I torsdags var jag hos mamma och hälsade på, Alexandra (dottern) var också med och självklart också både Leia och Simba... Så härligt att träffa dem bägge!

Simba är en cool katt och stövlar bara glatt in hos mamma, känner sig hemma-stadd direkt. Går med hög svans och mjauar och undersöker allt som går att undersöka. Att hon bor i hus med två våningar och spring i trappen vara bara kanon enligt honom!

En till sak som var kanon var att mamma har kattlucka i altandörren. Dock var den stängd så den lilla huliganen inte kunde smita ut och undersöka hela Väsby... Men det var intressant att sitta där och titta ut på koltranstarna!

Jag har ju alltid hävdat att Simba är bimbo och lite små-korkad, men han förvånade mig med kattluckan. När han inte kunde putta upp den med huvudet så tog han snart tassen och försökte dra den inåt. Mammas förra katt gjorde precis så för att komma ut. Tänk att blondinen lyckades räkna ut det.

Nu står kattlucka på önskelistan!

Igår kom Madeleine (Mats dotter från Västervik) upp. Vi myste med brasa och god mat igår kväll och idag är det far-dotter-dag, de har åkt iväg till nåt köpcentra. Själv håller jag på och bakar lussebullar men som blir mer som vanliga bullar med pärlsocker på. Sen gör vi nog lite muffins också och njuter i eftermiddag!

Hoppas ni har en lika mysig helg som vi.

Kram, Therese

Det är extremt länge sedan jag skrev. En del av er vet varför andra inte... Det var nämligen så att den läkare jag hade här i närheten hade kommentarer om bloggen och då kände jag att jag inte ville skriva längre :-(  Han upplevde mig som så positiv och glad genom bloggen och för mig blev det ett ifrågasättande av min sjukdom och sjukskrivning. Vet inte om det var så han menade, men jag blev ledsen och kände att mitt lilla andningshål försvann. Här skriver jag ju om sånt som gör mig glad, om saker som man kan se som humoristiska eller positiva - istället för allt deppigt som jag bär omkring på.

Men nu har jag bytt läkare och kommit en liten bit på vägen, så jag ska försöka blogga lite mera.

Vi mår alla bra, Leia och Simba är fortfarande de knäppa/underbara djur de alltid varit. Mats har jobbat extremt mycket, men det verkar lugna ner sig nu :-) Jag håller på med nya mediciner som jag känner känns helt ok och ev. till och med att jag mår lite bättre... Bara en sån sak :s

Idag ska jag träffa kära dottern, som jag längtar efter henne! Det är så oerhört konstigt att tänka sig att hon är vuxen och går på universitetet. Hon är så duktig som gör det och jag är så stolt över henne! Själv har jag ju inte ens en klar gymnasie-kompetens...

Lite från idag, förhoppningsvis kommer fler inlägg nu när jag har lust att blogga igen.

Ha det gott allihopa och skriv gärna en kommentar, om så bara en liten kram ;-)

/ Therese

Måste berätta om häromdagen när jag skulle åka och handla. Jag hade en affär som låg lite längre bort från oss och eftersom jag inte hittar alla små-vägar häromkring så tänkte jag att jag slår in det på GPS:en. Då har jag alternativen:

*  ca 30 min

*  ca 50 min men kortare... (typ 3 km så så jäkla mycket blev det inte i sammanhanget)

Åkte dit på 30-min vägen. Men hem tänkte jag att jag skulle utforska mina omgivningar och ger mig iväg på 50-min rundan.

Först åker vi (ja, GPS:en och jag, den pratar ju så käckt med mig!) in genom ett industriområde, blir nog bra det här tänker jag och undrar vart vi är på väg. Motorvägen ligger åt andra hållet... Sedan svänga höger, vaddå höger? Här är en grusväg, är det verkligen riktigt? Jodå, det ska stämma. Enligt GPS:en alltså, jag var redan här högst tveksam och benägen att vända! Skumpar på denna grusväg, stora hål med vatten i (inte bra för bilen, men Mats tvättar den så snällt varje helg). Hastigheten är väl runt 5 km/h så jag förstår att vägen kommer ta tid...

Så helt plötslig, mitt på en åker, kommer stora skyltar: MILITÄRT OMRÅDE  ENDAST BEHÖRIGA jag tror det stod nåt mer men då var jag så rädd så jag läste inte mer... Vända? for genom huvudet. Nej, inte in på en åker full med lera, då lär jag sitta mer fast än jag gjorde i vintras när jag körde i diket - och dessutom skita ner bilen ännu mer... Det var liksom bara att fortsätta.

Efter ett tag kommer jag till något som i alla fall liknar asfalts-väg, ser div hus också så jag känner mig inte helt ensam om militären skulle komma och börja panga eller vad de nu gör med en.

Fortsättter på denna väg, fortfarande en massa skyltar överallt med varningar och förbud och dra-härifrån-så-fort-som-möjligt. Inser att här lär ju knappast farbror blå stå så jag kan köra fort! Vägen är ovanligt bra också för att vara här ute på landet... Det är väl kanske inte så många som kör på den med de där skyltarna (förutom förvirrade damer i snart 40-års åldern som blint litar på sin GPS)

Till slut börjar jag närma mig områden jag känner till och kan pusta ut.

Det tog tid att ta sig hem och det tog ännu mer på psyket...

Så lita inte alltid på GPS'en den verkar inte ha koll på militärens områden.

Kram, Therese

Ni som läser min blogg lite mer regelbundet vet att det oftast inte är så normalt här hemma. Eller vad säger ni om bilden från när jag bytte handtag i altan-dörren?

  Både kniv och gaffel är bra att ha. Även skruvdragare och borr (där ser det lite mer normalt ut). Men vad gör både choklad och Cola där?? Jo, de peppar mig och ger mig styrka att fortsätta!

PS Glad att inte Simba låg mitt i smeten som han brukar, då hade jag nog blivit hel-tokig...

Annars sysslar vi flitigt med återvinning här hemma;

  

Väl-tvättade skit-påsar som hänger på tork!

Leia har självklart rosa, de svarta är nog Simbas (inte för jag vet varför jag har just hans påsar i fickorna på byxor jag tvättar, men någon bra anledning var det nog...)

 

 

Den stackars katten har ingen normal katt-korg;

 

Men jag tror han tyckte om den...

 

 

Används även till alla potatis vi skördat. OBS! Katten ligger inte underst, nej så grymma är vi inte... Det var bara att skvätta jord och vatten på honom så gick han frivilligt därifrån!

 

 

Må gott och njut av att hösten så sakterliga är på G.

Kram, Therese 

 

Jaha, så började jag då helgen med att slå sönder handfatet... Jag skulle försöka vara lite duktig och städa. Gör aldrig det! Nej, speciellt inte om ni är lite fumliga och har en stor glas-grej ståendes på en hylla ovanför handfatet... Följden blev ett hack i handfatet och det sprack för fullt. Nytt behövs!

Sedan fortsatte eländet på kvällen med att jag skulle koka lingonsylt. Hur det här gick till behöver vi inte gå in närmare på, men det slutade med att hela avlopps-systemet i huset gav upp. Stopp i köket och jag fick rensa allt som gick att rensa. Men nu funkar det bra igen. I köket i alla fall, i badrummet luktar det numer skunk så ev. åkte stoppet bakåt dit eller vad som hände.

I fredags började jag även på mina nya tabletter som ska hjälpa mot all ångest och oro. Här kan vi snacka om förvirrings-medicin. Gårdagen var väl rätt OK men i går kväll och i dag på morgonen - förvirrad! Jag tar tabletterna på kvällen, de är lite lugnande också så jag blir lite trött nu i början. Somnade som en stock och vaknar strax av att Mats puttar på mig;

- Du snarkar!

- Va?

- Du snarkar.

- Jag visste inte ens att jag hade somnat... svarar jag intelligent.

Hur ska man veta om man har somnat eller inte.

Jaja, på morgonen idag så hade jag koma storlek XL. Jösses vad jag kände mig trött och seg, men efter frukost piggnade jag till. Så det finns hopp om den här medicinen, i alla fall att det inte blir för stora biverkningar... Lugnet lär ju ta lite tid att få.

Hoppas ni haft en bra helg!

Kram, Therese

Idag är vi lite tröttare än vanligt... Ja, i och för sig kan man nog inte påstå att djuren är så pigga någon dag, i alla fall inte Simba som är en jäkel på att sova. Och får han inte sova blir han så här sur;

  

"Matte, jag hör inte att du ropar, jag har ju inga öron! Dessutom behöver jag min skönhets-sömn. Det är extremt jobbigt att vara katt, hrmf förlåt, hund!"

 

 

Nej, min trötthet beror mer på att jag var hos läkaren igår. Har fått en ny läkare på psyket i Uppsala, hon verkar riktigt bra. Hon hade massa nya idéer att testa på mig plus en ny medicin så klart :-) Ja, vad skulle inte läkarna göra om de inte kunde skriva ut en medicin... Men jag kan å andra sidan känna att jag behöver något som lugnare ner mig lite, mitt liv är en evig oro och ångest i kroppen som kryper och river på insidan. Jag tänker, tänker och oroar mig mest hela tiden. Så att få kommer ner lite i varv och inte gå och vara så spänd vore ju en rolig upplevelse ;-)

När jag kom dit, till psyk-stället alltså, så kunde jag inte låta bli att skratta. De har tagit det här med psyk-grejen på ett helt annat allvar eller vad säger ni om den här skylten på toa;

 

Underbar! När jag gick ut, efter en timmes genomgång av mitt liv (hur man nu ska hinna med allt på 45 min... men jag är glad att man får mer tid än hos andra läkare 12-15 min), så stod det en skylt vid hissarna;

Andas

Djupa

Andetag

 

Gillar när man kan se på sig själv med glimten i ögat, annars blir det fööör jobbigt!

Idag var jag in till Bålsta på fm för att hämta ut mina nya vinterdäck, jo här är man tidigt ute! Höst idag, första september som det är... Men men, det borde väl dröja lite till innan snön kommer, förra året kom den 24 oktober och låg till mars någon gång. Men åter till mina vinterdäck! Jag har köpt nytt gummi eller vad man ska kalla det, fälgen finns redan med slitna däck på. Eller själva mönstret är ju inte slitet, men dubben saknas till merparten. Så nu är de hos däck-doktorn och sviras om, får väl hämta ut dem om några dagar. Än har ju inte snön kommit... Men dubb är ett måste här ute på landet. Vi har ju både kallare och mer snö här ute än bara några mil bort.

Sen har jag även försökt leka lås-smed... Vår altandörr har ett lås, handtag osv. Simba, som ju är en katt som tycker dörren konstant ska stå öppen, är nu mycket upprörd över att vi vill stänga när det blir lite kallt på kvällarna. Följden är att dörren öppnas och stängs hej vilt här efter Misters minsta vink. Häromdagen stängde jag och stod sedan med handtaget i handen... Så idag tog jag med mig handtag och åkte till järnaffären, de är så hjälpsamma och trevliga här ute på landet jämfört med stan. Jag fick all hjälp jag kunde få och han förklarade hur jag skulle få ihop det... Men tror ni jag fick det? Nopp, ett av skruv-hålen är liiite för stort och jag skulle behöva mutter, men det hittar jag ingen - så nu står mitt hopp till gubben som ska ta med skruv och mutter hem från jobbet.

Jo, jag var ju till Bondens lastbil idag och köpte godsaker. Har inte handlat på ett tag, men idag var jag där på rätt dag (han är bara där på torsdagar... så det gäller att ha koll på dagarna!). Se vad jag köpte;

 

Bruna ägg smakar så mycket godare när man äter dem tycker vi. Lingonen ska bli sylt och rårört. Visst skulle vi kunna plocka själva, det finns gott om dem, men rensandet gör att man sedan är redo för inläggning på psyket...

 

 

Sen har jag en go vän som skickade lite uppmuntran till mig. Så glad för allt! Tack Inkan!! De kunde inte kommit lämpligare där hund, katt och jag låg och deppade i soffan för det regnade och var kallt... Men så såg jag postbilen och tänkte att det är väl bäst att kolla alla räkningar *pust* Men så fick jag det här roliga istället;

 

Tack kära Inkan!

 

 

Ja, det var lite från de senaste dagarna. Mer spänning än så här behöver vi inte...

Kram, Therese

Simba är ju en ganska vänlig varelse - i alla fall mot människor och hundar! Katter är inte något han gillar, precis som den hund han tror att han är. Katter ska skrämmas så fort som möjligt och helst åka på stryk. Förra sommaren lyckades han slåss med grannens gamla katt under altanen - i snöre... Men det var en fördel för det var bara för mig att dra fram honom. Grannens katt klarade sig helskinnade, men med lite stukat självförtroende. Den katten var nämligen en vänligt sinnad katt som gärna umgicks med andra katter och pratade med dem. Han bjöd gärna in dem på en bit mat också. Nu finns inte snälla Aslan längre, men jag tänker ofta på honom.

Men åter till Simba. Han älskar människor, han sitter ju och jamar vid vägen när både människor och bilar åker förbi. Han vill GÄRNA hälsa. När det kommer in folk på vår tomt är han nästan snabbare än hunden med att springa fram och hälsa. Jag vet inte hur många som har mer eller mindre snubblat på honom för att han slänger sig på rygg framför fötterna - KLAPPA MIG!!

Hundar är ju inte heller något problem, han är inte den som springer iväg, nejdå, han vänder sig mot hunden och om han tycker det behövs så brottar han ner den... Ja, självförtroende saknas inte!

Igår var han som vanligt ute på snöret, jag ser att han har smugit iväg bakom hörnet men har inte riktigt hela snöret med sig (som han brukar när han jagar hus-musen). Jag smyger efter och får se Simba stå och prata/mjaua/muttra till en vit katt. Den katten står still och blundar när Simba pratar, vilket jag tolkar som att den lyssnar. Så den var nog inte så ovänligt inställd. Simba däremot smög fram, sakta, sakta. Mjauandes på det där sättet som jag tolkar som "snart smäller det". Snöret kommer att räcka fram till katten, och jag vill inte ha katt-fight eller grann-osämja så jag skrämmer iväg katten. Mycket riktigt - Simba rusar efter!

 

"Stick härifrån innan du blir hund-mat!"

 

 

På kvällen var Simba i sängen och var som vanligt väldigt gosig. Han spinner, trampar, stångas och buffas. Jag ska skriva ett sms och han är ovanligt förtjust i att bita i min telefon... Knas! Eller rättare sagt han biter i allt man håller i när han behöver gosa; fjärrkontrollen, telefonen, pennor osv.

Så när jag sitter där i sängen, lite ouppmärksam för Simbas smak, och skriver sms'et så biter han helt plötsligt mig i tummen. Jädrar vad ont det gjorde!!! Han missade telefonen eftersom min tumme var i vägen. Det blev ett litet, litet hål i skinnet och kom lite blod. Så nu hoppas jag att det inte blir någon inflammation av det här, men jag har en tjänstvillig hund som slickade rent och deras saliv är väl bland det bästa sårtvätt-medlet som finns tror jag.

Idag är det mulet och grått. Jag har ont i huvudet och är super-trött så vi lär inte göra många knop.

Sköt om er och ta hand om era ohängda djur - det ska jag göra, vi ska nog krypa ner i schäslongerna allihopa och mysa!

Kram, Therese

Vi var på Kolmården igår! Hur mysigt som helst och kan varmt rekommenderas. Det var lagom varmt, knappt någe folk och så mysigt att bara ha en dag maken och jag. Dessutom en väldans massa djur som var helt fantastiska att se!

Vi var där precis när de öppnade och gick runt hela parken, fikade och åt lite under dagen. Vi var naturligtvis både på säl-show och delfin-show. Sälarna var duktiga, men showen var nog mer inriktad till små barn så vi tyckte det blev lite töntigt och  skränigt.

Men delfinerna, dessa underbara djur! Älskar dem och det är så man får tårar i ögonen när man ser de göra konster och det med glädje! Man såg verkligen vilket fint samarbete skötarna och delfinerna hade. Och det är ju då som det är roligt att träna med djur - när båda har skoj!

Här kommer en lång bild-kavlakad, dock inga delfiner eller sälar. Men massa tigrar!

Det är ca 100 bilder och först kommer bilder från akvariumet som ligger utanför. Massa häftiga djur där också, spindlar, ormar, grodor och fåglar, apor och så klart haj och rocka!

 

Rocka med lysande blå prickar

 

Rockan i haj-akvariumet. Det var jättestor och gick välvt över en som ni kommer se senare!

 

Rockan igen

   

Hajen i akvariumet, eller det var ju flera. Jag är urusel på att komma ihåg vad sorten hette men vad gör det :-)

 

En annan slags haj, fast det är egentligen två olika, det mörka till höger om hajen är en haj som bara låg på botten och såg uttåkad ut.

 

Dadadada, hör ni hajen-musiken?

 

Snygg!?

 

Lite otäckt att ha den liksom halvt ovanför en...

   

Simmar iväg

   

Kolla in tänderna!

   

Fin fisk (utan namn) och jag tror den är jättefarlig att kliva på...

 

Ett akvarium som liksom man såg ner i, rockor och andra oklara fiskar!

 

Tjock fisk

   

Tjock fisk ovanifrån

   

Orm som var enorm, den var lika tjock som mina lår...

   

Nån slags ödla, rosa och fin eller hur?!

 

Skaller-orm!

 

Aligator

 

En till fast på land

   

Fåglar man fick gå in till, det gjorde jag så klart! Jättestor papegoja som jag snackade lite med.

 

 

Den här ville däremot varken prata eller bli fotad, han vände ryggen till så fort jag närmade mig!

   

Söta små apor som man var tillsammans med i ett rum. Så läckert att kunna vara centimetrar från en apa! Man fick inte röra och jag vet inte om jag skulle velat det heller...

 

 

 

 

 

Vargarna. De här (eller om det var andra vargar, har för mig att några rymt) träffade vi ju för några år sedan. Vi gick in till dem och fick klappa och gosa (själv stod jag stel som en pinne och var konstant vaksam, Mats däremot pussades och klappade. Men vi var där för hans skull så det var inge konstigt me de.)

   

 

Bakom tallen ser man (med mycket god fantasi) en lo. De var inte samarbetsvilliga för fotande!

   

Kamel eller är det dromedar?

   

Halvsnygga i vart fall :s

 

Noshörning som låg långt bort så bilden blev suddig.

 

Elefant

 

Gorilla-hanen, som de påstod var snäll men jag skulle nog inte vilja kela direkt...

   

Visst ser han grym ut!

   

Ur-söt liten silkes-apa

   

Gorilla-unge som spexar lite

 

 

Utsikt från Zafari.

Det var en linbana över hela Safari-området (det man åkte bil genom förr). Där åkte man över div djur i vagnar. Så häftigt och kändes mycket säkrare än att sitta i bil...

   

Lejonen ligger och slappar, här var vi väl 3-4 m över dem.

 

En björn som hittat bra sov-plats

 

En annan som grävt ner sig i gruset och sover...

 

Och en björn som badar...

 

Lejonen åkte man förbi 2 gånger från olika håll 

 

 

 

En älg, det är ju lite exotiskt eller sådär kanske. Men jag är glad att vi inte hade närkontakt...

   

Älg-kalv som slaggar för fullt!

     

Giraff

 

Fler giraffer

 

Struts eller emu eller vad de heter. Lite trista är de allt när de bara bökar i jorden...

 

Zebra eller Sebra, beroende på hur man vill säga eller stava...

   

Här ser man lite av vagnarna man hänger i ovanför strutsarna

 

Ett gäng zebror går på vägen där nere...

 

Giraffer bland tallarna!

 

Bergs-get kanske?!

 

Lamor och de där getterna

        

Nu minns jag ju inte hur högt man var som högst, men högt var det kan jag lova!

 

Här var ursöta små räv-liknande saker. Den här höll på och jagade något i vattnet, trodde de undvek vatten, men icke sa nicke.

   

Ungarna busade och tuggade på varandra mest hela tiden. De lät konstant också, tjattrade och tjöt.

 

Dhole hette de ju!

 

 

   

 

Tapir kanske? Den vände oss ryggen fort i alla fall, bilden under skulle varit först...

   

 

Mara och Kapybara. Maran studsar lustigt!

      

Snö-leopard som satt jättelångt bort så bilden blev suddig!

 

Kanin med jätte-öron!

 

Järv, den hade vissa likheter med Simba - sov mest hela tiden och blev den störd så vände den sig och somnade om.

   

   

Prickiga grisar...

 

Pappa Björn badar...

   

Mamma och ungen äter nog. Ungen hade fullt sjå att gräva ur all jord

 

Del av familjen, det var två ungar till som bara busade och sprang på andra sidan berget...

 

Vet inte vad den här heter, men söt var den.

   

Massa tigrar!

 

Den här tyckte det var dags för lunch, för han/hon stod vid luckan hela tiden...

 

 

Gos eller vad de gör

   

Den här hade nog hittat bästa platsen i solen!

   

 

"Hmmm, den där lilla ungen såg god ut!"

 

Ser ni att ena örat är lite halvt?

 

   

 

Mys

   

Ordentliga tassar!

   

Sover lite

 

Här är bussen de har grävt ner i jorden och som man kan få gå in i och ha närkontakt med tigrarna. Men det var inget sånt idag, kanske måste man boka och betala extra?!

   

Den här busade med någon innanför glaset...

 

 

 

Varmt!

Det var allt för den här gången, hoppas ni haft trevlig med bilderna!

Kram, Therese