Igår var en hektisk dag, på fm skulle jag till metropolen Bålsta och handla. Bland annat djur-mat och människo-mat... Simba fick också en ny toa-låda med huv så han inte skvätter all sand över hela köket *grrr*

Sen snabbt hem, packa in allt som riskerade att smälta bort i värmen. Sätta på kaffe och invänta Inkan. Hon hade Prinsen med sig :-) Vi hade ju inte så stor koll på hur Simba skulle reagera, men det var väl inte så positivt direkt. "Han är läskig" var en kommentar som fälldes av Inkan... Prinsen tyckte nog samma sak!! Så Simba fick tillbringa dagen på sin in-nätade veranda medans vi umgicks mer civiliserat på framsidan. Prinsen är underbart fin, stor!!! Utan att var tjock - vilket tydligen Simba är :-( Inkan dristade sig till slut till att hälsa på huliganen och då sa hon att han hade en ganska stor gos-mage. Va???? säger vi som tycker han gått ner i vikt och jag dessutom kämpar med att hitta så fett foder som möjligt till honom... Förtal! Det är muskler i vila, hävdar Simba!

Leia var väl inte så väluppfostrad som hon var sist vi träffades hemma hos Inkan - hon har inte fått motion på 2 veckor och dessutom ingen som helst lydnads-träning så hon hade ingen hör-apparat på sig...

Vi 2-beningar hade i alla fall trevligt, pratade och fikade samt drack massa vatten. Tack för besöket, Inkan!!

På eftermiddagen ringde de om prov-resultatet på Leia, hon har lite förhöjda lever-värden fortfarande så hon ska tillbaka om 3 veckor och ta om blodprovet för att se åt vilket håll det går. Det är inte dramatiskt högt, men ändå något man vill hålla koll på. Hon har dock fått släppt lite stillhets-restriktioner; hon får går 30 min promenader max. Och gissa om vi utnyttjade det i morse. Kl 05.30 var vi ute häromkring och promenerade. Leia såg helt förvånad ut när vi fortsatte förbi brevlådan. Sedan har hon sovit hela fm, det tog musten ur henne att gå 25 min...

Lite kort om livet idag, bilder från Inka/Prins-besök kommer när de kommit in i datorn...

Kram, Therese

Igår var Leia och jag på Ultuna och skulle lämna blodprov för att se hur lever och njurar fungerar efter huggisens bett. Vi hade tid 13.45 var där vid halv två för jag hatar att vara försenad - har hellre för mycket tid innan.

Vi anmäler oss och jag tänker att det här lär ju gå fort med tanke på att de bara ska sticka lite i tassen. Vi sätter oss ner och väntar. Ut kommer först en förvirrad herre och ropar efter någon rottweiler (han hade nästan snubblat över Leia som låg på sidan vid mina fötter). Jo, här är en rottis säger jag. Hej, Jens Häggström säger han. Det är professorn som kollade Simbas hjärta. Jag vet inte om ni minns det, men när Simba skulle kolla HCM så såg man en förändring på hjärtat, någon läcka i en klaff. Han hette Simba Heart-leak ett tag... Men Anna och jag nöjde oss inte med det svaret utan sökte upp denne professor i Uppsala som är hjärt-speciallist. Han kollade Simbas hjärta mycket noga och kom fram till att han har ett mycket friskt och fint hjärta. Vad den förra veterinären såg är det ingen som vet. Antingen var det fel på hans utrustning eller så var Simba otroligt upprörd under undersökningen eftersom veterinären var klantig, sur och vresig...

I vilket fall som helst så ville Häggström promt att vi skulle kolla Leias hjärta, men jag sa att vi ska bara lämna blodprov - du har fel hund... Nej, han ville ha det till att jag hette Westin eller nåt och att Leia hette nåt annat. Nej, leta vidare... Utanför ingången fann han till slut sin hund. Professorer!

Vi sitter kvar och väntar, och väntar, och väntar... Efter 1,5 timme fick vi komma in. Efter 2 timmar hade de tagit blodprov och släppt iväg oss. Gissa om vi var slut då? Eller jag i alla fall som inte fått kaffe. Skulle försöka köpa en Cola, men hade bara 9,50 och den kostade 10 kr. Lyckades till slut växla till mig en tia och blev genast lite piggare.

Måste bara berätta om Leia i en sån här situation. Hon är cool-lugn! Hon lägger sig ner, först på mage, tröttnar och slänger ner sig på sidan, snarkar lite och sover. Om det kommer en sköterska så viftar hon glatt på svansen och hoppas att det är hennes tur. Även om sköterskorna här hade röda tröjor (hon är van vid blåa på Bagarmossen där vi lämnade blod förrut) så var det lika roligt med sköterskor... Det gick hundar förbi, människor, hundar pep och skällde, katter mjauade i sina burar och människor var lite upprörda över sina sjuka djur. Men allt det här bekommer henne inte, hon ligger kvar på sidan och bara tittar. Jag håller inte ens hennes koppel för jag VET att hon ligger kvar.

Vi har ännu inte fått något resultat, idag på förmiddagen ska de ringa. Jag återkommer med svar. Det som veterinären sa var i alla fall att hjärtat och lungorna låter mycket bra samt att hon var en nätt liten, fin dam. Och det glädjer mig mycket - jag trodde att hon skulle gått upp i vikt efter 2 veckor i total stillhet... Men tydligen har hon fått rätt (för lite enligt henne) fodermängd, hon hade tom gått ner 2 hekto :-)

Idag väntar celebert besök; Inkan och Prisen dyker upp! Läs deras blogg här;

http://ligans.blogg.se/index.html

Simba och jag har diskuterat om hur man uppför sig med andra katter - han är väl inte alltid väluppfostrad... men det ska nog gå bra! Ska bli så kul att träffa er bägge!

Förmiddagen ska spenderas med inhandling av div saker; mat och djurmat bland annat. Det är inte så kul att åka och handla så helt plötsligt tar allt slut i förråden och man är tvungen... Men då handlar jag å andra sidan mycket då så slipper man åka så snart igen - jag trivs så bra i huset så jag vill inte lämna det!

Många kramar, Therese

PS Tack för kommentarerna i förra inlägget, men just ni två visste jag läste :-)

Jag skulle nog vilja påstå att vi haft oliiiidligt varmt länge nu. Jag har svettats, stillasittande i skuggan. Är det normalt? I Thailand ja, i Sverige nej. Det är inte kul att vara djur i den här värmen heller. Simba har legat däckad vid vår syrén-buske, sovande på sidan - inte helt normalt för en katt, men han är ju ganska långt från normal... Leia har duschats med slangen mest hela tiden. Vi har också svårt att sova på nätterna, det är så varmt. Men idag är det mulet och lite svalare, vi får passa på att njuta. Tänk att man skulle säga så, förr sa man ju alltid att man skulle njuta när det var varm och soligt...

Idag ska Leia och jag till Uppsala och lämna ett litet blodprov för att se så att hennes lever och njurar inte tagit stryk av ormens bett. Det är förresten många jag pratat med som inte (precis som jag) insett hur pass farligt det är med ett huggorms-bett för hund. Man har trott att man ger lite kortison och går hem och vilar resten av dagen. Icke sa nicke. Leia har fått vila i 2 veckor nu, ingen promenad överhuvudtaget. Om proverna visar OK idag så får vi så smått börja gå lite igen. Men ingen ansträngning i ytterligare 2 veckor. Hur många vet om det??

När vi ändå är inne på hund-temat kan jag inte låta bli att lufta mina tankar lite om M Odell´s förslag om förbud mot kamp-hundar. Nu står ju inte rottis på listan - än! men jag är ändå väldigt skeptisk till det han pratar om. Han tycker man ska förbjuda ett gäng med raser för att komma ifrån problematiken som är i många hyreshus-områden där folk har kamphundar och skrämmer/skadar andra med. Villa-ägarna är tydligen mer beskedliga och bussar inte hundarna på grannen?? Och vad säger att om man tar bort dessa raser från gatan, att vi då inte har något problem längre? Dessa människor som har kamphundar som attackerar folk/hundar/andra djur skaffar sig säkerligen en annan ras som går att träna till att bita. Och hur tänker man med blandraserna? Om man blandat i lite golden (inget ont om den rasen!) så har man helt plötsligt en laglig hund? Men med 75% pitbull och den bits lika hårt fortfarande? Nej, jag tror verkligen inte att problemet sitter i rasen - det är ägaren! Har man rottis, som vi har, då har man ett lite större ansvar att lära hunden vett eftersom dess bett känns så mycket mer än t ex en chihuahua. Men hur många ouppfostrade chihuahua finns det, men som får gå obemärkt förbi för att "de är ju så små". Alla med denna underbara ras och även s.k kamphundar borde ta ett större ansvar. Det är super-goa hundar som bara vill pussas och kramas om de är rätt uppfostrade. De biter inte per automatik bara för att det står t ex am staff i stamtavlan...

Nu över till något helt annat! Jag blev Ernst-inspirerad häromdagen. Ja, ni vet Ernst Kirschsteiger (eller hur han stavar sitt efternamn...). Han gjorde en spaljé av rostiga armerings-järn. Jag gjorde en hyll-konstruktion/spaljé runt mitt fina planteringsbord. Det blev kanon, nu saknas bara lite färg på hyllorna så är jag hemma. Samt lite blommor så klart... Ni kommer få se bild vid tillfälle.

Igår hade jag den äran att vara hund-vakt till Viva när Yvonne var ute på ärenden. Goare hund får man leta efter (får nu blicken från Leia, men hon vet nog vad jag menar!). Vi låg på gräsmattan och pussades, vilken puss-gurka Viva är. Hon är så snäll och trevlig, jag riktigt njöt av att ha henne. Det är inte annat än att man blir lite sugen på att ha en rottis till... Vi får väl se vad som händer i framtiden :-)

Det var lite från oss. Om ni vill får ni jättegärna skriva kommentarer till mina inlägg, jag vet inte vilka som läser dem, men jag ser på statistiken att det är några stycken i alla fall :D

Kram, Therese

Nu har jag äntligen fått in bilderna här på bloggen, tydligen var det nåt fel med min internet-lina in i huset. Tomten med internet var här och kollade igår kväll, vi har en egen liten gubbe som fixar med internet här i Söderskogen :-)

Jag vill dock varna känsliga för en del otäcka bilder...

Söndag morgon, innan paddan. Simba har för en gångs skull fått för sig att även en raskatt kan göra sina behov ute... Men det var nog kris för han var sååå lös i magen. Det blev ett bad. Han vägrar konstant titta på mig när jag ska försöka fota, så onöjd är han. Men visst är han snygg som dyng-sur?

Skakar vatten ur öronen. En ganska tanig katt när pälsen helt "försvunnit"

Så här snygg är han ju egentligen - och coool

Vårt första hallon på tomten. Naturligtvis kom det den dagen Leia kom hem från sjukhuset så vi skulle smöra och ge henne det. Men det spottade hon ut direkt! Slöseri....

Pigg och busig. Men måste ligga still... Hur gör man då?

Leia på sjukhuset. Svullen på hela vänster kind och ner på halsen. Ni ser hur tagen hon var...

Här är på hos första veterinären. Man ser lite blod där huggisen bitit brevid nosen. Hon har börjat svullna, men jag tror det syns dåligt, men jag lovar hon såg ut som hon satt en tennisboll innanför läppen!

Fördelen med att var lite sjuk, man får glass!! Jag har köpt vanilj-pinnar enbart till henne som hon får varma dagar. Smaskens!!!

Midsommar-fin Leia. Nu kom bilderna tvärtom igen...

Sten-jakt på Bjurö

Hon är så inne i sten-jagandet så hon backar rätt in i berget och blir förvånad...

"Var är stenen?"

Så här ser hon ut när hon ska "smyga" ner till vattnet. Hon sjunker ihop, drar ner svansen och bak öronen. Sötnos!

"Det är jättefint vatten där nere, ni ser inte att jag smyger iväg, va?"

Simba har börjat med BARF!!! Hans egenfångade mus på Bjurö. 2 som levde och en som var död hann han med på 2 dagar!

Fluff-svansen, men även en liten mus som han ska låtsas inte se för att sedan attackera...

Döing

Knasig ordning det blev, men så här såg Simba ut efter padd-allergin. Låg still i mitt knä jättelänge med en blöt kall handduk runt huvudet. Beduin??

Så stolt!!!

Det var lite från oss, hoppas ingen fick en hjärt-attack nu, ska nog förvarna svärmor så hon vet att det finns möss på bloggen. Hon är inte så förtjust i de små liven... En gång skrek hon så hela Bjurö hörde när det låg en mus i köket *hihi*

Kram, Therese 

Idag skulle jag ladda in massa bilder här på bloggen, men det funkar inte... *grrr* Jag försöker och försöker, men det blir bara error. Kanske är skit bakom spakarna, eller tangenterna men jag har mailat bloggplatsen och frågat.

Jag kan börja med att berätta att Leia är MYCKET bättre, hon är super-pigg, vilket hon inte får vara eftersom hon ska ha stilla koppel-promenader som är så korta det bara går... Men att hålla en rottis stilla är inte lätt eller roligt. En vecka har gått sen bettet & vi har en vecka kvar i denna stillhet, sedan får hon börja gå lite lugnt. Jag minns när hon kastrerades och hade 10 dagar med 5-minuters promenader. Efter 3 dagar studsade hon fram för det var så mycket spring i benen...

Jag har glömt att berätta om våra äventyr efter Ultuna-besöket. Jag kom hem med Leia, överlycklig att hon fick komma hem och verkade må OK. Skulle larma av huset, tryckte på HOME-knappen och koden. Sedan ska jag sätta ut Simba på hans snöre och då går larmet... Det tjuter och brölar rätt bra. Två djur fick plötsligt jättestora ögon och tittade förundrat på mig - konstigt att de inte sprang och gömde sig. Jag tittar på larm-dosan och försöker fundera ut vad jag gjort för fel, kommer fram till att jag nog ska prova OFF-knappen istället och då får jag tyst på larmet. 5 sekunder senare ringer SOS och säger att vi har inbrottslarm, jag får uppge kod till dem och säga att jag inte var så klar i huvudet utan hade tryckt fel. Hon skrattade lite och la på. När man trycker på HOME-knappen så är huset larmat med allt utom rörelse-detektorerna så att man kan känna sig säker när man är hemma och larmet går om någon bryter sig in. Fiffigt, men det tyckte jag inte just då.

I vart fall som helst så fortsätter jag in i huset, öppnar alla fönster och dörrar. Går runt överallt. Det är bara det att Simba har kräkts och jag kliver i detta och sedan trampar jag runt det överallt, alla mattor fick sig någon märkning... Inte vad man önskar att få ta hand om, men så är det när man har djur.

I söndags hade vi kalabalik igen här ute, Simba börjar helt plötsligt dreggla och försöka få bort något från tungan. Han skummade riktigt runt munnen. Vi tog in honom, sköljde munnen med vatten och försökte titta vad det var i munnen. Såg inget konstigt och han lugnade ner sig. Strax började han skumma igen, såg ut som tomte-far... Jag ringde Ultuna, de trodde geting eller huggorm. Jösses tänkte jag, har vi orm på tomten. Nej, det är inte troligt. Någon växt kanske? Geting borde han blivit svullen av. Sedan har jag nog listat ut att det är en padda. De har ju nåt gift på sig som både hundar och katter reagerar på. Och symptomen blir skum, dreggel och illamående.

Vi får se när jag får in bilder, det är div både trevliga och otrevliga - så jag varnar känsliga redan nu ;-)

Kram, Therese

Igår fick jag hämta hem Leia. Jag åkte till Uppsala för att åtminstone få pussa lite på henne, även om de inte tillåter det så hade jag tänkt krångla mig in på något sätt... Jag åkte runt lite och handlade innan för om, OM jag skulle få ta hem henne så ville jag ha det klart. Mitt på Coop så ringer det från Ultuna, gissa om hjärtat hoppade upp i halsgropen; sämre eller hemgång?

HEMGÅNG!!!

Veterinären sa att proverna visade fortfarande stabilt, ett leverprov som hade varit lite, lite förhöjt (men som kunde bero på annat än ormbett) dagen innan var normalt. Svullnaden hade gått ner ordentligt och hon var på benen så att säga. Jag sa att jag kommer på en gång, men det fick jag inte för det tog lite tid att fixa med försäkringsbolaget, så en timme senare skulle jag få komma in. Gissa om jag blev glad och gissa om Mats blev glad!!!

Jag for runt lite på måfå i Uppsala medans jag väntade, det regnade lite och åskade rejält. Men jag missade de stora regnen på något underligt sätt, såg bara enorma vattenpölar.

Sedan var det dags att hämta skruttan. Först betala... De hade lämnat en lapp till oss när hon las in om vad som vi var ansvariga för och vad som de var ansvariga för när man lägger in en hund. Bland annat var det tydligt skrivet att en hund inte lämnas ut utan full betalning... Självklart tycker jag, men det är nog andra som har en annan åsikt :s

Som tur är är Leia försäkrad, så det blev inte så enorm kostnad för oss, även om det inte blev billigt. Men jag trodde att ett dygns inläggning på Ultuna skulle gå på närmare 10.000,- men det stannade på drygt 4.000,- och det täckte försäkringen det mesta av. Det som retar mig lite var att veterinären i Bålsta var nästan lika dyr för 30 min jobb... men men de kanske gjorde andra saker än Ultuna, vad vet jag?!

Huvudsaken är i alla fall att Leia är bättre och att hon fick komma hem. Vi åkte raka vägen hem, efter medicin-uthämtning. Sedan har hon mest sovit och vilat. Hon är väldigt trött och medtagen fortfarande. Lite svullen ner på halsen, ödemet flyttar sig neråt på kroppen. Hon äter smärtstillande 2 gånger om dagen i en vecka. Ska hållas i fullkomlig stillhet i 2 veckor, bara koppel-promenader för att göra det hon behöver och sedan hem och vila. Om vi sköter vilan så är risken mindre att organ påverkas. 2 veckor efter full vila så är det också relativ stillhet, inga långisar tyvärr. Jo, hon ska tillbaka om 2 veckor och lämna ett nytt blodprov också så man ser om lever och njurar blivit påverkade - det kan tydligen ta tid...

Hon äter under protest, jag mutar med lite kattmat... Vi får väl se om jag får straffa för det senare, men hon är ju en glupsk hund annars så jag tror inte det. Nu får hon i alla fall all kärlek och fjäsk hon kan få så hon kryar på sig så fort som  möjligt!!!

Tack alla som följt oss under de här dygnen, det betyder mycket att ni står vid vår sida.

Många kramar, Therese & trött Leia

Nu är det väldigt länge sen jag bloggade, och tänkte inte blogga något längre idag heller. Sorry alla som väntar på bilder och berättelser... Det har hänt hemska saker här!!

Igår blev Leia huggorms-biten. Jag gick med vår kära granne Yvonne (nu fick du komma med med namn även om jag inte vet om du vill det, men jag vill verkligen passa på att tacka dig!!!) och Viva igår morse vid brukshundklubben här ute. Vi blev varnade för en huggis så vi gick med koppel förbi där det var sagt att den skulle ligga. Även på vägen tillbaka, men när vi passerat med ca 100 m så tyckte vi de kunde gå lösa igen, men icke sa nicke... Där ligger det en stor, svart jävel och biter Leia i nosen! Det var ca 2 cm mellan huggtänderna så det var ingen liten orm.

Känner här att jag är lite okoncentrerad i min berättelse, men hoppas ni har överseende - jag är nog fortfarande i chock!

Leia kom i alla fall till mig direkt, jag såg var den huggit pga blodet som kom. Vi hade 10 min att gå till bilen, stoppade i Leia kortison Tack Yvonne för att du hade det med dig! sedan gick vi. Leia blev hängig och konstig, men att bära en 37 kg rottis var inte att tänka på för min del som inte orkar... Bilen kom inte in på den vägen pga bom och stenar, så vi gick i sakta mak. Åkte i il-fart till Bålsta och veterinären. Yvonne körde först (som en rally-förare, men hennes bil går bäst i höga hastigheter - annars hackar den...) för att visa vägen, jag hittar inte! Där fick hon dropp och smärtstillande, vi fick utskällning för att vi gett kortison... Det ska man tydligen inte ge längre, men jag tycker att det var bra för det lindrade den västa chocken så vi fick med oss hunden till vet.

De kontaktade Ulltuna (Uppsala vet. sjukhus) som sa att vi skulle åka dit direkt. Hon var så medtagen och påverkad så hon behövde komma under konstant uppsikt, ev serum också som de inte hade i Bålsta. Snälla, gulliga Yvonne struntar i sin sov-dag (hon jobbar natt och skulle egentligen hem och sova) och skjutsar mig och Leia i sin bil till Uppsala. Hon har dropp hela tiden, men det hade stannat... Väl framme fick vi komma in direkt och läggas med dropp. De kollade hjärta och andning hela tiden samt tog nya blodprover.

Som tur är så visar inte blodproverna någon större fara, dock vet man inte med njurar och lever förrän inom 2-3 veckor så än är vi inte helt säkra. Men det som gjordes är att Leia fick ligga kvar, med dropp och konstant uppsikt. Mats kom in strax efter oss, så vi satt en stund med henne, sen fick vi lämna henne till intensivvårds-avdelningen.

Ringde dit i går em, proverna visade fortfarande att det var bra, hon sov och vilade vilket är det bästa. Hon hade dock inte ätit, men när vi pratade i telefon så började hon äta, lilla skruttan. Åt upp allt, vilket ju kanske inte är så konstigt när hon slapp kulor och fick god mjuk-mat?!

Vi vet inte hur natten har varit, men de skulle ringa om det blev någon förändring till det sämre, vilket de inte gjort. Jag ska åka dit idag, åtminstone för att pussa lite på henne.

Jag vill återigen tacka vår goa granne Yvonne för att hon ställde upp så fantastiskt! Du vet att jag gör samma sak för dig när du behöver, vilket jag inte hoppas!!!! Det är helt otroligt att hitta en människa som är så givmild och fantastiskt som du, och dessutom bo granne. Med rottis också :-) Kan det bli bättre?

Många kramar från oroliga familjen Bergsmo

PS Återkommer när jag hinner och vet mer!

Igår skulle min lilla bil in till bilverkstaden. Jag har hittat en relativt billig här i Bålsta som jag har fått rekommenderad av grannen. Han hjälpte mig förra veckan när avgasröret helt plötsligt (berodde nog inte på att det rostat samt att jag kört lite rally här på småvägarna   ) gick av. Det lät när jag kom farandes... Så han svetsade ihop det. Men igår var det bromsarna bak som skulle bytas, både skivor och belägg eller vad det heter. Gick jättebra så nu åker man säkert igen när kurvorna helt plötsligt dyker upp...

Under tiden så gick vår snälla granne med Viva och jag en promenad. Hon hade jobbat natt, kom direkt till bilverkstan och vi for iväg till något som kallades Draget. Där gick vi en jättefin promenad och på mitten satt vi på ett berg högt högt upp över Mälaren och fikade. Jag hade tagit med kaffe och mackor. Solen sken och hundarna tiggde, som det ska vara alltså!

Idol-bild på Leia

Söta Viva som är så snäll så snäll

Tjejerna tillsammans

Här var de mer intresserade av Vivas matte, kanske hade hon lite macka kvar? Leia vet att hennes mag-väska är som en foder-säck så den spanar hon på!

Efter bilverkstaden åkte vi hem. Grannen kom över och hjälpte mig rensa tandsten på Leia. Vi har aldrig gjort det på de bakre tänderna och inte använder jag tandborste heller så jag var lite orolig att det skulle vara mycket. Men icke. Hon hade bara lite grann och det fick vi bort. Tack, Y!!! Jag tror att Plaque-Off samt märgben hjälper hennes tänder att hålla sig i trim.

Idag ska vi äntligen bli av med alla tomma, urpackade kartonger som står i garaget. Solen skiner och jag hoppas det blir en fin dag där vi kan vara ute mycket!

Kram, Therese

PS Tack än en gång Y för att du gjorde sällskap igår morse samt rensade Leias tänder!!!