Senaste inläggen

Av Therese Bergsmo - 21 augusti 2011 14:15





Ja, så hade det då regnat klart. Vi ställde ut div grejer på tork och genast låg katten i sin korg. Den var blöt och skulle få stå i solen var det tänkt, men han hade andra planer... Folk trodde han skulle resa bort!




 


Måste visa bild på mina tomater, de växer så det knakar...



 


Och paprika får jag också, jag hoppas bara att den kommer få annan färg, för grön paprika är inte så gott tycker jag... 


   

Våra vindruvor som börjar bli blåa och ska kunna ätas, säger de. Vi får väl se?! Den växer i alla fall som bara den och har klättrat upp över det mesta av ena tak-sidan på växthuset! 


 


Jag gissar att det här är den fulaste gurka som finns i hela Sverige just nu... Inte vidare vacker, men jag är glad att jag ska få EN gurka till!



Kram, Therese 

ANNONS
Av Therese Bergsmo - 20 augusti 2011 14:42

Idag fullkomligt vräker det ner från himlen. Det har regnat mest hela natten och dagen. Jag var ute för säkerhets skull i natt och tömde ur lite vatten ur paviljongen som hotar att rasa... (ja jo, det kanske ska erkännas att jag gjorde det samtidigt som Leia var ute och natt-kissade (där misstänker jag dock att det egentligen var Mats tur, men det ordar vi inte om här!))


Jag har under dagen roat mig med att flytta över allt från vår gamla dator till den nya... Jösses vad man samlar på sig! Mest massa gamla bilder, så det var lite nostalgi-trippar från när Leia var liten valp-bebis. Ska se om ni ska få se några underbilder så småningom.


Maken och djuren har haft det mysigt i schäslongerna (vet inte om det stavas så, men jag säger så om dem). De har tittat på film och Simba är så rolig för han ligger där och myser, Mats måste fixa något och då tittar Simba förnärmat upp över att sällskapet försvann. Mats var inte så svår-övertalad att gå och sätta sig igen!





Självklart ligger Simba så nära Leia han bara kan!



"Ah, jag lyckades sparka ner hunden och kan sträcka ut mig precis hur jag vill!"

 


Sitter tålmodigt och väntar, vi frågar vad hon vill och hon visar! Gissa vad hon vill ha?!

 


Inte är det Tobleronen i alla fall, utan någon av hennes tugg-krokodiler!

 

 

Nu vill jag varna känsliga! Bilden som kommer är inte trevlig. Jag fick den skickad med MMS av maken när han och Leia tvingade ut sig på promenad... Vi har massor med paddor häromkring, så det är inte underligt att en och annan blir överkörd. I somras var det miljontals med små-paddor på vägen nere vid vattnet, då tittade jag i himlen och bara gick och hoppades att jag inte klev på allt för många - det gick inte att kryssa mellan dem!

 

 

 

 

 

 

 

 

 


    



Kram, Therese 


ANNONS
Av Therese Bergsmo - 19 augusti 2011 15:32

Ja, vad säger man... Det var jättelänge sedan jag bloggade, men jag får skylla på en härlig sommar som kom emellan!


Den här veckan är Mats sista semester-vecka, trist men sant. Vi har haft super-mysigt tillsammans och hittat på lite smått och gott. Men när jag kollar igenom mina bilder så är det inga "bevis" så att säga. Men det finns annat fint ni kan kolla in!




En utflykt vi gjorde med Mats päron till Sandhamn och ett stället som kallas Silverkannan. Där badade Leia, som vanligt letande efter sten på botten...

   

När vi satt på klipporna på Bjurö (där vi också varit på semestern) så kom helt plötsligt en mink upp ur vattnet - ca 2 meter från oss. Jag följde efter och fotade den så gott det gick...


 

På väg

     

Står och kikar in den konstiga människan som fotar hela tiden... Den var väldigt orädd för att vara mink, så den blev nog matad av båt-folket.


  

 

Vi var på Ulriksdal och fikade, där hade de en robot-gräsklippare. Leia var så klart tvungen att nosa den i häcken...


 

Ja, så har vi målat också... En altandörr med foder runt. Leia fick bråttom ut och blev fläckigt vit :s


 

Här är bild på huset, jag tror att det är innan vi målade om det... Visst är det fint med paviljongen?! Där sitter vi och njuter nästan varje kväll. Igår satt vi där och käkade kräftor med Mamma och R. Trots att regnet öste ner och åskan slog, vi hade en presening över! Tända ljus och mys!



En oerhört fin ros vi köpt, den luktar underbart också!

   

Underbar lykta jag fick av min kära make här i sommar! Vi har två till, mindre, varianter också som vi hittade på rea!


 

Katten i blommorna välkomnar när man kommer till oss. Men nu är inte blommorna lika fina längre, men vildvuxna och katten syns inte längre...


 

En fin blå blomma vi har haft, men sedan blev allt så skräpigt och stökigt så nu bor de på komposten.


 

Våra fladdermöss har fått egen holk. Dock har ingen flyttat in än, kanske är den för modern?!


 

Paddan som bor hos oss... Inte lika trevlig eller välkommen. Dock har den fått massa ungar så vi har små-paddor mest överallt på tomten. Men iår har Simba lärt sig att inte slicka på dem - förra året fick han dreggel-tomte-skägg.


 

En annan lykta vi har, märks det att vi älskar lyktor?!


 

Ängla-trumpeten när den blommade som bäst!

   

Så vacker, och doftar oerhört mycket, men bara på kvällen. Kan nästan bli lite mycket ibland...


 

Vackra glas jag fått av min mamma och min älskade Mats. Samligen är utökad med 2 martini-glas från Svärmor Monica efter att bilden togs.

 


Så här kan det gå om man matar fåglar med solros-frön. Helt plötsligt hade vi massa solrosor på tomten.


 

Så vackra! Och det lär väl bli mat till hösten när de vissnar antar jag!


 

Vad har då Simba sysslat med? Jo, mest sovit...


 

Ibland låg han på trappen och vaktade huset. Vår hund gör ju inte det... Men Simba är en jäkel på att vakta & kräva att alla klappar på honom. Han sitter så långt snöret räcker och jamar på de som går förbi på vägen "kom och klappa!"


 

Han har också hittat nytt vatten-hål. Jag har en hink med vatten på planterings-bordet. (Sänker ner blommor i den.) Simba dricker vatten... Tur vi hade en hink till honom!

   

 

Äkta Ragdoll-sitt-stil... Som en liten gubbe.



Här har han hittat Bia-bädden (hund-säng egentligen, men Simba är ju hund i sin värld) som låg upp och ner och var alldeles förträfflig att sova i!


 

När vi bäddar rent brukar Simba vara med och hjälpa till. Här får han kolla in örngottet på insidan!


 

Leia älskar den här leken och vill gärna vara med och busa med honom säkert förvarad i örngottet... Liten galen rottis :s



"Jag kan se minst lika galen ut!"


 

"Vad säger du husse, ska vi ta den lilla råttan i örngottet nu?"


 

Jodå, han har varit ute och rört på sig också....



... men mest sovit!

   

Jag vet inte om han försökte tala om att han behövde en dusch här eller om det var nån harkrank som jagades...


 

En ekorre som satt på altan-räcket. Jag hade aldrig märkt den om det inte var för Simbas klampande genom huset och kuttrande vid vardagsrums-fönstret... Gissa om Simba var upprörd att dörren var stängd!


 

Leia inlindad i filten efter simningen vi åker på varje vecka. Helst ska vi tända brasa och mysa hela kvällen tycker hon, men det har varit liiite varmt för brasa i sommar (30 grader sisådär).


 

Leia äter skruvar!


 

Leia äter vanilj-stång (hon har eget paket i frysen).


 

"Vill bara säga att jag låg här först! Sen kom den lilla huliganen och tröck huvudet mot mitt."


 

En dag hittar jag Simba upprörd i trädgården - han satt fast! Följde snöret och såg att en liten ynka sten låg i vägen... Han är stark och framför allt tuff den där :s


 

Så här har Leia och jag gjort när husse vill ha med oss ut på tidiga morgon-promenader!


 

Sötnosen efter en tung dag. Hon ligger ofta ute med tungan och sover... och smaskar.

   

"Jösses, inte promenad igen. Jag är trött har jag sagt!"


 

"Gör mig fint mot den lila filten i fåtöljen som är min - bara min!"


 

Njuter av en päron-split! Jag käka nogger tror jag det var... Gott!


 

Världens goaste mungipa att pussa. Hon luktar så gott där.



Världens snällaste ögon som tittar på en och verkar förstå vad man tänker!


 

Så här sitter Leia efter varje måltid. Hon har pinnar i bokhyllan och hon ska ha en efter maten, hon kan sitta där i 20 minuter innan hennes husse eller matte kommer på vad hon ska ha. Ser ni den anklagande blicken?!



Här sitter sötnosarna tillsammans, Leia käkar mat och Simba dricker vatten. Han liksom "skrapar" innan han dricker och man kan se en tass i luften under vattenskålen - knas-katt som ärvt det efter morsan sin! 



Dottern, Alexandras, söta Lejon-kanin som Simba blev oerhört förtjust i. Vi vågade inte släppa ihop dem, kaninen var så liten... och Simba så busig...

   

"Lägger mig här och vaktar!"


 

Simba på baksidan, han fick utforska det medans vi bytter lister i fönstren.


 

Här har han gått in för att se närmare på list-bytet!


 

"Jag tror ni har missat en bit här, jag vill inte ha kallt drag i vinter från fönstren när jag ligger och och spanar fåglar, rådjur och räv!"


 

"Hmmm, vid närmare eftertanke så tror jag att vi alltid ska ha fönstren öppna så jag kan se mössen bättre där nere!"

   

Söta syster-sonen Martin som "matar" Leia med bollar.


 

Så go och söt unge som var totalt orädd för Leia. Och Leia var så snäll, släppte bollar till honom och han sa "Thank you".


   

"Ät!"


 

Finaste finaste ungarna! Kusinerna - Alexandra och Martin!



Han spexar lite....


 

... och blir allvarlig igen.


 

Go-ungar!


 

Mats & min bröllops-present till oss själva! Två Schäslonger att ligga och kolla film i . Gissa om vi njuter och nästan somnar! Bådar gott inför hösten när kyla och mörkret kommer, massa tända ljus och kanske nån brasa!

 

 

Det var lite från den senaste tiden, jag hoppas vi hörs snart igen.


Många kramar, Therese


Av Therese Bergsmo - 8 juli 2011 09:20

I onsdags fick jag äntligen träffa min lilla syster-son, han har jag bara sett på bild... Så fin och så charmig. Helt underbar liten kille. Han sov när vi kom och var väl lite i chock över att det helt plötsligt dykt upp massa mer folk medans han sov. Vi skoja om att han aldrig mer kommer somna för risken att det bara dyker upp massa folk. Men han tog sig snart och fick full rulle i trädgården hos mamma. Han hade hittat en stroller (man kör ut gödsel i en liten vagn) som han körde över hela gräsmattan, tur det inte var gödsel i! Han var stark och lyfte runt den när han skulle runt hörn och liknande.


Sen blev han så klart förtjust i Leia, han matade henne med tennisbollar. Hon som är så snäll tog bara emot och lämnade tillbaka när han ville ha dem. Han frågade tom om han fick ta dem innan han tog dem. Och sa "Thank you". Så gullig.


I morgon fyller jag år och ska få fira med hela tjocka släkten (i alla fall de jag umgås med!). Det ska bli kul och verkligen roligt att få visa upp vårt hus för dem och så får lilla Martin träffa Simba också - han lär gilla honom misstänker jag.


Jo, jag är ju extrem-dålig på att få ut bilder. Men på Facebook har jag kommit på att jag kan lägga ut bilder direkt från mobilen så där är jag lite flitigare. Adda mig vettja "Therese Bergsmo" så får ni se bilder lite oftare...


Ha en toppen-helg!!


Kram, Therese

Av Therese Bergsmo - 6 juli 2011 08:27

Idag ska jag träffa tjocka släkten, fast de är nog inte så tjocka... Syrran från England kommer med make och son. Lill-grabben har jag bara sett på kort, han är snart 2 år, så det ska bli jättekul att få se den lilla krabaten. De kom med flyg igår till mamma och dit ska jag och dotter på lunch. Mysigt!


Här i Söderskogen kan jag berätta att fåglarna vaknar 02.09 Hur jag vet det? Jo, för jag låt vaken en massa inatt... Grrr


Min iller till make målade klart garaget igår, herregud vad han har målat och kämpat med det... Jag blev trött jag bara tänkte på det! Men nu är alla husen målade och så fina, så fina! Han är duktig han. Hoppas bara att semester blir lugn för honom så han hinner komma ikapp med sömn och återhämtning...


Grannen hade såna där trädfällare igår, det heter typ aborginer men ändå inte, aborister kanske?! Aborginer är väl urinvånare i Austalien eller nåt. I vilket fall som helst så klättrade de som en apa upp i en hög tall. Det rasslade så där som ekorrar gör så både Leia och Simba följde den enorma ekorren. Det var spännande underhållning för oss alla och vad skickliga de är! Jag var orolig för vår tomt och bilen och liknande, men det behövde jag verkligen inte vara!


Igår frostade jag av frysen också, ni vet efter att den hade stått med öppen dörr... Det var massa is och snö där inne, så det var verkligen dags! I samband med det hittade jag div mat som blivit förstört och som kastades. Hittade även ett gäng mjuka tunnbröd som jag gav till fåglarna. Men tydligen tyckte de inte om bröden, för de åt ingenting. Däremot gillade räven det!! Jag såg honom/henne igår kväll med hela munnen full av bröd. Han lassade in som pappers-ark, 10 st och stack iväg över tomten. Det såg för kul ut, och varje liten smula skulle med. Undra om det är till ungar eller om den gömmer för sämre tider, jag har nämligen sett honom gömma saker i vår kompost...


Apropå kompost, har jag berättat om min nära-döden-upplevelse. Tur man har en make som är tuff och vågar ta sig an svårare uppgifter här hemma... Jag var ner med massa matrester till komposten för någon vecka sedan, fixade lite runt komposten och framför allt i. Stod där en bra stund och grejade. När jag går därifrån tappar jag locket till den kompost-hink vi har under diskbänken. Den ramlar rakt på en orm! Hua, jag skrek och Mats kom. Han fick ta hand om den lilla ringlande saken medans jag hysteriskt ropade till Leia att hon skulle gå in. Det är ju ett år sedan hon blev biten så jag var inte så road av att hon skulle vara ute... Men det visade sig vara en snok, så egentligen behövde jag väl inte bli rädd... Men det sitter djupt rotat sedan bettet. Vet ni? Jag gör en lustig sak när jag blir rädd. Jag drar in tårna under foten, sen går jag med dem indragna tills jag kommer på att jag har gjort det och inte behöver vara rädd längre. Någon mer som drar in tårna? Jag har gjort det sen jag var liten... Det spelar ingen roll om det är en grej som jag blir rädd för eller om någon blir arg på mig eller så, tårna åker in under foten...



Nej, nu är det dags att göra sig i ordning, har lite taxi-verksamhet också att göra - ska hämta mormor på sjukhuset så vi blir verkligen fullt hus hos mamma idag!

Kram, Therese

Av Therese Bergsmo - 5 juli 2011 10:41

Ja, nu kanske de inte räknas som barn längre, men för oss är de alltid våra ungar ;-)


Mats dotter, Madeleine, kom upp från Västervik i fredags och har varit hos oss tills igår. Min dotter, Alexandra, kom med pojkvän/fästman till oss i lördags och fikade och käkade middag innan de åkte till hennes pappa. Så i lördags var hemma-dag, men i söndags skulle vi minnsan åka till  Uppsala och strosa runt. Fika och kolla lite affärer. Men efter ca 10 min ute i snålblåst och kyla så gav vi upp och åkte hem... Trist.


Det har varit mysigt att få krama lite på våra ungar och se hur de ser ut. Det blir lite längre mellan varven nu när de blir äldre och har andra intressen än föräldrarna (hur nu det är möjligt?!)


Idag ska jag roa mig kungligt och försöka frosta av frysen som blev ofrivilligt igen-frusen för några veckor sedan... Jösses, vad jobbigt säger jag bara.


Fortfarande ingen som vill köpa en Drinkwell?


 


500,- står den på blocket nu för. Inklusive 5 filter...


Ha det gott och ta hand om varandra.


Kram, Therese

Av Therese Bergsmo - 30 juni 2011 09:39

Jaha, då känner jag att jag ska blogga lite igen och berätta om mina dagar. Det har varit en jobbig tid och lite upp-och-ner i humöret som jag är så är vissa dagar jätteroliga medans andra är rena öken... Men idag tror jag blir en bra dag.


Det är oerhört hett här. Igår satt jag i skuggan mest hela dagen och svettades. Räknas inte det lite som att träna, Inkan? Jag menar; när man tränar svettas man och svettas man så tränar man väl? Eller??


På sen-eftermiddagen kom grannen Yvonne och Viva förbi med bilen, de skulle åka och bada. Jag som inte hittat något hund-bad häromkring blev själa-glad och hängde med. Gissa om det var mysigt?! Jag badade INTE, nejnej, sånt gör inte jag utomhus (knappt i bassäng heller). Jag är nämligen övertygad om att det finns haj i vattnet (även på det djupa i bassäng) som ska äta upp mig, så bada gör jag helst inte... Men hundarna badade. Viva simmade och simmad efter sin leksak. Jag ville inte ha konkurrens mellan damerna så jag sa att Leia inte fick simma ut. Hon roade sig då med att gräva upp alla stenar som fanns på stranden. Hon står i vattnet och drar in dem med framtassarna, sedan dyker hon ner med hela huvudet och plockar upp dem... Toka! På slutet kopplades Viva och Leia fick simma efter leksaken, men jag vet inte om hon var så road, hon simmade inte så fort som i bassäng i alla fall! Kan det bero på att vi konkurrerar med henne i bassängen och det var svårt (i och med att jag inte badar!)


Idag står egentligen inget på schemat, det blir nog en dag ute så mycket som möjligt, även om det är hett, hett redan nu... Simba är inte den piggaste när det är så här varmt, däremot på kvällningen är han pigg. Då gapar han och spanar i alla fönster eller jagar små fjärilar och flugor. Jag vet inte hur många flugor jag hittat som snurrar runt med en vinge... Jäkla katt, döda dem på en gång tycker jag.


Må gott allesammans och bränn er inte i solen, det är lätt nu!

Kram, Therese

Av Therese Bergsmo - 29 juni 2011 09:16

Så länge sen jag skrev nu... Det har varit lite deppigt hemma hos mig ett tag. Jag har väl inte mått toppen om man säger så :s


Det här är svårt att skriva om utan att jag ska trampa någon på tårna och det är det sista jag vill. Jag vill bara skriva hur jag uppfattar det och hur jag mår i det hela.


I går fyllde Alexandra 19 år, denna underbara tjej som jag är så oerhört stolt över! Hon kan gå hur långt som helst med det hon tar sig för. Hon har ett huvud som är smart (mer än smart skulle jag vilja påstå, men jag är ev. lite partisk...), hon är oerhört social och lätt att ha att göra med. Hon är helt enkelt en toppen-tjej!!!


Nu är det 1,5 år sedan hon flyttade till sin pappa. Det var med väldigt blandade känslor för mig. Hon och jag hade då tillbringat 17 år tillsammans nästan dagligen. Vi hade delat allt och pratat om allt. Jag kände mig verkligen som en stor del i hennes värld. Men liten blir stor och Mamma ska inte längre vara så nära. Dessutom hade jag nog en hel del regler och grejer som inte passade i frigörelse-processen ;-) Helt plötsligt har vi inte längre den där täta kontakten. Det blev ett stort tomrum för mig. Jag som varje morgon fått äta frukost med henne och höra hur dagen skulle bli, som varje eftermiddag fanns där när hon kom hem från skolan och fick höra hur dagen hade varit. Så helt plötsligt har vi lite sms-kontakt och något samtal ibland.


Jag vet att hon har haft det jobbigt stundtals under sin uppväxt med mig. Det är inte helt lätt att växa upp med en mamma som är sjuk och som pendlar i humör. Jag är så oerhört ledsen för det! Jag har försökt så gott jag har kunnat, efter min förmåga. Jag har haft en konstig uppväxt som har speglat sig i mitt sätt mot henne. Men jag har inte utsatt henne för samma saker som jag blev utsatt för, det har varit mitt mål. Jag har velat att hon ska få en så bra uppväxt som hon har kunnat få med mig.


Jag har gett denna lilla dam allt jag har kunnat, ibland (ganska ofta) mer än jag kanske klarade av. Ofta gick jag själv i gamla, trasiga kläder för att hon skulle få ha det senaste eller en ny dator eller vad hon nu behövde. För det tycker jag hon är värd. Det är absolut inte så att jag är bitter eller så för att jag valde på det sättet - för mig är det självklart! Hon skulle inte behöva gå i ärvda kläder eller fel mode eller vad det nu var.


Så i våras försvann kontakten mer och mer mellan oss. Jag förstår ju att det är en frigörelse-grej och allt det där, men för mig blev det oerhört tungt! Hon är och har alltid varit en oerhört stor del av mitt liv. Jag lovade henne när hon föddes för 19 år sedan att jag skulle skydda henne från allt ont och göra allt som stod i min makt för att hon skulle få ett bra liv. Jag skulle inte tveka en sekund att dö för henne.


Vi har som sagt haft väldigt dålig kontakt under våren, en vår som jag tyckte var viktig för henne. Hon skulle ta studenten och sedan vidare ut i livet. Jag ville vara där och finnas för henne när hon funderade över skola och student-kläder, vidareutbildning och jobb, fester och annat som hör en sån här vår till.


Nu har hon tagit studenten och jag var där med plakat och grejer runt halsen. Hon var så fin, hade fixat allt själv. Stolt blev jag igen, för hon kunde fixa själv - utan morsan... Hon är en bra tjej som kommer att klara sig bra här i livet.


Vi har haft lite bättre kontakt igen nu de senaste dagarna och det känns lite "som förr" när vi sms'ar eller rings, vi skämtar och snackar. Jag känner mig fortfarande ovan vid att inte vara viktigast, vid att inte vara den som vet mest och först. Men det är väl så det ska vara?!


Jag kan i allt det här också se hur min mamma haft det under åren som vi inte haft kontakt eller dålig kontakt. Hur man lider som mamma när man inte har kontakt med sitt barn... En del av hjärtat slits ut.


Ville bara skriva av mig lite och förklara min "frånvaro".


Kram, Therese


PS Bilder på blommor, hus och liknande kommer väl en regnig dag - idag skiner solen och jag ska ut och njuta.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ bergsmo.se med Blogkeen
Följ bergsmo.se med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se