Vi brukar gå promenader med våra djur, både Leia och Simba följer med runt sjön eller upp i Ursvik. Simba tycker det här är helt naturligt, även om MÅNGA människor tittar skeptiskt på oss, för Simba anser att han är hund - stor som en Rottweiler och minst lika tuff!

I helgen gick vi upp till Ursvik, det är väl en transportsträcka på ca 1 km och sen gick vi nån km upp i skogen och Leia spårade efter husse, Simba tog en välbehövlig vila bland blåbärsrisen, sen knatade vi hem igen. Visst får jag bära honom ibland när det är så här långa sträckor, men han går mest själv och är jätteduktig! Han har flex-koppel, det förra var 3 m och för kort för en nyfiken Ragdoll som älskar att springa, så nu har vi ett på 5 m och det är mer lagom för honom. Han får spring-fnatt ibland och har han då tur så kan han få springa 10 m ;-)

I går gick vi som vanligt en promenad, över en bäck - men då fick jag bära honom *fniss*, sen hem på gården. Väl hemma möter vi en liten rackare till hund, ca 1 kg, söt som få, ni vet nån sån där liten dammvippa som låter mycket?! Denna hund brukar skälla ut oss (mig och Leia då), men idag blev han nog helt ställd för Leia gick bara förbi, sen kommer en katt (som är större än hunden...) och som dessutom bara går rakt fram till hunden och spänner ögonen i honom och meddelar "det här är min gård, och jag går här med min syrra, så passa dig!"

Man riktigt såg självförtroendet hos honom, stackars hund!

Jo, Simba har nog blivit lite kär också... Det är en grannkatt som bor i vår port, hon går ute ibland här på gården - jättesnäll och go när man träffar henne. Nu har hon upptäckt att Simba sitter på balkongen innanför kompostgaller och snosar efter henne. Vem måste då lägga sig ner på asfalten under vår balkong? Simba håller långa serenader för henne, hon bara ligger och retas.

Jag hoppas att allt ser bra ut på torsdag när vi ska kolla hjärta och sånt på honom så han får åka och träffa sin fina date Kira. Kolla på Anna´s sida;

http://hem.bredband.net/b309696/

Han är med på bild (visserligen en bebisbild, Simba skäms, men han är fin tycker vi ) tillsammans med Kira lite längre ner! Åh, vad det ska bli spännande att se hur det går! Han kanske inte alls förstår det här med katter, han är ju ändå hund :s

Ha det gott allihopa i höstmörkret, visst är det mysigt att man kan börja tända lite ljus på kvällarna och "kura skyming"?

Kram, Therese