Ojojoj, vilken dotter jag har!!! Hon körde upp igår och grejade det!!!!!!!!

Hon tog både teorin och uppkörningen på första försöket, super!! Man kan inte vara annat än super-stolt.

Lite känner jag att jag har hjälpt till också som suttit med vid övningskörningen och traglat lite här och där med henne. Vi började vår resa så här (vad jag minns i alla fall);

Vi åkte upp till Ursvik, skulle gå prommis med Leia. Det var vinter och snö ute, Alexandra skulle övningsköra en av de första gångerna. Hon la i backen på vändplanen och skulle ut från parkeringsplatsen (det var inte en bil på hela planen så jag var fullkomligt lugn! Dessutom stod hon i uppförsbacke så det kunde bara gå åt ett håll...). Hon börjar backa, då spyr Leia. Inte så lite heller... Hon hade satt i sig massa snö och hästskit (som hon ju inte äter annat än när det är genomfruset) och korv. PLASK sa det i baksätet, men hon hade den goda tonen att spy på golvet och inte på sätet. Vi vevar ner rutorna och ska fortsätta, plask igen... Jag kan säga att hon fick kanske inte en super-bra start i sitt körande.

En annan gång skulle vi köra i ett villa-område (också detta precis i början). De höll på att bygga det här området så det var varken mycket folk eller bilar - perfekt nybörjar-ställe! Då ser hon en buss, ca 100 m bort, som hon känner att hon måste väja för och det gör hon - rakt upp på en trotoarkant som säkert var 3 dm hög... Höger framdäck var aldrig sig likt efter det. Tyvärr blev jag jättearg och skällde som en band-hund (pedagogiskt?? Nej!), men hon tog nog sig ur den trauman också.

En annan gång var vi i ett lite mer trafikerat villa-område, får plötsligt möte med en stor Volvo precis vid en korsning så det kom lite hastigt, för han svängde liksom bara in framför oss. Alexandra väjer bra, rakt in i en häck... Där satt jag med grenar i håret och en repad sida på bilen.

Efter detta bytte jag bil, till den lilla pärla jag har idag, Renault Clio. Går som ett skott... Forden (Escort) som vi hade innan rullar faktiskt fortfarande, det var en riktigt rolig bil att köra som man dessutom inte behövde vara särskilt rädd om - perfekt att övningsköra i.

Vi har kört mycket, lilla gumman och jag. Hon har utvecklats mer och mer för var gång. Vi har självklart varit oense, vi har skrattat och vi har gråtit. Men nu är det klart, nu får hon köra själv! Och jag kan säga att jag är inte ett dugg orolig när hon ska ut på vägarna själv!!! Hon har ett stort sinne för säkerhet och kör mycket bra. På slutet av övningskörnings-perioden har jag mest suttit och sovit när jag åkt med henne - så säker har jag känt mig!!

En annan sak jag gjort när hon kört bil är att jag har "stört" med att sätta på radion (på högsta), satt igång vindrutetorkarna, fläkar osv. Allt för att hon ska få öva på att annat kan hända i bilen och att man ska behålla koncentrationen och lösa problemet. Jag har även sjungit - falskt... till hennes stora förtjusning. Leia har nyst i örat, harklat sig, hostat och skällt till oprovocerat. Jag har även städat handskfack och varit allmänt stökig. Så när vi pratade innan uppkörningen så hade hennes bilskole-lärare sagt att hon skulle vara beredd på att det mest oväntade kunde hända just under uppkörningen, men hon har liksom redan varit med om allt...

Duktiga tjej, jag är så oerhört stolt över dig!!

Kram, Therese