Den här rubriken såg jag på Expressens hemsida idag... Jag läste inte hela men jag kunde se att det handlade om att djuren har bakterier och grejer som infektions-känsliga kan blir sjuka av.

Varför skriver man då den rubriken?? Jo, för att skrämma. Jag blir så arg när jag läser sånt här. Ska berätta vad en läkare sa till mig en gång när jag kom dit med en ordentlig inflammation i ett operations-ärr på magen. Jag frågade om det påverkade ärret att jag sov med Leias rumpa mot min mage - att liksom bakterier från den regionen skulle hoppat över till min mage och infekterat ärret. Hon sa då "Sov med din hund, det gör förmodligen att du blir friskare fortare. Du kan vara lugn!"

Så djur är mer av nytta än ondo, det har ju massa studier visat. Visst har säkert djuren en annan bakterie-flora än vi människor, men jag tror att det gör oss mer starka än tvärtom! Visst får vi djur-ägare lite smutsigare och dammigare hemma, men det har ju visat sig att barn som växer upp nära djur inte utvecklar t ex astma. Och ett djur ger lugn och ro till människor som sitter och klappar ett djur.

Så jag säger BAH! till de där forskarna. Jag sover gladeligen med smutsiga och bakterie-fyllda djur - de ger så mycket mer än bara det!!!

För att ni inte ska hamna i fullkomlig chock, så förvarnar jag här! Jag har fotat igen, och lyckas lägga ut dem. Inkan, trilla inte av stolen! Anna, jag är inspirerad av dina fina bilder på Nova på stenar, så jag provade med Leia!

Det blir många bilder på Leia och hennes älskade vante. Men hon är så söt när hon busar med vanten. Hon skakar den, hoppar på den, kastar iväg den själv, ligger på rygg och dribblar med framtassarna... Ja, jag kunde inte få nog av fina bilder på henne!

När Leia springer och busar så här är det som om inte framtassarna nuddar backen, de svänger på nåt underligt vis under henne och hon ser så busig ut. Det är nog därför många misstar hennes ålder, hon ser så valpig ut!

Leia på sten vid Mälaren, vid vår badbrygga. Jag försökte få till snygga pose-bilder, men ja, det var inte lätt...

"Jag kan visst possera!"

"Måste kolla vad som kluckar under stenen"

"Matte, du sa att jag skulle kolla efter Räven, jag gör det, jag lovar!"

"Fel håll, Leia!"

Vackra, vackra Leia

"Jag tror räven kommer smygandes igen!"

"Nej, jag njuter av utsikten istället"

"Jo, är det inte räven där inne?"

I skogen, dödandes vanten...

Syns knappt i halv-mörkret...

Vanten är kastad och hon tittar koncentrerat i den riktning och väntar på ett "Varsegod"

Skrynkel-tryne!

Skaka

Hugga

Skaka igen, snart är den död...

"Fåna dig inte, nu går vi!"

Rådjuren får fortfarande äpplen.

Måste berätta en sak. För någon vecka sedan hittade vi massa blod-spår i skogen. Dagen efter en massa hår och mer blod, helt klart hade något fått sätta livet till... Sedan träffar jag en av våra kära grannar som frågar;

"Saknar du något rådjur?"

Jag har tydligen blivit Söderskogens viltvårdare som håller koll på rådjuren... Ja, jag saknar ett rådjur, en hane, som jag inte sett på länge. Hon, grannen, hade hittat huvudet efter det vid hår- och blodplatsen.
Vila i frid, kära rådjur, hoppas något hungrigt djur fick sig ett skrov-mål!

"Måste du komma hem och störa i min 22-timmars-vila? STICK!"

Hihi, här tittar jag och Leia (tydligen) på Mannen som talar med hundar. Hon tittade djupt koncentrerat på hur han visade hur man får hundar att sluta jaga laser-pekare. Något som jag också tyckte att hon kunde lära sig, för hon blir NÅGOT stirrig när vi tar fram laser-pekaren...

Så, hoppas ni inte är allt för chockade utan har njutit av fina bilder!

Kram, Therese