Är så trött, är det det här som kallas höst-trötthet? Jag älskar hösten, fina färger, klar, kall luft och mysig brasa. Kan det bli bättre? Ändå är jag så trött så trött... Kanske har blivit lite mycket ute-luft nu när man bor i hus, man är så att säga knappt inne under sommarn.

Vi har i alla fall laddat med ved, till paddans förtjusning. Har jag berättat om paddan? Gör det igen i så fall. Vi hade fått ett helt träd från en snäll granne, eller flera träd från flera grannar om det ska vara sanningsenligt. Vi delade dem, och skulle sedan klyva dem. Har ni använt en ved-klyv någon gång? En elektrisk alltså. Det är vane-framkalladen, precis som ogräs-bränningen. Inte särskilt tungt heller eftersom maskinen gör jobbet! Vi klöv upp en stor hög, det går ganska fort. Sen kom regnet och vi skulle stapla in all ved i ved-förrådet, eller rättare sagt vi slängde bara in det under tak (därav möte nr 2). Längst ner i högen ligger en padda modell enorm. Platt men inte död, nejdå, han kravlade iväg in under huset (fast det är nog en hon för jag har för mig att honorna är större än hanarna när det gäller paddor). Jag skrev i alla fall rakt ut när jag såg paddan, hela Söderskogen hörde nog mig...

Några dagar senare ska jag stapla upp den inslängda veden, vad ligger då längst ner, jo paddan... Hon kröp ner under våra bräder under veden och där får hon gärna över-vintra tror dock att det blir lite för kallt för henne.

Ogräsbränningen är färdig för i år. Jag har fått låna våra kära grannars helt suveräna handtag och då har verkligen ogräset försvunnit - och inte så mycket som kommer åter, för växer upp gör de ju så fort de får chansen. Men nu får vi vila, både ogräset och jag, till i vår.

På nätterna har vi 11 grader i sovrummet, vi sover med stängd dörr och öppet fönster, gissa om det är mysigt att krypa in under dun-täcket?! Dock har vi ilskna rävar utanför mitt i natten, de tjattrar och slåss. Jag har sett dem en gång för jag undrade vad som tjattrade. Leia meddelar naturligtvis på sitt charmiga sätt (morr och höga skall) att de är utanför - som om vi inte hörde dem... Man får hjärt-stopp varje gång.

Idag blir det en ytterst lugn dag, orkar inte ens yoga nu på morgonen som jag brukar göra varje morgon. Det är ett underbart sätt att vakna på, men idag känner jag mig ytterst sliten och behöver nog mer stillhet och vila än yoga - även om det är precis det man borde göra... Men tröttheten är värre än värre, som min mormor säger om något som är hemskt.

Kram, Therese

Jag måste ha världens bästa mamma! Hon finns alltid där för mig, hur mycket jag än strular till det. Hon älskar mig för den jag är, inte det jag gör. Hon har alltid tid med ett samtal om man har problem. Hon kommer farandes med mat när man är sjuk, tom lagar den åt oss. Ja, hon är helt enkelt underbar och man glömmer nog bort att berätta det så ofta som man borde, så därför hedras hon här på bästa sätt!!!

Nu har hon återigen funnits där för mig. Jag har fått köpa hennes bil mycket förmånligt. Den bilen har jag spanat på länge och velat ha, en super-bil som kommer att rulla många mil i min ägo. En Toyota Corolla med krok. Den är pigg, den är snygg (ljusblå metallic), den har ACC (jag kan ställa in 19 grader och få 19 grader utan att besväras av öppna fönster och annat som jag höll på med i somras), den har en bra baklucka så Leia får numer åka där (till hennes stora förtret igår - hon är ju van att sitta på sätet, helst fram!), den är helt enkelt perfekt för mig!

Hon själv fortsatte med Toyota och har en mycket snygg Auris (efterföljare till Corollan) som är så läcker och verkar vara trevlig att köra (provkörde inte igår, jag var så lycklig över min egen lilla corolla så det behövdes inte).

Mats gjorde den fin igår, tvättade allt invändigt och spolade av den utvändigt. Nu är den riktigt fin - ända tills jag åkte och köpte jord med den idag... men men det gick att få ur den smutsen också.

Så jag vill verkligen tacka min mamma för att hon finns där för mig, hon är världs-bäst och jag älskar henne!

Kram, Therese

PS 

En text jag hittade som stämmer så bra, så bra.

‎4år: Mamma kan allt! 8år: Mamma kan mycket! 12år: Min mamma kan faktiskt inte allt! 14år: Mamma fattar ingenting! 16år: Mamma är hopplös!... 18år: Hon där? Hon har gått ut på datum. 25år: Mamma kanske vet lite om detta. 35år: Innan vi bestämmer oss, frågar vi mamma. 45år: Undra vad mamma .... tycker om detta 75år: Jag önskar att jag kun...de fråga mamma om detta!

Här hemma gråter råttorna, det är så tomt både i skafferi och kylskåp... Idag blir det till att stor-handla med Mats, så det blir någon ordning igen. Kaffet är total-slut och det är ovanligt när det gäller mig, för jag har alltid ett paket på lut och skriver upp på handlingslistan när jag tar det sista, men tydligen inte den här gången. Hur em-kaffet ska gå till vet jag inte - verkar bli ett problem...

Idag är det ett år sedan Svartis gick bort, jag minns det som igår. Svärföräldrarnas gamla, sjuka katt som jag åkte och avlivade. Sedan fick han en fin grav på Bjurö. Tänker på honom idag och hoppas att han skuttar runt i djur-himmelen och njuter av värme och sol.

Igår var det simning för Leia, hon är helt galen i det och fullkomligt älskar det. Nu känner hon tom igen vägen dit... Tjuter i bilen ca 1 km från stället. Sedan är det någon som har bråttom ner i poolen, men hon ska duschas först och få på sig en flytväst. Sedan simmar och simmar hon, hon fullkomligt njuter av friheten i vattnet. Vi kör ett pass med lite rejs, alltså att vi slänger en leksak till andra änden som hon får simma lite fortare för att hämta - så hon får upp hjärt-frekvensen lite. Igår var hon rejält slut efter simningen, körde ganska hårt. Hon sträckte sig nog lite i ena baktassen också, men idag är hon som vanligt, bara lite mer trött.

Men vem är inte trött? Uppe tidigt idag, dottern åkte för en halvtimme sedan till skolan. Jag ska träffa mamma snart så det är tidigt idag. Dessutom hade vi high-chaparall på tomten inatt - igen. Grävling eller räv stökade runt och Leia skällde ut dem. Gissa om man får hjärtinfarkt när hon skäller till när man sover... Skönt att det är helg och att vi kanske kan vila lite.

Många kramar, Therese

Här kommer nu äntligen lite bilder, dator, mobil & jag var äntligen samordnade...

 

Först ut en liten söt snigel som Leia och jag hittade på promenaden igår.

 

Här är det en katt som har det väldigt bra framför brasan, han har 4 kuddar att ligga på så att det är riktigt mjukt... Kräsen? Inte han inte. Bortskämd? Inte han inte!

  

"Matte, sluta fota, jag försöker sova! Räv och grävling störde min skönhetssömn i natt på altanen!"

"Vi vet, vi hörde både dig, Leia och skogens djur - ingen har sovit bra..."

 

Banana-split

GOTT!!!

 

Simba på spaning i trädgården. Han har förmodligen en och annan skogsmus i det här sten-partiet...

Upprörd Simba som har blivit tvättad. Dock tände jag brasa så han fick varmt och gott. 

Nej, jag är inte alls torsk på att tända brasor - vi har redan gjort av med massor av ved.... eller JAG...

 

Hur vänder man bilderna? Ja, uppenbarligen lyckades jag inte här...

 

Här är mitt sommar-arbete. Hela diket utanför vår tomt var fullt med ogräs - det är nu bortbränd och under hittade jag fint grus. Till vänster ogräs, till höger bränt...

 

Här ska kokas lingon-sylt! 5 kg

 

Vriden bild igen... Den här fina ved-hållaren har Mats gjort så nu kan vi ha massor av ved inne när höst-stormarna tjuter runt knuten och man inte vill gå ut och hämta ved hela tiden...

 

Rådjur på besök. Simba spanade som en tok på vår balkong, Leia snarkade i fåtöljen och gick miste om alltihopa...

Inte på vår tomt (som tur är!). Hittade dessa varelser på en promenad i Väsby med mamma. Visst var de lite gulliga!

 

Allra bäst är ändå bilden som stod vid hagen...

Trött katt som inte riktigt får plats i sitt klätter-träd längre

 

Leias kompis Zamba (med familj så klart) var på besök. Tror ni inte att de måste busa i jordgubbs-landet?

 

"Jag syns knappt", säger Zamba

Tok-rejs runt tomten. Ni ser Zamba till vänster i bild, jag hann inte med att fota i den takt som de sprang...

Leia jagar som vanligt Zamba och hon flänger runt

   

Kort stunds vila

 

Sen var leken igång igen. De busar så underbart bra ihop, även om Leia är lite hårdhänt ibland...

 

Här är Zamba nerbrottad

"Ligg kvar", säger Leia

 

Zamba älskar Simba också, de är riktigt bra vänner. De busar också stundtals ihop. Tyvärr hann jag inte få med någon sådan bild.

  
 

    

Vackra, snälla Zamba pustar ut lite och spanar på Simba

 

Här har de precis busat...

 

Nagg på magen, Simba njuter av att någon vill busa med honom - det gör inte Leia så gärna.

Min Kirsch-grej som utlovades bild på tidigare isommar.

Han satte upp gamla, rostiga armerings-nät och hängde hyllor för blommor på. Det gjorde jag också!

   

Fast på mitt fina planterings-bord!

 

Hund-säng? Nopp, katt-säng. Han sträcker ut sig i hela sin längd på den längsta sidan av bädden, han är inte så liten den där katten.

 

Första skörden egen potatis ur landet. Vi fick massor som vi har ätit upp alltihopa nu!

 

Här fäller vi tallen. Ove sågade och vi släpade grenar hela dagen... Men vi fick mycket ved, mindre skugga och framför allt mindre kottar på tomten!

 

Den var mycket större när den hade kommit ner på backen än den såg ut på höjden...

    

Leia hade en drake som vi köpt på IKEA, helt plötsligt hade hon tagit bort vingarna på den. Jag satte fast dem i hennes fästing-halsband och sen var buset igång!

 

Ser lite dum ut?

 

Snygg?

 

"Försvinn!"

 

"Om jag gör så här då?"

Ena vingen borta

Nöjd över bedriften!

Kämpar vidare

"Kan någon hjälpa mig, jag ser för dum ut i de här vingarna!"

   

Vår nya ytterdörr. Den gamla hade garanterat läckt in snö i vinter...

 

Leia funderar i jordgubbslandet. Konstigt att vi inte fick så många jordgubbar....

 

Vackra prinsen när han var på besök. Han sitter här och funderar över vad det är för mistlur som gapar på altanen (Simba den elaka som inte fick vara med och leka med Prinsen!)

 

Alla djur verkar ha någon för-kärlek till vårt jordgubbsland...

Leia och Viva en vacker sommar-dag

Mys under tork-vindan.

 

Födelsedags-tårta när jag fyllde år

Det här var räddningen i somras när det var så varmt.

Party-tält i skuggan med stolar, bord, dator och säng både till Leia och oss.

    Från andra hållet.

Så gott folk, nu har ni fått lite bilder.

Kram, Therese

Igår kom kära dottern ut hit. Det är ju lättare att ta sig hit och dit med körkort så idag har hon min bil till skolan *weeee*. Spännande att hon ska köra själv för första gången i bilen. Jag minns det och minns att det var både kul och läskigt. Man hade liksom ingen att fråga om något efter vägen som kunde dyka upp; hitta, vilken hastighet, skyltar, filer osv... Men jag vet att hon är en säker förare och mer försiktig och säkerhetstänkande än busig och huliganig som jag har varit - stundtals.

Vi skulle igår fira lite att hon har körkort så hon skulle få prova på första turen själv i bilen till Skoklosters pizzeria (jo, vi har en sådan nuförtiden. Även en liten lanthandel, så nu är det stor-metropol). Ringer pizzerian, de svarar inte, kollar på menyn och ser;

De har stängt på måndagar!

Bestämmer att åka till Bålsta (lite större metropol här i ödemarken med både det ena och det andra...) och handla på kinan istället. Alexandra hittar inte så jag ska med som kartläsare (hmmmm, jag tror hon mest ville ha sällskap). Ringer i bilen, de svarar inte heller. Stängt på måndagar... Som tur är har de ytterligare en kina och de hade minnsan öppet!!!

Är det så få som handlar hämtmat på måndagar så man har stängt? Tydligen, men något vi förhoppningsvis kommer ihåg i fortsättningen...

Kramar, Therese

Många gånger när Mats och jag har åkt till IKEA har vi virrat runt på parkeringen och undrat var vi ställt bilen... Vi är många som gör denna aktivitet efter att handlat, har jag sett så jag känner mig inte ensam. Men nu har vi nog lyckats med ett botten-napp;

Vi irrade runt på parkeringen utanför Bålsta Centrum... Hallå, hur stort tror ni att det är??

Kram, Therese-den-förvirrade

Ojojoj, vilken dotter jag har!!! Hon körde upp igår och grejade det!!!!!!!!

Hon tog både teorin och uppkörningen på första försöket, super!! Man kan inte vara annat än super-stolt.

Lite känner jag att jag har hjälpt till också som suttit med vid övningskörningen och traglat lite här och där med henne. Vi började vår resa så här (vad jag minns i alla fall);

Vi åkte upp till Ursvik, skulle gå prommis med Leia. Det var vinter och snö ute, Alexandra skulle övningsköra en av de första gångerna. Hon la i backen på vändplanen och skulle ut från parkeringsplatsen (det var inte en bil på hela planen så jag var fullkomligt lugn! Dessutom stod hon i uppförsbacke så det kunde bara gå åt ett håll...). Hon börjar backa, då spyr Leia. Inte så lite heller... Hon hade satt i sig massa snö och hästskit (som hon ju inte äter annat än när det är genomfruset) och korv. PLASK sa det i baksätet, men hon hade den goda tonen att spy på golvet och inte på sätet. Vi vevar ner rutorna och ska fortsätta, plask igen... Jag kan säga att hon fick kanske inte en super-bra start i sitt körande.

En annan gång skulle vi köra i ett villa-område (också detta precis i början). De höll på att bygga det här området så det var varken mycket folk eller bilar - perfekt nybörjar-ställe! Då ser hon en buss, ca 100 m bort, som hon känner att hon måste väja för och det gör hon - rakt upp på en trotoarkant som säkert var 3 dm hög... Höger framdäck var aldrig sig likt efter det. Tyvärr blev jag jättearg och skällde som en band-hund (pedagogiskt?? Nej!), men hon tog nog sig ur den trauman också.

En annan gång var vi i ett lite mer trafikerat villa-område, får plötsligt möte med en stor Volvo precis vid en korsning så det kom lite hastigt, för han svängde liksom bara in framför oss. Alexandra väjer bra, rakt in i en häck... Där satt jag med grenar i håret och en repad sida på bilen.

Efter detta bytte jag bil, till den lilla pärla jag har idag, Renault Clio. Går som ett skott... Forden (Escort) som vi hade innan rullar faktiskt fortfarande, det var en riktigt rolig bil att köra som man dessutom inte behövde vara särskilt rädd om - perfekt att övningsköra i.

Vi har kört mycket, lilla gumman och jag. Hon har utvecklats mer och mer för var gång. Vi har självklart varit oense, vi har skrattat och vi har gråtit. Men nu är det klart, nu får hon köra själv! Och jag kan säga att jag är inte ett dugg orolig när hon ska ut på vägarna själv!!! Hon har ett stort sinne för säkerhet och kör mycket bra. På slutet av övningskörnings-perioden har jag mest suttit och sovit när jag åkt med henne - så säker har jag känt mig!!

En annan sak jag gjort när hon kört bil är att jag har "stört" med att sätta på radion (på högsta), satt igång vindrutetorkarna, fläkar osv. Allt för att hon ska få öva på att annat kan hända i bilen och att man ska behålla koncentrationen och lösa problemet. Jag har även sjungit - falskt... till hennes stora förtjusning. Leia har nyst i örat, harklat sig, hostat och skällt till oprovocerat. Jag har även städat handskfack och varit allmänt stökig. Så när vi pratade innan uppkörningen så hade hennes bilskole-lärare sagt att hon skulle vara beredd på att det mest oväntade kunde hända just under uppkörningen, men hon har liksom redan varit med om allt...

Duktiga tjej, jag är så oerhört stolt över dig!!

Kram, Therese

Ska puffa lite för två bra böcker idag, finns fler jag skulle vilja puffa för, men just nu är dessa aktuella på mitt nattygsbord :-)

http://canisacademy.se/

På den sidan hittar ni en bok som heter:

Första hjälpen för hund

Den tar upp allt möjligt och omöjligt som man kanske behöver veta som hundägare. Jag följer den här kvinnans nyhetsbrev varje månad och har lärt mig mycket bra och nyttigt, nu får jag lära mig ännu mer. T ex hur jag kan hjälpa till att förhindra att Leia lika lätt för vattensvans när hon simmar (som hon för övrigt ska göra idag). Det handlar om att hunden inte är så uppvärmd när hon börjar simma så hon får inflammation i musklerna runt svansen eftersom de styr mycket med svansen när de simmar... Och att gå prommis efter för att få ur mjölksyra o dyl. Så nu går vi prommis före och efter, behöver inte vara någon lång direkt, bara så hon blir uppvärmd. Vi håller tummarna och hoppas det blir bra.

Sen en underbar bok som jag skrattar mig igenom, Alexandra tipsade om den, jag började läsa och nu läser även Mats den - samtidigt, vi har 2 ex hemma :-)

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918636927X

Hundraåringen som klev ut genom fönstret.

Vilken tokigt gubbe säger jag bara!!! Det är tur att man oftast är ensam när man läser, för att sitta och läsa denna på t ex en buss torde vara omöjligt eftersom man hela tiden skrattar åt hans galna upptåg!

Igår var Leia och jag hos Yvonne och firade hennes 50-årsdag, en dag för sent. Sorry! Vi käkade tårta och hundarna fick varsitt märgben. Dodas sa Leia som stolt bar med sig det hela vägen hem och fortsatte massakera det.

So long!

Kram, Therese