Ett tag sen jag skrev... Livet går sin gilla gång här ute på landet. Dock har vi haft lite regn ett par dagar så det är MYCKET svalare. Tom en brasa blev tänd häromdagen för det var lite kyligt *hihi* Älskar brasor, så vi har verkligen hamnat på rätt ställe :-)

I lördags var vi hos Gisela (min gamla klasskompis) och hennes familj och åt middag. Mycket trevligt, även om det ösregnade stundtals. Vi skulle grilla och sitta ute... Vilket vi gjorde. Ett av hennes barn fick sitta mer eller mindre i regnet för paviljongen räckte inte riktigt till... Men med regnkläder, tjocka tröjor, uppletade strumpor och tända ljus så gick det. Vi hade i alla fall väldigt trevligt och det är huvudsaken! Gott blev det, även om inte alla enris-grenar blev eldade under tiden som herrn i huset grillade ;-) Gisela bjöd också på en helt underbar ananas-paj. Mums!!! Tack till hela familjen! Vi bjuder igen nästa gång!!!

De har ju en underbar liten schnautzer, en sån som jag växte upp med som liten. Hon är så fin och go. Jag fick henne upp i knät - dyng-sur men vad gör det? - och där somnade hon. Precis så som vår gamla Gila gjorde, muttrade när det var mysigt och sov med huvudet i en helt tokig vinkel. Så goooo! Är gärna hundvakt till henne. Ja, det är jag ju till alla de hundar vi känner här på gatan - alla är så goa!

Sen gick vi hem i regnet, konstaterade att det blåste och våran B-paviljong (Gisela med familj hade en klass A+ paviljong!!) såg lite sned ut... Det blåste också, vi var lite frusna och inte så sugna på att rätta upp paviljongen så vi lämnade den till sitt öde. På natten ös-regnade och blåste det. På morgonen hade vi ingen hel paviljong... Den åker till sop-tippen nästa gång.

I och med att det regnat så har vi varit inne mest, även Simba. Vilket vi har fått betala dyrt för på natten *grrr* Han mjauar och är allmänt stökig. En natt försökte han hoppa rätt in i myggnätet för att komma ut på sin altan "bonk" och ynkliga mjau. I natt rev han ner en blomkruka och sprang genast till mig och beklagade sig över att blivit så hemskt överfallen. Så sovandet har inte varit vår starka sida. Dessutom har det nog gått förbi ca 20 vargar och lika många björnar med tanke på hur Leia har morrat och kastat sig upp och lagt sig mellan Mats och min huvudkudde - som en frusen kanel-bulle... Så idag ska Simba vara ute i band. HELA DAGEN!!!

Kram, Therese

Det är så kul att bo i hus när man har trevliga och underbara grannar! Tänk om man hade fått ett gäng som gnäller på hunden, katten, gräsklipparen osv. Vad mycket jobbigare det skulle bli då...

Men jag måste bara få skriva av mig lite om våra underbara grannar... Första grannen som vi träffade här var faktiskt Yvonne och Viva (rottisen) när vi backade in en lastbil med massa grejer dagen innan vi flyttade in. Yvonne och jag (och Mats när han inte jobbar..) har gått promenader, fikat (hon påstår att jag förstör hennes bantning?!) och snackat. Hon hjälpte oss också när Leia blev orm-biten vilket vi är evigt tacksamma för!!! Hon är givmild och rolig, underbar och ärlig. Sånt gillar jag. Dessutom är hon STOR djur-vän! Kan det bli bättre?

Sedan träffade vi vår närmaste granne, ett par som är jätte-trevliga. De har stort odlar-intresse och har redan givit oss en massa tips och blommor. Det är så kul att de vet mycket om växterna och kan tipsa mig som inte har en aning. De har varit bortresta några veckor och jag har vattnat deras blommor. De har så fina blommor!!! Jag har med glädje skött alla dem. Det har varit kul att gå över och inspireras och se hur blommorna växer och trivs. Igår kom de hem, vi fick jättefina tvålar som luktar underbart och sedan satt vi och fikade hur länge som helst... Tiden springer iväg när man har trevliga människor att prata med!

Sista grannen vi stiftat närmare bekantskap med är ju min kära gamla vän Gisela. Tänk vad världen är liten! Skrev ju lite om henne häromdagen, men jag kan bara säga att jag är så glad över att just de flyttade in i "det stora huset" som vi kallar det :-)

Sedan är det alla andra grannar som man hejar på, pratar lite med. Trevliga hela högen!

Jag har kommit in i någon konstig rytm, sover som en gris hur länge som helst... I alla fall för att vara mig. Eller ja, det där stämde väl inte riktigt... Jag kan ju sova uppåt 11 timmar per natt, men det brukar ge sig efter några nätter, men nu gör det inte det. Men jag kanske har mycket att ta igen?  Det värsta är att det liksom stör mina dags-planer, kommer liksom några timmar senare med allt... Men Leia klagar inte!!! Hon ligger och snarkar brevid mig i sängen. Simba har vänt på dygnet helt så han bryr sig inte. Simba har nämligen förmånen att kunna gå ut och in på sin altan hur han vill hela nätterna nu när det är så varmt. Gissa vem som ligger och spanar på alla skogens djur som är natt-ugglor? Så nu sover han sött...

Kram, Therese - den trötta..

Haha, måste bara ha denna rubrik. Satt och tittade på Ernst (inspelad från häromdagen eftersom vi är så trötta på kvällarna...) och då var Mat-Tina där. Hon sa "Våga laga äcklig mat" och den devisen kör jag gärna med... Till min familjs stora förskräckelse. En gång gjorde jag t ex köttfärslimpa med taco-krydda, den händelsen har bitit sig fast så vi skämtar jämt om det. Det blev verkligen inte gott!!

Vad händer annars här då? Jo, Simba är som vanligt, eller lite tröttare kanske eftersom det varit så varmt så länge. Han har varit lite si och så i magen men jag tror att det beror på att han äter en massa konstiga kryp ute som han inte borde äta - eller i alla fall inte är van att äta... Häromdagen hittade jag honom stolt spatserandes, mjauandes, med en levande fjäril i munnen - den fladdrade för glatta livet.

Leia är riktig seg-kola! Hon är inte riktigt i kondition som hon brukar, om det beror på värme eller huggorms-bett vet jag inte, men förmodligen en kombination. Vi går inga långisar än, har gått väldigt sakta och kort (i jämförelse med vad vi brukar). Simma har hon dock fått gjort lite då och då. Vi åker ner till Slottet och hon får simma i hamnen där. Hon älskar det och är då riktigt pigg...

I torsdags kom Alexandra hit, det var jättetrevligt. Vi har myst hela tiden sen dess, övningskört ytterst lite, men hon har pluggat desto mer teori. Idag åker hon tillbaka till pappa *snyft*

I lördags kom Mats päron hit och vi fällde en tall... Ove är en riktigt skogshuggare och fick ner den så fint mellan altanen och garaget - det var inte många milimeter emellan. Sen var det röjning av allt ris och släpande och sågande. Men nu har vi en bättre utsikt och inga kottar på gräsmattan :-)

Måste ju berätta något roligt som har hänt, som jag inte har berättat ännu! Vi har fått nya grannar sedan ca 1 månad tillbaka. Vi ser inte deras hus, men vi har hört hur de flyttat in och så klart varit nyfikna på vilka det var. Vi har sett dem köra fram och tillbaka med grejer när de flyttade in. Jag vinkar till alla som åker förbi, jag ser nämligen så dåligt på håll så jag ser inte vem det är och då är det lika bra att vinka till alla! En kväll får jag ett sms med någon kryptisk meddelande om någon som frågar om jag är Tessan Öberg från Väsby. Jo, jag hette Öberg och jag har bott i Väsby. Det visade sig vara min gamal bästis Gisela som jag gick 2:an till 6:an tillsammans med. Vi tappade sedan kontakten. Jag visste dock att hon hade bott i Märsta för ca 10 år sedan för jag råkade jobba ihop med hennes bror en sväng - så lite koll hade jag. Jag svarade att det var jag och då svarade hon att hon flyttat till grannhuset. Är det inte lustigt? Vi var riktigt tighta på den tiden, satt bakom matsalen (där man inte fick vara för övrigt) och snackade varje rast. Vaktmästaren på skolan kom och kollade vilka som satt där, men lät oss sitta kvar - vi var väl så snäll och beskedliga så vi fick lov att vara på förbjudet ställe...

Vi har träffats lite sporadiskt sedan de flyttade in, de har haft lite semester och fullt upp med inflyttningen. Men igår så tog Alexandra och jag oss över dit och träffade hela hennes härliga familj. Hon har 3 barn och ett av dem heter Therese :D De var otroligt fina alla barnen, trevliga. Hon bor med sin man och 1 hund och 4 (?) katter. 2 var hemma igår, en söt liten kattunge. Hon föder upp Skogkatter så egentligen borde vi setts på någon utställning också, men jag vet inte... Hunden är av rasen mellan Schnautzer, en sån som vi hade när jag var liten. Hunden och Leia nosade och morrade lite åt varandra och kissade över varandra, men sedan somnade de under bordet när vi satt och fikade.

Det var verkligen trevligt och jag minns att vi var väldigt bra kompisar på den tiden, vilket jag hoppas att vi kan bli igen. Även om jag minns väldigt lite från min barndom så minns jag verkligen Gisela och vilken fin vänskap vi hade - vi stöttade varandra i våra uppväxter.

Snart är det dags att åka med Alexandra till någon tåg-station så hon får åka till sin pappa. Själv ska jag handla lite jord och annat som behövs till våra nya områden på tomten (efter tallens invasion).

Många kramar, Therese

Igår var en hektisk dag, på fm skulle jag till metropolen Bålsta och handla. Bland annat djur-mat och människo-mat... Simba fick också en ny toa-låda med huv så han inte skvätter all sand över hela köket *grrr*

Sen snabbt hem, packa in allt som riskerade att smälta bort i värmen. Sätta på kaffe och invänta Inkan. Hon hade Prinsen med sig :-) Vi hade ju inte så stor koll på hur Simba skulle reagera, men det var väl inte så positivt direkt. "Han är läskig" var en kommentar som fälldes av Inkan... Prinsen tyckte nog samma sak!! Så Simba fick tillbringa dagen på sin in-nätade veranda medans vi umgicks mer civiliserat på framsidan. Prinsen är underbart fin, stor!!! Utan att var tjock - vilket tydligen Simba är :-( Inkan dristade sig till slut till att hälsa på huliganen och då sa hon att han hade en ganska stor gos-mage. Va???? säger vi som tycker han gått ner i vikt och jag dessutom kämpar med att hitta så fett foder som möjligt till honom... Förtal! Det är muskler i vila, hävdar Simba!

Leia var väl inte så väluppfostrad som hon var sist vi träffades hemma hos Inkan - hon har inte fått motion på 2 veckor och dessutom ingen som helst lydnads-träning så hon hade ingen hör-apparat på sig...

Vi 2-beningar hade i alla fall trevligt, pratade och fikade samt drack massa vatten. Tack för besöket, Inkan!!

På eftermiddagen ringde de om prov-resultatet på Leia, hon har lite förhöjda lever-värden fortfarande så hon ska tillbaka om 3 veckor och ta om blodprovet för att se åt vilket håll det går. Det är inte dramatiskt högt, men ändå något man vill hålla koll på. Hon har dock fått släppt lite stillhets-restriktioner; hon får går 30 min promenader max. Och gissa om vi utnyttjade det i morse. Kl 05.30 var vi ute häromkring och promenerade. Leia såg helt förvånad ut när vi fortsatte förbi brevlådan. Sedan har hon sovit hela fm, det tog musten ur henne att gå 25 min...

Lite kort om livet idag, bilder från Inka/Prins-besök kommer när de kommit in i datorn...

Kram, Therese

Igår var Leia och jag på Ultuna och skulle lämna blodprov för att se hur lever och njurar fungerar efter huggisens bett. Vi hade tid 13.45 var där vid halv två för jag hatar att vara försenad - har hellre för mycket tid innan.

Vi anmäler oss och jag tänker att det här lär ju gå fort med tanke på att de bara ska sticka lite i tassen. Vi sätter oss ner och väntar. Ut kommer först en förvirrad herre och ropar efter någon rottweiler (han hade nästan snubblat över Leia som låg på sidan vid mina fötter). Jo, här är en rottis säger jag. Hej, Jens Häggström säger han. Det är professorn som kollade Simbas hjärta. Jag vet inte om ni minns det, men när Simba skulle kolla HCM så såg man en förändring på hjärtat, någon läcka i en klaff. Han hette Simba Heart-leak ett tag... Men Anna och jag nöjde oss inte med det svaret utan sökte upp denne professor i Uppsala som är hjärt-speciallist. Han kollade Simbas hjärta mycket noga och kom fram till att han har ett mycket friskt och fint hjärta. Vad den förra veterinären såg är det ingen som vet. Antingen var det fel på hans utrustning eller så var Simba otroligt upprörd under undersökningen eftersom veterinären var klantig, sur och vresig...

I vilket fall som helst så ville Häggström promt att vi skulle kolla Leias hjärta, men jag sa att vi ska bara lämna blodprov - du har fel hund... Nej, han ville ha det till att jag hette Westin eller nåt och att Leia hette nåt annat. Nej, leta vidare... Utanför ingången fann han till slut sin hund. Professorer!

Vi sitter kvar och väntar, och väntar, och väntar... Efter 1,5 timme fick vi komma in. Efter 2 timmar hade de tagit blodprov och släppt iväg oss. Gissa om vi var slut då? Eller jag i alla fall som inte fått kaffe. Skulle försöka köpa en Cola, men hade bara 9,50 och den kostade 10 kr. Lyckades till slut växla till mig en tia och blev genast lite piggare.

Måste bara berätta om Leia i en sån här situation. Hon är cool-lugn! Hon lägger sig ner, först på mage, tröttnar och slänger ner sig på sidan, snarkar lite och sover. Om det kommer en sköterska så viftar hon glatt på svansen och hoppas att det är hennes tur. Även om sköterskorna här hade röda tröjor (hon är van vid blåa på Bagarmossen där vi lämnade blod förrut) så var det lika roligt med sköterskor... Det gick hundar förbi, människor, hundar pep och skällde, katter mjauade i sina burar och människor var lite upprörda över sina sjuka djur. Men allt det här bekommer henne inte, hon ligger kvar på sidan och bara tittar. Jag håller inte ens hennes koppel för jag VET att hon ligger kvar.

Vi har ännu inte fått något resultat, idag på förmiddagen ska de ringa. Jag återkommer med svar. Det som veterinären sa var i alla fall att hjärtat och lungorna låter mycket bra samt att hon var en nätt liten, fin dam. Och det glädjer mig mycket - jag trodde att hon skulle gått upp i vikt efter 2 veckor i total stillhet... Men tydligen har hon fått rätt (för lite enligt henne) fodermängd, hon hade tom gått ner 2 hekto :-)

Idag väntar celebert besök; Inkan och Prisen dyker upp! Läs deras blogg här;

http://ligans.blogg.se/index.html

Simba och jag har diskuterat om hur man uppför sig med andra katter - han är väl inte alltid väluppfostrad... men det ska nog gå bra! Ska bli så kul att träffa er bägge!

Förmiddagen ska spenderas med inhandling av div saker; mat och djurmat bland annat. Det är inte så kul att åka och handla så helt plötsligt tar allt slut i förråden och man är tvungen... Men då handlar jag å andra sidan mycket då så slipper man åka så snart igen - jag trivs så bra i huset så jag vill inte lämna det!

Många kramar, Therese

PS Tack för kommentarerna i förra inlägget, men just ni två visste jag läste :-)

Jag skulle nog vilja påstå att vi haft oliiiidligt varmt länge nu. Jag har svettats, stillasittande i skuggan. Är det normalt? I Thailand ja, i Sverige nej. Det är inte kul att vara djur i den här värmen heller. Simba har legat däckad vid vår syrén-buske, sovande på sidan - inte helt normalt för en katt, men han är ju ganska långt från normal... Leia har duschats med slangen mest hela tiden. Vi har också svårt att sova på nätterna, det är så varmt. Men idag är det mulet och lite svalare, vi får passa på att njuta. Tänk att man skulle säga så, förr sa man ju alltid att man skulle njuta när det var varm och soligt...

Idag ska Leia och jag till Uppsala och lämna ett litet blodprov för att se så att hennes lever och njurar inte tagit stryk av ormens bett. Det är förresten många jag pratat med som inte (precis som jag) insett hur pass farligt det är med ett huggorms-bett för hund. Man har trott att man ger lite kortison och går hem och vilar resten av dagen. Icke sa nicke. Leia har fått vila i 2 veckor nu, ingen promenad överhuvudtaget. Om proverna visar OK idag så får vi så smått börja gå lite igen. Men ingen ansträngning i ytterligare 2 veckor. Hur många vet om det??

När vi ändå är inne på hund-temat kan jag inte låta bli att lufta mina tankar lite om M Odell´s förslag om förbud mot kamp-hundar. Nu står ju inte rottis på listan - än! men jag är ändå väldigt skeptisk till det han pratar om. Han tycker man ska förbjuda ett gäng med raser för att komma ifrån problematiken som är i många hyreshus-områden där folk har kamphundar och skrämmer/skadar andra med. Villa-ägarna är tydligen mer beskedliga och bussar inte hundarna på grannen?? Och vad säger att om man tar bort dessa raser från gatan, att vi då inte har något problem längre? Dessa människor som har kamphundar som attackerar folk/hundar/andra djur skaffar sig säkerligen en annan ras som går att träna till att bita. Och hur tänker man med blandraserna? Om man blandat i lite golden (inget ont om den rasen!) så har man helt plötsligt en laglig hund? Men med 75% pitbull och den bits lika hårt fortfarande? Nej, jag tror verkligen inte att problemet sitter i rasen - det är ägaren! Har man rottis, som vi har, då har man ett lite större ansvar att lära hunden vett eftersom dess bett känns så mycket mer än t ex en chihuahua. Men hur många ouppfostrade chihuahua finns det, men som får gå obemärkt förbi för att "de är ju så små". Alla med denna underbara ras och även s.k kamphundar borde ta ett större ansvar. Det är super-goa hundar som bara vill pussas och kramas om de är rätt uppfostrade. De biter inte per automatik bara för att det står t ex am staff i stamtavlan...

Nu över till något helt annat! Jag blev Ernst-inspirerad häromdagen. Ja, ni vet Ernst Kirschsteiger (eller hur han stavar sitt efternamn...). Han gjorde en spaljé av rostiga armerings-järn. Jag gjorde en hyll-konstruktion/spaljé runt mitt fina planteringsbord. Det blev kanon, nu saknas bara lite färg på hyllorna så är jag hemma. Samt lite blommor så klart... Ni kommer få se bild vid tillfälle.

Igår hade jag den äran att vara hund-vakt till Viva när Yvonne var ute på ärenden. Goare hund får man leta efter (får nu blicken från Leia, men hon vet nog vad jag menar!). Vi låg på gräsmattan och pussades, vilken puss-gurka Viva är. Hon är så snäll och trevlig, jag riktigt njöt av att ha henne. Det är inte annat än att man blir lite sugen på att ha en rottis till... Vi får väl se vad som händer i framtiden :-)

Det var lite från oss. Om ni vill får ni jättegärna skriva kommentarer till mina inlägg, jag vet inte vilka som läser dem, men jag ser på statistiken att det är några stycken i alla fall :D

Kram, Therese

Nu har jag äntligen fått in bilderna här på bloggen, tydligen var det nåt fel med min internet-lina in i huset. Tomten med internet var här och kollade igår kväll, vi har en egen liten gubbe som fixar med internet här i Söderskogen :-)

Jag vill dock varna känsliga för en del otäcka bilder...

Söndag morgon, innan paddan. Simba har för en gångs skull fått för sig att även en raskatt kan göra sina behov ute... Men det var nog kris för han var sååå lös i magen. Det blev ett bad. Han vägrar konstant titta på mig när jag ska försöka fota, så onöjd är han. Men visst är han snygg som dyng-sur?

Skakar vatten ur öronen. En ganska tanig katt när pälsen helt "försvunnit"

Så här snygg är han ju egentligen - och coool

Vårt första hallon på tomten. Naturligtvis kom det den dagen Leia kom hem från sjukhuset så vi skulle smöra och ge henne det. Men det spottade hon ut direkt! Slöseri....

Pigg och busig. Men måste ligga still... Hur gör man då?

Leia på sjukhuset. Svullen på hela vänster kind och ner på halsen. Ni ser hur tagen hon var...

Här är på hos första veterinären. Man ser lite blod där huggisen bitit brevid nosen. Hon har börjat svullna, men jag tror det syns dåligt, men jag lovar hon såg ut som hon satt en tennisboll innanför läppen!

Fördelen med att var lite sjuk, man får glass!! Jag har köpt vanilj-pinnar enbart till henne som hon får varma dagar. Smaskens!!!

Midsommar-fin Leia. Nu kom bilderna tvärtom igen...

Sten-jakt på Bjurö

Hon är så inne i sten-jagandet så hon backar rätt in i berget och blir förvånad...

"Var är stenen?"

Så här ser hon ut när hon ska "smyga" ner till vattnet. Hon sjunker ihop, drar ner svansen och bak öronen. Sötnos!

"Det är jättefint vatten där nere, ni ser inte att jag smyger iväg, va?"

Simba har börjat med BARF!!! Hans egenfångade mus på Bjurö. 2 som levde och en som var död hann han med på 2 dagar!

Fluff-svansen, men även en liten mus som han ska låtsas inte se för att sedan attackera...

Döing

Knasig ordning det blev, men så här såg Simba ut efter padd-allergin. Låg still i mitt knä jättelänge med en blöt kall handduk runt huvudet. Beduin??

Så stolt!!!

Det var lite från oss, hoppas ingen fick en hjärt-attack nu, ska nog förvarna svärmor så hon vet att det finns möss på bloggen. Hon är inte så förtjust i de små liven... En gång skrek hon så hela Bjurö hörde när det låg en mus i köket *hihi*

Kram, Therese 

Idag skulle jag ladda in massa bilder här på bloggen, men det funkar inte... *grrr* Jag försöker och försöker, men det blir bara error. Kanske är skit bakom spakarna, eller tangenterna men jag har mailat bloggplatsen och frågat.

Jag kan börja med att berätta att Leia är MYCKET bättre, hon är super-pigg, vilket hon inte får vara eftersom hon ska ha stilla koppel-promenader som är så korta det bara går... Men att hålla en rottis stilla är inte lätt eller roligt. En vecka har gått sen bettet & vi har en vecka kvar i denna stillhet, sedan får hon börja gå lite lugnt. Jag minns när hon kastrerades och hade 10 dagar med 5-minuters promenader. Efter 3 dagar studsade hon fram för det var så mycket spring i benen...

Jag har glömt att berätta om våra äventyr efter Ultuna-besöket. Jag kom hem med Leia, överlycklig att hon fick komma hem och verkade må OK. Skulle larma av huset, tryckte på HOME-knappen och koden. Sedan ska jag sätta ut Simba på hans snöre och då går larmet... Det tjuter och brölar rätt bra. Två djur fick plötsligt jättestora ögon och tittade förundrat på mig - konstigt att de inte sprang och gömde sig. Jag tittar på larm-dosan och försöker fundera ut vad jag gjort för fel, kommer fram till att jag nog ska prova OFF-knappen istället och då får jag tyst på larmet. 5 sekunder senare ringer SOS och säger att vi har inbrottslarm, jag får uppge kod till dem och säga att jag inte var så klar i huvudet utan hade tryckt fel. Hon skrattade lite och la på. När man trycker på HOME-knappen så är huset larmat med allt utom rörelse-detektorerna så att man kan känna sig säker när man är hemma och larmet går om någon bryter sig in. Fiffigt, men det tyckte jag inte just då.

I vart fall som helst så fortsätter jag in i huset, öppnar alla fönster och dörrar. Går runt överallt. Det är bara det att Simba har kräkts och jag kliver i detta och sedan trampar jag runt det överallt, alla mattor fick sig någon märkning... Inte vad man önskar att få ta hand om, men så är det när man har djur.

I söndags hade vi kalabalik igen här ute, Simba börjar helt plötsligt dreggla och försöka få bort något från tungan. Han skummade riktigt runt munnen. Vi tog in honom, sköljde munnen med vatten och försökte titta vad det var i munnen. Såg inget konstigt och han lugnade ner sig. Strax började han skumma igen, såg ut som tomte-far... Jag ringde Ultuna, de trodde geting eller huggorm. Jösses tänkte jag, har vi orm på tomten. Nej, det är inte troligt. Någon växt kanske? Geting borde han blivit svullen av. Sedan har jag nog listat ut att det är en padda. De har ju nåt gift på sig som både hundar och katter reagerar på. Och symptomen blir skum, dreggel och illamående.

Vi får se när jag får in bilder, det är div både trevliga och otrevliga - så jag varnar känsliga redan nu ;-)

Kram, Therese