en cyklist en gång (både cyklist och jag körde mot rött), bara haft 3 p-böter i hela mitt körkortsliv (20 år i år) och aldrig, jag säger aldrig fått en fortkörnings-böter (trots att jag säkerligen borde få en om dagen...), kör nästan dagligen in i vår snödriva när jag ska ut från tomten.)

Men men, det var ju inte det jag skulle berätta. I morse tog vi en långis med Leia, det var skönt att göra före frukost. Länges sedan! Det är ju snor-halt ute och jag har lyckats kliva av mig en av mina bra broddar i skogen och kan inte hitta den, så jag utmanade ödet och gav mig ut utan broddar. De har ju trots allt sandat lite, lite grann.

Kommer över en snövall och in på en väg, där försvinner marken under fötterna och jag faller handlöst baklänges. Tur man hade lite på rumpan (inte tjocka byxor, mera fläsk) så inte den slog i så hårt, däremot slog jag hela vägen ner - även med huvudet... Shit, vad små-fåglar och stjärnor jag såg sedan. Trodde minst jag fått hjärnskakning, för jag mådde illa och hade ont i huvudet. Men jag var nog bara trött och hungrig för nu har det gått över...

Har inte ont någonstanns så det är inte synd om mig längre - dock tyckte jag väldigt synd om mig själv när jag föll...

Mats skrattade dock inte, det hade nog jag gjort garanterat... Sorry, men jag har så svårt att inte skratta när folk faller eller så - älskar att kolla på Americas Funnies Videos.

Nu ligger Leia utslagen i soffan, Simba på något varmt ställe och Mats städar bilen. Alla har vi våra sätt att få en avslappnad söndag ;-)

Kram, Therese

Jag har nämligen fått en egen liten "slav" som lägger in bilder, se så fint hon gör;

Ligans blogg

Vi har lyckats komma med där igen... Jag brukar fota katt-skrället i div situationer och skicka till Inkan för att muntra upp, men nu har jag fått ännu en anledning - hon är bra på att lägga in bilder!!

Vill bara tillägga att den bilden med datorn var mer ett bevis för att Simba kunde ligga i knä, vilket Inkan inte trodde, hon muttrade om "gosedjur" om jag ville ha knä-katt...

Trevlig helg, allesammans!

Vill ni ha lösenord så maila mig, jag har egentligen bara 2 personer i världen som inte ska läsa den... Ni andra är så välkomna att läsa!

theresebergsmo@hotmail.com

Kram, Therese

Alexandra är här, hon vilar upp sig lite på landet... men jag vet egentligen inte om det blir så mycket vila, för hon pluggar som en galning - konstant!!! Det är sista terminen i gymnasiet och hon satsar på höga betyg. Hon får i alla fall lite lantluft och får umgås med de saknade djuren :-) Vet inte om mamma är lika saknad, men jag vill inbilla mig det...

I vilket fall som helst så är Simba helt galet glad i Alexandra, de har hela tiden haft lite så där syskon-kärlek till varandra. Är det någons sladdar han biter sönder är det hennes, är det någon han stör så mycket det går när hon pluggar så är det henne, är det någon han busar och små-biter är det henne. En hel del hat-kärlek alltså. Simba älskar ju t ex att ligga på badrumsgolvet och gona i värmen, jag och Mats låter honom vara med vid alla toalett-bestyr och duschar han vill, men Alexandra ser det lite mer privat. Oklart?! Jag är fullkomligt van vid att ha både hund och katt vid fötterna när man är på muggen här hemma och jag inte stängt dörren ordentligt... Katten ligger dessutom på mina fötter och spinner då. Varför Leia ska vara med har jag ännu inte räknat ut.

Men som sagt, när Alexandra ska på toa eller duscha så åker katten ut. Tro inte att han frivilligt tar sig ut, nejdå! Hon får släpa ut honom på behörigt avstånd och hoppas att han är seg efter tuppluren och inte hinner in före henne i badrummet igen.

I morse frågade jag henne om hon sovit gott och om Simba varit inne hos henne. (Hon har ett provisoriskt rum nu på vintern som inte har någon dörr, bara ett draperi...). Ja, han hade varit där och då låg hon helt still så han inte skulle upptäcka honom. Taskigt, sa jag. Nej, sa hon, han är lika jobbig som Ove i Solsidan...

Har ni sett solsidan, underbar roligt! Ove är väl inte den mest slipade kniven i lådan om man säger så...

Kram från en sjuk Therese, förmodligen influensan...

Alltså, jag måste berätta! Vi åker ju till Mälarens Hundsim & Hälsa för att simma Leia en gång i veckan. Vi gör det på s.k udda tider så det kostar bara 100,- per simning. Vi sköter oss helt själva och har egen nyckel till simmet - super!

Vi kör ganska hårt nuförtiden med Leia, hon simmar ca 10 min som uppvärmning, sedan lite vila (hon är inte ens trött då!), sen kör vi 1-2 min uppvärmning 3 min intervaller och sedan 1-2 min nedvarvning och sedan vila igen (då är hon trött vill jag lova!), sen sista 10 min med lite frisim igen, dvs hon simmar som hon själv vill.

Intervallen är det roligaste, för oss alla, och det blötaste för oss på land... Då har vi 2 leksaker som vi kastar till andra änden, en i taget alltså. Leia simmar som en toka och frustar och tjuter för att hinna innan husse eller matte försöker ta den. Sedan kastar vi igen och hon simmar... Vändningarna är INTE smidiga, då stänker hon över alla!

Sen är det av-duschning efter och ut till bilen fort. På hemvägen brukar vi åka förbi grillen. Där köper vi minst en korv, ibland lite mer till husse och matte beroende på hunger och bantnings-läge om man säger så... Så sist vi var in på grillen så beställer Mats;

-  En kall korv med bröd.

-  Till hunden?

-  Ja, vi har varit och simmat med henne.

-  Fan, mannen, det är kallt ute!!!

-  Ja, vi simmar i bassäng.

-  I simhallen???

-  Nej, en särskild hund-bassäng.

Behöver jag säga att han då tittar konstigt på Mats och går därifrån... Tänk att folk inte förstår, de som förmodligen inte har djur :-)

Funderar på om man ska ta med Simba någon gång... han har ju simmat förr, fast ute, men han skulle nog behöva det med den vikt han börjar anta...

Kram, Therese