Idag var det extra svårt att komma ur sängen. Jag hade Leia brevid mig, i husses säng som hon tar när han går och jobbar, och sedan Simba på andra sidan. Han spann, trampade och buffade. Gosade så in i norden, då är det svårt att gå upp vill jag lova!

Simba är kanske inte katten som gosar extremt ofta, han kan komma och buffa ibland, men det är inte så långa stunder... Klappar man för mycket så går han helt enkelt. Jag ville ju ha en katt som la sig i knät och spann hela dagarna, men se det förstod inte Simba. Han har väl legat i knät max 5 gånger på de 3 år han bott hos oss. Och då har det inte varit långa stunder. Det är som att man får gosa med honom på hans villkor, inte för mycket, inte för lite, så där lagom... Men vad det är vet jag ännu inte! Så när han lägger sig brevid i sängen och är så där go - då ligger man kvar och njuter!!!

Måste berätta mer om Simba, har säkert gjort det massa gånger, men ni får lyssna igen :-)

Han har ju en egen innätad altan här på landet, han älskar den! Varje morgon när jag går upp så ska ha ut där och kolla läget. Han sätter sig demonstrativt vid dörren och psykar handtaget och mjauar uppfodrande. Beroende på ute-temp får han vara ute en stund. Jag öppnar då och då och kollar om han vill komma in, oftare när det är tio minus som idag. Om han vill komma in så hör man ett duns (nej, han är inte smidig eller lätt) och snabba tassar in i värmen där han mjauande berättar om allt han sett där ute. Sedan raskt mot badrummet och värmegolvet. Om dörren är stängd så gapar här där också!

Sedan är det mest sova som gäller hela dagen. På kvällen när vi lagar mat ska han ut igen, men då brukar jag tända lampan så vi ser honom... Inte för att jag tror att han uppskattar det, han kan ju smyga på mössen under altanen bättre i mörker tycker han. Och så vågar både räv och rådjur komma närmare. Men jag gillar att se honom.

Här kommer lite bilder på honom på badrums-mattan. Jag kan säga att mattan är större än man kanske tror - det är katten som vräker ut sig!

Hans gosia mage i vädret! Fullkomligt obekymrad om att man får hoppa över honom för att ta sig in och ut. Jag vet inte hur många gånger jag klivit på hans tass eller svans i mörkret när man ska pinka på natten... Men han upplyser mig varje gång om att han är där!

Stor kille!

Här kommer några bilder på Leia som valp;

Usel kvalitet eftersom jag fotat av ett foto i ram.

Här sitter hon och filosoferar med gräs i munnen... Det ser ut som brunt vid örat, men det är nog någon konstig reflex.

Ca 2-3 månader gammal

Här är hon runt 3-4 månader gammal.

Hon hade och har fortfarande stora öron för att vara rottis, de var som lövbiffar när hon var liten och så goa att gosa med!

Bilder från en bäck häromdagen när vi gick prommis. Det pårlade och var soligt, nästan varmt (ja, över nollan i alla fall). Fick nästan vår-känslor, fåglarna kvittrade.

Må gott och ta hand om er och era nära och kära!

Kram, Therese