Idag slutade Alexandra nian, hon gick ut med toppen-betyg och jag är så stolt över henne. Hon har verkligen kämpat på med sina betyg och hon är en smart tjej så hon fick kanon-betyg. Vi som känner till ettor, tvåor osv och inte vg och mvg så kan jag säga att jag räknade om hennes betyg och med vårat gamla system skulle hon fått 4,6 !!!

Hon kom hem från skolan, Leia och jag gick och mötte vid bussen, Simba sov gott i sin kattkorg (han brukar sova i den hela förmiddagarna, för att sedan terrorisera oss på eftermiddagarna/kvällen). Väl hemma skulle vi äta lunch tillsammans, men det var en pojkvän som drog mer än mamma, så jag fick äta klart själv och hon åkte till pojkvännen. De ska på avslutningsfest ikväll, så jag ser henne inte förrän i morgon.

Det är sorgligt att vara tonårs-mamma stundtals, man märker mer och mer att man inte behövs, att kompisar och pojkvän är viktigare än lilla mamma. Samtidigt vet jag ju att det är helt i sin ordning, det är ju så här det ska vara för att hon ska kunna bli en självständig människa...

Simba är nu i full gång, han skriker och kräver uppmärksamhet. Han försöker ligga på tangentbordet, buffar på mina händer så det jag försöker klicka på med musen blir nåt helt annat. Leia är nog mest trött på honom, för hon sover som en stock i sin säng. Hon är också lite grinig nuförtiden, för jag håller på och bantar henne... Vi var ju på Bagarmossen förra veckan och gav blod och då vägde jag henne - hon hade inte gått ner de kilon hon hade gått upp i våras så nu får hon mindre mat. Som hämd försöker hon lägga sig i hela sängen på kvällen. Dvs på min sida, så när jag kommer ur badrummet så har jag en utsträckt Rottweiler med tillhörande Ragdoll i precis hela sängen, från kudden till fotändan. De ligger på sidan också så jag kan inte få plats brevid. Dessutom tittar de oförstående på mig när jag påtalar att de bör flytta på sig, så jag får försöka flytta på Leia - hon blir som en sån där betongsugga, dötung och oflyttbar. Har jag tur så kan jag vippa över hennes ben åt andra hållet och få lite mera plats, men för det mesta har hon även sett till att inte det heller går att göra. Att sova på soffan börjar mer och mer ta form i min skalle, då kanske jag kunde få sova ensam, utan två djur i sängen?! Nej, skämt å sidor, jag vill inte sova på soffan så därför kämpar jag med oanade krafter för att få henne några centimeter bort så jag får plats brevid.

Måste också berätta att Simba ska sova hos syrran på kvällen, han borrar in sig mot hennes hals/haka. Slickar han henne i mungipan för mycket så morrar Leia, men han ligger kvar. Det är hans trygghet här i livet och de är hundar tillsammans (tror i alla fall han) och förmodligen tror han även att han är lika stor som Leia, för han är inte ett dugg rädd för nåt!

Nej, nu ska jag nog ut och lufta Leia lite, inte Ragdollen - även om han är den som verkar mest sugen på att gå ut just nu *mjaaauuuu* står han brevid dörren och spanar på handtaget...

Ha det gott.

Kram, Therese