På morgonen ska Simba gå ut på altanen, tänker han. Han står var morgon och mjauar och tittar på mig och altan-dörren. Det är bara att släppa ut honom så det blir tyst en stund...

Så även i morse, men då vägrar han gå ut. Sitter bara och tittar dumt, det är kallt att stå med öppen dörr... Jag börjar bli lite irriterad på honom när både han och jag hör hur det prasslar under altanen. Man ser nästan igenom springorna och jag ser helt klart att något rör sig där. Det prasslar ordentligt i löven där under... Simba far ut, låg och med full koncentration. Jag står dumt och försöker se igenom springorna. Då kommer vår vakt-hund, den tuffaste av de alla!

"Vad gör ni?", ser hon ut att undra ända tills hon också hör prasslet och framför allt känner lukten av det som är där under. Hon far ut, skäller i falsett (så där som en tonårs-kille som inte får ordning på rösten), ragg från ögonbrynen till svans-tippen. Morrar, skäller och nosar runt.

Det som var där under är troligen inte kvar...

När vi kommer ut, Simba får stanna ute och vakta en stund till, så är hon helt förstörd. Hon ska upp i knät, pussas och "kramas". Det var tydligen något super-läskigt under altanen, en elefant eller så...

När Simba sedan blir insläppt så mjauar han som en tok och berättar väl förmodligen om elefanten.

Idag måste jag till läkaren i Bålsta, kl 15. Just när stormen och ovädret ska dra in här... Kan säga att jag inte ser fram emot det.

Kram, Therese