Igår tog vi våra djur och åkte till Lidingö och Mats föräldrar. Lilla pärlan startar så fint och går som den ska. Hur fin som helst, man ser det för var dag. Det är absolut ingen rost på den, gubben har verkligen skött om den!

Väl hos Mats päron så fick vi god äppelkaka och glass, vi satt en stund och snackade och sedan bar det hemåt igen. (Mats behövde göra den obligatoriska vecko-tvätten av bilen, hans - inte min...) Simba är så skön när vi är hos dem, han bara går in och ÄGER. Han hittar mattan som har varit alla katters favvo, ligger på rygg på den och larvar sig. Han tittar uppfodrande vid fönstret för att man ska flytta på blommor och annat krafs så han kommer upp och kan titta ut på fåglarna. Han sätter sig i fåtöljen och mjauar (vill ha gos!). Det är så härligt att ha en sån här katt. Han hittar dessutom in till dem nu, så han springer före i kopplet   

Tack Monica och Ove för fika!

Kvällen igår var lugn och nu på morgonen passade Leia och jag på att ta lite sovmorgon (det är så skönt att sova lite extra någon gång...). Vet inte riktigt vad dagen idag ska innehålla, men jag känner att det inte blir så stora eskapader.

Må gott allihopa!

Kram, Therese

Igår åkte Simba på ett vinterbad, låter inte så dramatiskt som han vill påskina... Jag duschade honom i varmt vatten och vi hade väldigt trevligt i badrummet runder ca 40 min. Det är nämligen så att jag för några veckor sedan bytte kattsand till honom, en sort jag haft för många år sedan och bara säljs på ett ställe i Bromma. Det var otroligt bra och drygt, så nu skulle jag gå tillbaka till det tänkte jag. Jag var på den djuraffären 3 gånger innan jag kom på deras öppettider. Kollade inte innan jag åkte   

Så jag köpte kattsanden, som nu hade bytt förpackning och pris. Den kostade lika mycket som en EverClean, så jag tänkte att om den var så bra som jag kom ihåg så kanske det kunde vara värt det. Kom hem, fyllde på den nya sanden och fick sedan använda kompass för att komma ut ur toan (den är ca 1,5 kvm) för det dammade något fruktansvärt. Jag tänkte att det kan bli så när man fyller på mycket sand. Men jag hade kompass-varning VARJE gång jag rensade lådan. Plus att hela lägenheten dammade igen fullständigt med ett fint lager sand. Sedan luktade sanden päckel, Simba kom och luktade skunk - även när han inte hade varit på lådan. Dessutom blev pälsen lite konstig tyckte jag. Så förrgår, när vi var ute och körde med nya bilen, så köpte jag ny sand. EverClean med Lavendel så nu luktar det gott igen. Därför tvättade jag Simba så han skulle lukta nyponros och senare lavendel   

Idag var vi uppe tidigt som vanligt, ca -17 grader. Men jag har ju både motor- och kupévärmare i bilen så den stod fin och varm på parkeringen. Vi käkade en liten frukost och mitt på dan åkte vi till min mamma och åt lunch. De hade gjort jättegott med oxfilé och potatisgratäng, så nu sitter vi bara i soffan och jäser.

Tack för lunch, mamma!

Många kramar, Therese

Nu har jag nog hittat bilen som är min nya Pärla! Jag är lite vis av erfarenhet och vågar inte ännu ropa "hej". Men jag körde den hem från Täby igår och den verkade kanon. Den har dessutom en massa utrustning som jag gärna ville ha; motorvärmare och kupévärmare (kanon nu när det är 20 minusgrader om dagarna...), cd-spelare (mycket viktigt, eller egentligen inte, men trevligt   ),  ingen rost (gubben som hade den hade rostskyddsbehandlat den flera gånger under dens livstid, även i balkar och sådant viktigt), rumpvärme (även det bra i kylan), servo (muskelservo är jobbigt...) men kanske det allra viktigaste; den har hatthylla!! Det här var ett önskemål från Simba, han sitter nämligen på hatthyllan när vi är ute och åker. (Typ upp till skogen när han ska få gå promenad med oss, så det är inte så långt och trafikfarligt som det låter!)

Den är dessutom bensinsnål och det är ju kanon i dessa höga bensinpris-tider. Tyvärr är den vit, men jag hade ju en vit bil innan och det funkade, men det är inte en sån fin färg på en bil tycker jag...

Vi kom ut till det här paret på landet i Täby för att titta på bilen, de bodde så underbart fint i skogen - så skulle jag också vilja bo! Gubben var helhärlig, skojade och verkade helt igenom ärlig. Han hade jobbat på vägverket och visste en hel del om bilar så han hade verkligen tagit hand om den här bilen!

Vi provkörde en liten sväng, jag kollade att handbromsen funkade samt spolarvätskan. Vad mer kan man kolla? Jag är inte så bra på det här, men det verkade bra alltihopa.

Sen skulle vi gå in och skriva papper, vi fick träffa hans fru (som hade haft bilen och varit mycket nöjd!) och deras helt underbara toy-pudel. Hon var så bedårande söt, 1 år gammal och fantastiskt temperament. Hon vägde 2,6 kg, nästan en tredjedel av Simba... *hmmm* Vi skrev kvitton och papper och sedan körde vi hemåt.

Idag står bilen i garaget och ska tina upp lite, de hade inte kört den sen i början av december och bakluckan hade frusit fast.

Jo, den har larm och centrallås med fjärr också    Sen har den en helt underbar klang i tutan... Fransk, tror jag det är... Vi tutade flera gånger igår när vi var ute och åkte bara för att få skratta lite. En gubbe på flera hundra meters avstånd vände sig om så den verkar höras bra!

Många kramar till er alla!

/ Therese

Ni vet ju att jag kört omkring i en gammal skrutt-i-bang-bang (ford escort från -88) som stundtals hårat ur avgasröret... Men som har funkar otroligt bra! Den startar alltid och är framför allt en bil som man inte behöver vara så rädd om (bra vid övnings-körning!). Men nu började avgasröret låta mer och mer samt att ena baklyset inte tyckte det skulle fungera som det alltid har gjort - utan blinkade som en julgran stundtals... Det var nämligen så att det var nåt jordfel som gjorde att när man bromsade så lös back-lyset (alla är inte nöjda att ligga bakom en bil vid rödljusen som lägger i backen) samt att när man blinkade höger så slutade det blinka om man bromsade samtidigt. Det här blev ju många ilskna tutningar på när man skulle svänga höger, blinkar inte och bilarna vet inte var jag ska... Till slut så växlade jag ner till ettan och körde med motorbromsning, men det håller liksom inte i övnings-körings-tillfällen.

Så skrutten skulle säljas. Jag satte ut den på blocket (denna underbara sida där allt kan säljas, tror jag) och inom en timme hade jag bilen såld. Det måste varit något slags rekord! Det var en kille som bor någon gata bort från oss som hade fått sin bil stulen, så han behövde en så länge medans han antingen väntade på att få tillbaka sin bil eller få försäkringspengar. Han blev helnöjd över priset och bilens kvalitet ;-) Jag kan dessutom gå och titta på den på dagarna om jag få allt för stor abstinens. Löjligt att erkänna men jag grät en skvätt när skrutten körde iväg med ny ägare...

Jaha, så skulle då en ny bil införskaffas och här börjar det intressanta! Jag har aldrig pratat med så många idioter som när jag ringt runt på bilar kan jag säga. De vet inte om bilen är servad som den ska, de vet inte om kamrem är bytt, de lägger ut bilder och skriver sedan; "inte min bil, men ser likadan ut fast röd", sen priset av allt - de har ingen aning om vad de har för reg nr... Sen lägger folk in att de har en bil från t ex '94 som gått 5.000 mil, tror inte det va? Förr hade man bara mätare upp till 9.999 mil sedan började man om från noll igen. Så bilen kunde i praktiken ha gått 15.000 eller 25.000 mil.

Tyvärr pratade man med många som kändes oärliga och försökte lura en. Och det slutade med att jag gjorde en riktig tavla när jag köpte bilen... Läs och lär, gör inte om samma misstag! (Även om jag tjänade på det här i slutändan).

Vi åker iväg och tittar på en bil söder om stan. Den ser helt ok ut, lite rost men inte farligt för årsmodellen. Omlackad i bak så den såg riktigt fräsch ut. Den gick jättebra i motorn och växellådan. Jag slår till, lyckas pruta lite också   Det jag fick reda på var trasigt på bilen var något med spolarvätskan. Om den hade frusit eller om motorn till spolarvätskan hade gått sönder visste inte killen som sålde. Annars var det en toppenbil som hans fru hade haft och de hade varit nöjda i 4 år. Kamrems-kvitto fanns också. Under tiden som vi provkör och kollar bilen så ringder det säkert 20 pers, så jag blev stressad att han skulle sälja till någon annan. Kände att vi var tvungna att bestämma oss snabbt. Så vi ska skriva papper, jag ber om att få se leg på han som säljer, men han har inget. Då känner jag ugglorna i mossen, men Mats säger att det spelar mindre roll. Ägarbytet var underskrivet och jag fortsatte skriva under. Lite konfunderad över det där med att han inte ens hade körkort, han hade kört bil dit.

Får nycklarna och ska köra iväg när jag kommer på att jag saknar en nyckel, ringer killen som skickar över en kompis att lämna nyckeln. (fler ugglor). Jag vrider om den nyckel jag har, vrider tillbaka och den snurrar bara runt i låset. Den nyckel jag satt i var hjälpligt ihopsatt, själva stål-pinnen som är nyckeln började snurra runt plasten den satt i, eller tvärtom så klart, för nyckeln satt ohjälpligt fast. Jag ringer snubben igen och säger att han får komma över på en gång! Men han strular och det förstår jag ju nu i efterhand varför. Vi lyckas i alla fall få ur nyckeln och kan köra iväg med en av de andra nycklarna. Ni som känner mig vet ju hur stress-känslig jag är och jag kan ärligt säga att jag höll på att bryta ihop totalt.

Väl hemma upptäcker vi att handbromsen inte fungerar heller. Åker till Speedy och kollar priset för fix. Då visar det sig att bromsarna är helt slut runt om, handbromsen behöver fixas samt att en fjäder är av. Bara handbroms och bakbromsar skulle kosta halva bilens värde... Sen är lyset till reg.skylten bak helt igen-ärjat...

Sen kollade jag upp förra ägaren och det visade sig att han bor här norr om stan, så varför var vi söder om stan? Jo, förmodligen var det inte ägaren vi träffade (han var ju så ovillig med körkortet), så nu blev det nervöst innan reg. beviset dök upp, men å andra sidan; vad hade han tjänat på att inte regga över bilen på mig? Jag hade ju kunnat felparkera och ställt till mycket trubbel...

Jag väntar på att få reg.beviset och sätter ut bilen på blocket direkt. Får den såld samma kväll med 500,- plus. Tänk att jag sålden den för mer än jag köpte den... Jag hoppas nu bara att den nya ägaren känner sig nöjd   

Idag ska vi åka och titta på en annan bil. En svensk äldre man som har haft den i hela dens liv så det känns tryggare, samt att jag tar med Mats bror som är lite mer kunnit än vi...

Kram, Therese

"Jag har ju i flera dagar vägrat att gå ut i den här kylan. Jag har ledset gått omkring och försökt se så eländig ut jag kan. Men i morse verkar matte och husse har slagit sina huvuden ihop, det tog tid vill jag lova... De kom på att jag kanske vill ha jacka när det är minus 20 grader ute. Kanske??? Man undrar ju hur de tänker, jag får ut i samma kläder som inne, men de klär minsann på sig både långkalsonger och täckjackor. Så i morse fick jag springa runt som en toka som jag ju egentligen är. Vi hade en jättemysig promenad där de klagade på att det var kallt, men jag njöt för första gången av att få gå ut utan att frysa!"

Ja, det behövs tydligen en del funderande från vår sida för att komma på att hon behöver täcke ute. Men med det löst så hade vi en pigg hund med på promenaden. Dock så frös hon lite om fötterna så skor kanske skulle vara nåt? Nej, det tror jag inte att hon skulle klara av...

Kram, Therese

På grund av kylan kommer vi knappt utanför dörren. Leia går och ser allmänt bedrövad ut när vi är ute, hon tycker inte om skaren och har svårt att få sina behov gjorda. Däremot så finns det så mycket lukter i snön så hon blir "förhindrar" henne i hennes framfart... Vad är det som luktar mer i snön måntro? Sen är det också mycket lättare att hitta frusna, goda   harpluttar.

Vi kan inte gå så långt, utan får ta flera halvlånga prommisar med henne. Man börjar märka att hon är lite äldre, hon är inte lika busig när det är kallt. Även om jag häromdagen fick kommentaren att hon var som en valp... När hon for runt med sin stora kärlek (som jag var totalt ovetandes om att han fanns innan vi såg honom!). Det var nämligen så att vi skulle ta en promenad, vi kom knappt utanför porten förrän hon tvärstannar och vägrar gå. Jag försöker mana på henne, men det var som att hon var fastfrusen (vilket hon ju mycket väl kunde ha varit med de temperaturerna...). Hon började pipa och vifta lite på svansen, då tittar jag upp och får se en hund vid vår häck. En rottis-blandning, en hane såg jag direkt. Han viftade också på svansen och var nog lika kär han. Han kom närmare och jag tycker inte riktigt om att få okända hundar mot mig, lösa utan matte eller husse, så jag höll i Leias halsband. Men ju närmare han kom så såg jag att han var snäll, han hade alla rätta signaler. Leia får fart på honom och de busar som tokar, jag har aldrig sett henne leka så glatt med någon annan hund. Visst leker hon med andra hundar, men det brukar vara nåt morr med ibland från hennes sida. Men här var det tydligen kärlek vid första ögonkastet, hans matte sa samma sak om deras hund; att han inte lekte så glatt med andra hundar. Hoppas vi får träffa honom igen!

Har lite bilder från Bjurö-resan, vi har äntligen kommit över pärsen och börjat återhämta oss (2 veckor senare...) så nu ska ni få se hur vi hade det. Halvbra mobil-bilder, men bättre än inget!

Nu kommer bilderna bak-och-fram igen, men det här är när vi är på väg hem. Lite kallare och framför allt ingen sol.

Frusen skärgård

Stugan som var igenfrusen, minus 6 grader inne! Så vi hade skridsko-bana i köket innan det värmdes upp.

Snön frös fast runt nosen på Leia. Jag kan säga att det var tur att hon hade täcke! Nu sitter det lite konstigt just på den här bilden, men det brukar täcka hela henne och framför allt över svansen. Däremot så frös det till is runt klorna, har aldrig sett det förrut på någon hund, så hon stod på 3 ben mest hela tiden och ville att vi skulle hjälpa henne   

Bus i snön

Långt nere i backen står jag och Simba.. Vi fick vila mycket i den djupa snön. Men det var otroligt vackert den här dagen!

Här är bryggan precis när vi har kommit till Bjurö. Någon hade gått i trappen för några snöfall sedan, men sen var det till att pulsa!

Idag är både Mats och jag lite trötta för Leia har legat och morrat mest hela natten. Det är såååå läskigt när folk går och knarrar i snön nu när det är så här kallt, eller ännu värre - skrapar bilen kl 04... Tuff liten gris vi har, va?

Apropå tuff så måste jag berätta om en sak som hände före jul. Vi har en granne som bor vägg i vägg med oss som har en schäfer. En tik som är jämngammal med Leia. Henne har vi träffat ända sedan hon var liten valp och vi gick i Ursvik. Dock har vi aldrig träffats med båda hundarna samtidigt, tyvärr (som valp alltså). Hon har någon skada i bakdelen som hon är opererad för några gånger samt att hon nu går på smärtstillande för hon har ont. Hon har väl inte blivit helt stabil i psyket på grund av att hon har ont och att hon säkerligen uppfattar andra hundar som smärta, så hon gör rätt ful utfall om man träffar henne.

Nu var det här en kväll, Mats skulle ut med Leia och står vid hissen och väntar på den. Grannen kommer ut och slänger soporna, de hälsar. Då kommer hans schäfer flygandes ut genom dörren och anfaller Leia! Mats hade sinnesnärvaro nog att bara sätta benet emellan så han slapp bli biten i händerna, för hon högg... Hon fick nog in några träffar på Leia och framför allt på Mats ben innan grannen fick bort henne. Vad gör då Leia när hon blir anfallen, trängd i ett hörn vid hissen? Biter tillbaka? Skäller ifrån? Nej, hon sätter sig bakom Mats och piper och tittar bedjande på honom som att hon vill att han ska ta bort henne därifrån. Jag är så glad och stolt över att hon inte svarar upp i en sån här situation, det hade nog inte blivit så kul bitskador på schäfern... Hon litar på att hennes husse fixar situationen.

Det allra bästa är att hon inte tagit psykisk skada av det här, utan är precis som vanligt när hon träffar andra hundar!

Många kramar, Therese som skrev alldeles för långt idag, jag hoppas ni orkade läsa!

Idag fyller Madde tonåring    Vi vill så klart gratta henne så mycket det går, men det är långt emellan oss och vi får ta igen det när vi träffas   

Kylan och snön fortsätter. Det börjar bli lite väl länge med så här kallt väder nu, tycker jag. Det är inte enbart mysigt att gå ut, Leia fryser och vi fryser eller svettas - beroende på vad man lyckats få på sig... Leia har också svårt med skaren som är i snön och vill inte gärna gå i den, så det är vägar som gäller mest och där kan man varken göra ettan eller tvåan   

Men det är i alla fall mygg-fritt, som vi säger i familjen när man är som mest less.

På nyårsdagen var vi hos Monica och Ove (Mats päron) och fikade samt åt lite mat. Självklart hade vi våra underbara djur med. Simba har en gå-bort-toa-låda som vi transporterar i en stor IKEA-kasse. Leia tar med sig egna kulor, även om hon får en lite mindre portion när hon ska spendera några timmar med Ove vid matbordet   

Simba är strört-cool, går raka vägen in hos dem (även första gången han kom dit) och slänger sig på rygg på en matta och vill bli klappad på magen! Sen kollar han runt lite, sover en stund i en fåtölj eller blir klappad av Monica på köksmattan. Han spanar också in vad Leia får för vatten och mat, men han tar inte med sig egen färd-kost utan äter hemma efteråt   

Helgen var lugn, men den här veckan började lite mer dramatiskt... Mats går ut med Leia tidigt på morgonen och jag passar på att ta mig en sovmorgon (det är inte så gott om dem när Mats är hemma   ) Så jag stängde av ljudet på mobilen redan igår kväll utifall att min morgontidiga mor skulle ringa. (Ni ser, de förföljer mig...). Mats går ut med Leia, men glömmer nycklarna och kommer inte in igen. Han försöker ringa mig som sött trynar vidare. Han visslade nog också, för jag hörde genom drömmen att han visslade, men jag trodde Leia hade tappat bort sig   Men så var alltså inte fallet, han var utelåst och jag hade inget ljud på mobilen... Så kan det gå...

Kram, Therese & gänget

Idag fyller Mats år, vi har firat med paket på morgonen samt åkt till ett köpcentrum på dagen där han köpte en fin klocka till sig själv. Det är inte så kul att fylla år på Nyårsafton, tror jag, alla verkar ha fokus på nyårsafton mer än att han fyller år. Men några har grattat honom i alla fall...

Vi var också till min mormor och hälsade på. Hon har fått ett boende där hon får stanna, som verkar jättebra. Hon har ju demens och börjar bli lite mer snurrig så det är bra att hon har personer runt sig hela tiden. Min mamma och hennes bror har gjort jättefint åt henne där med hennes egna möbler och grejer hon känner igen. Hon har underbar utsikt från sitt fönster också så hon trivs verkar det som - även om hon säkerligen sörjer att hon inte kommer "hem" till sin lägenhet igen...

På morgonen tog vi också en promenad med både Leia och Simba. Vi tog bilen upp i skogen och skulle gå en runda vi brukar när katten är med. Men han tyckte det var för kallt så han frös om sina små tassar, eller små tassar är det ju inte - de är enorma... Så det slutade med att jag fick bära honom ända tills han förstod att vi var på väg till bilen, då skuttade han glatt mot den och hoppade in själv i bakluckan.

Ikväll ska bara Mats och jag fira både honom och det nya året tillsammans med våra underbara djur.

Jag vill verkligen passa på och önska er alla ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att nästa år blir en lika fint år för er som jag hade tänkt att ha med min kära familj   

Kram, Therese